Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ODHNER’s RÄKNEMASKINER
FRANKLIN SKRIFMASKINER
BURROUGH’s ADDITIONSMASKINER
CHECKPUNSNINGSMASKINER m. m.
Ny Begär prospekt från —— .ovwm====
NW Maskinhandelsaktiebolaget ”PATRIA"
1 Stureplan 15, STOCKHOLM.
Dn DRAR: DIARARLLADABDBAI
3DSS33S333>333333>33
N
N
AN
ÅR
Hrr Kommissionärer!
Hrr kommissionärer torde observera
att likvid måste vara oss tillsänd före den
15 hvarje månad.
Å returpaket bör afsändarens namn
tydligt angifvas. HVAR 8 DAG.
KAN NI LATA BLI
FR 0 HA HVARFÖR SKULLE
EE
Sk HIT?
NEJ!
INTE DÅ ANDRA SE HIT OCKSÅ?!
här i stället hade både Ni och vi varit belåtna.
under det hon höll ett
hvilken hon just nu
Tänk om Er annons stått
Hon genomsökte fickan
skarpt öga på bromsknappen,
upptäckt.
»Det är riktigt, min fru,» svarade tjufven. »Och
om ni samtidigt vill afdraga eder ringarne, skall jag
söka försegla den här signalknappen för hvilken ni
synes hysa ett så lifligt intresse».
Så han fram en liten trädosa och började
fastgöra den på den runda träskifvan, som omgaf den
elektriska knappen. - Men då han för detta arbete
behöfde använda båda händerna, kastade han sin
revolver på soffan i andra ändan af vagnen och utom
räckhåll för offret.
Just som han så var upptagen med sina försiktig-
hetsmått gentemot all officiel inblandning i saken,
hörde han en klickning. MHastigt vändande sig om
såg han att turen nu kommit till honom, och att han
nu i sin ordning var bevakad af fröken Vandeleurs
evolver, hvilken hon hastigt dragit upp ur sin kapp-
ficka.
drog
»Om ni gör en rörelse,» sade hon i sin vanliga
sällskapston, »skjuter jag er där ni står
Nästan instinktmässigt sträckte han ut handen
not soffan där vapnet låg, då hon gaf eld. ’
»Endast afsedd för handleden,» sade hön, då
mannen drog tillbaka sin blodbetäckta hand med ett
skarpt skri,
»Jag tänker icke döda er,» fortsatte fröken Alicia,
ännu en gång siktande med revolvern mot hans: huf-
vud. »Håll händerna framför er! Ja, sådär, det är
riktigt. Fall nu på knäl»
»Ni har afstängt signalknappen» anmärkte hon
ör sig själf. »Det är föga värdt stanna tåget, men
är finnes en lång tunnel,»
Hon öfvervägde saken en stund tyst för sig själf,
ch sade sedan: »Jag är rädd det lär väl ej kunna
jälpas med mindre. Ni blir nödsakad krypa ned
nder soffan. Så, kryp ned nul»
Den eländige rånaren, matt af blodförlust och
absolut kufvad af fruktan, kröp nu ned och lade sig
i sagda obekväma ställning.
Nu har ni att värda ryggen mot mig,» fortsatte
hans besegrare. »Förstår m, jag skulle ej ana vara
i stånd att lita på er i mörkret och tunneln är ganska
läng. Om jag håller min fot på er nacke skall jag
vara i stånd att känna den minsta rörelse från er sida,
och om ni vore dåraktig nog att försöka något spratt,
så har ni att vänta er fem kulor från min revolver
och därpå de som ni har i er egen»
Sedan nu fröken Alicia Vandeleur ordnat allt till
sin fulla belåtenhet använde hon hans nacke som fot-
värmare, men då hon var liten till västen fick hon
sitta tämligen obekvämt med sina fötter sträckta tvärs
öfver kupén.
Då tåget anlände till stationen öppnade en bärare
dörren och frågade om det fanns något hagage att
bära.
»Ja,» svarade fröken Alicia, »men det är något
för obekvämt för er att forsla, så ni torde skaffa hit
tvenne poliser. Kanske en är tillräckligt,» tillade hon
efter en kort stunds funderande. Hans vänstra hand
är obrukbar.»
Då »Blixtrande Bill» stod inför skranket i dom-
stolen. och erfor att den vackra lilla tamen, som han
försökt att råna, var en af de mest djärfva upptäckts-
resande i världen och hade nedlagt fler villebråd än
mången gammal jägmästare, spärrade han upp ögonen
af förvåning.
»Där hade han huggit orätt person,» ljöd en
sympatisk anmärkning från en kamrat på läktaren,
»Hade jag bära vetat det,, mumlade fången
mellan tänderna, »om jag bara vetat det.»
Men det visste han ej. — och det. var hans
olycka.
RT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
