Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg och åttiotalet - Bååth - Ola Hansson - Tavaststjerna - Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
287
behärskning bevarade allvaret, otvivelaktigt jämte Strind-
bergs bästa arbeten den naturalistiska riktningens märk-
ligaste prosadikt.
Bland de lyriker, som under 1880-talet betecknade ett
realistiskt genombrott, intog den skånske diktaren A. U.
Bååth en särställning genom sina vederhäftiga, ordknappa,
i formen något kärva skaldestycken, särskilt med motiv
från skånska landsbygden, vars natur han också besjöng;
dessutom tillhörde han tidens sociala diktare och gav även
uttryck åt det alltmer vaknande intresset för folkhögskole-
tanken.
En annan Skånediktare Ola Hansson förde den skånska
naturskildringen vidare i suggestiv styrka och visade sig
i vissa dikter — t. ex. i samlingen Notturno — på-
verkad av Jacobsen. Men Ola Hansson framträdde ej
blott såsom versdiktare; han var ock prosaförfattare,
exempelvis i den högst egenartade Sensitiva amorosa,
behandlande det omedvetna i kärlekslivet. Han tillhörde
ursprungligen naturalismens trogne, men slog senare om
och blev i sina litteraturpsykologiska essayer en förkämpe
bl. a. för Nietzscheanism och antimaterialism.
I Einland fick den nya tiden — den moderna realismen
— i Karl August Tavaststjerna en målsman för en frisk,
av “morgonbris“ genomluftad lyrik, för en käck och rea-
listisk berättarkonst och även för ett melankoliskt svärmeri,
så i hans svanesång Laureatus.
Men till 1880-talet kunna vi ock med en viss rätt räkna
en stor lyriker — den folkkäraste sedan Bellman —, som
visserligen framträdde först 1891, men som i hela sin
åskådning och ej minst i sitt lidelsefulla sanningspatos
bottnar i 1880-talet. Det är Gustaf Fröding, vars Gui-
tarr och dragharmonika vid sidan av Heidenstams,
Selma Lagerlöfs, Hallströms och Karlfeldts förstlingsverk
samt Levertins diktsamlingar bildar ny epok i svensk poesi
omkring 1890. Frödings nyssnämnda diktsamling inne-
håller, såsom titeln antyder, både allvarligt och skämtsamt
gods. Den värmländske skalden, som själv betecknat sig
såsom “ett olyckligt konglomerat av romantiska anlag och
naturalistisk övertygelse“, var en humorist av Guds nåde
Bååth.
Ola
Hansson.
Tavast-
stjerna.
Fröding.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
