Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg, signaturerna, Snoilsky, Wirsén - Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
handla med fienden, “utan ständigt över dignande förhopp-
ningar och bleknande levnadsfröjder rycker framåt och
slutligen stupar under korsets fana“.
Nästa år innehöll följetongen den mycket populära och
senare vitt spridda romanen Fribytaren på Östersjön,
som med fritt begagnande av en historisk tilldragelse, vilken
timat under 1600-talet, då ett par svenske adelsmän Qustav
Drake och Adolf Skytte drevo kaperi, gav en sjörövare-
roman i efterromantikens stil, i anslutning till Sue, Dumas,
Trelawney. Romanen är raskt och spännande berättad,
en äkta följetongsroman i tidens smak. Någon djupare
innebörd har den icke, men i skildringen av häxproces-
serna har Rydberg funnit tillfälle att inlägga historiska
utredningar av denna andliga farsot, och han slungar under
1600-talets förklädnad en fejdehandske mot sin egen sam-
tids ortodoxi. I den f. ö. idealiserade Adolf Skytte-gestalten
har han velat framställa en stridsman mot ofördragsamhet
och vantro, en kättare, som i grunden är en positivt reli-
giös natur.
Av de många planer till berättelser, som vid dessa år
lekte i Rydbergs fantasi, blevo blott tvenne utförda. Den
ena var Singoalla, en sagodikt från hans hembygds
skogar, där pegasen, för att nyttja hans egna ord, “fick
vara sin egen herre och föra honom till töckenhöljda, mån-
skensbelysta nejder“. Berättelsen, som trycktes 1857 i en
Göteborgskalender (Aurora för 1858), tilldrar sig under
digerdödens dagar, handlar om kärleken mellan en kristen
riddaryngling och en zigenarflicka och ger uttryck åt det
mystiskt romantiska draget i Rydbergs personlighet. Käns-
lan av individens samhörighet med naturen är det, som ger
denna underbart vackra prosadikt dess prägel. Av sär-
egen karaktär är skildringen i berättelsens senare hälft av
det dubbelliv, som riddar Erland — tio år efter handlingens
början — förer, då han om natten, under inflytande av
en magnetisk hypnos, av sin lille gosse Sorgbarn föres till
samliv med sin forna älskarinna, under det han om dagen
tillhör sin ljusa brud.
Berättelsen slutade ursprungligen med alla huvudper-
sonernas död; det hela uppgick i ett disharmoniskt slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
