Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REINH. V. RAMSTEDT jr.
= » Klädeshandel
Storkyrkobrinken’ N:o 7, STOCKHOLM
(HÖRNET AF VÄSTERLÅNGGATAN)
Skandinaviska Bankens hus.
öre oe
EKLUND £ ANDERSSONS
NE" (inneh.: John Eklund & Ernst Andersson). (0)
Velociped- & Mek. Verkstad
Artillerigatan 48 & Karlavägen 24
STOCKHOLM.
Beställningar af nya veloci-
peder emottagas, Reparatio-
ner utföras fort och väl.
Allm. Telefon 6:73.
Mora Slöjdutställning
6 Jakobsbergsgatan 6.
(Hörnet at Biblioteksgatan)
STOCKHOLM
Stort och rikhaltigt lager af äkta
Ledig annonsplats
Dala-arbeten.
Dräkter från —m=
Mora, Rättvik, Leksand,
Orsa, Floda,
Allmoge Väfnader.
Ledig annonsplats
PORTRÄTT
Minskad utgift för Husegarel
Med samma fördel som linoljefärg
på nya ytor, kan patent Hartzolje-
ärg användas på gammal linoljefärg
,eller slamfärg, Kostnadsförslag, in-
”tyg m. m. gratis och franko.
Göteborgs Hartzoljefärgsfabrik, Gbg.
Obs.! Varnas för efterapningar.
afra Cigarretter
rekommenderas
NUMA PETERSONS
H. M. Konung Oscar II
efter aqvarelleradtfotografi
från Hoffotografen
Gösta Florman.
Med ram & krona från
Qasorx
Silfvermedalj i
Stockholm 1897.
Silfvermedalj i
Stockholm 1897.
J. P. Löfberg & Co.
Kr, 11:50
Utan ram . . > 5:00 Pianofabrik
EN PRYDNAD FÖR 34 Malmskilnadsgatan
ÖR HVARJE HEM... OR STOCKHOLM.
ALLM. TELEFON 695;
Tillverkning och - försäljning af
RA GR och Pianinon af utmärkt be-
skaffenhet,
Reparationer emottagas.
Gamla Pianon tagas i utbyte.
HÖ FAS:
Hamngatan 32, Stockholm.
alla bekymmer och vedervärdigheter.
öfver stenbarrieren och stirrade drömmande ned i
floden. Hastigt fick jag upp min blyertspenna och
snabbt hade jag aftecknat hennes drag. Jag blef
lifligt intresserad för henne. Kanhända hon skulle
vilja stå som modell för en tafla åt mig?
Jag gick fram till henne, lyftade vördnadsfullt på
hatten och tilltalade henne. Hon spratt till, kastade
förskräckt en blick på mig och jag såg att hon: dar-
rade. Jag anhöll höfligt om ursäkt för att jag stört
henne, upplyste henne om att jag var artist och att
anblicken af hennes ansikte gifvit mig en idé; hvars
utförande skulle med all säkerhet inbringa mig både
guld och lagrar: Om hon ville bli min modéll, skulle
jag måla en tafla, hvilken jag ville kalla »Trött på
lifvet», sade jag och bad om öfverseende för min
närgångenhet.
Hon endast stirrade på mig med en frånvarande
blick.
Jag utvecklade då vidare min idé och sade att
jag tänkt mig den skulle framställa en ung vacker
kvinna, stående vid brädden af den mörka floden, i
hvars vågor hon tänkte finna ro’ och hvila från lifvets
Vill ni stå
modell för min tafla? upprepade jag.
Då jag såg huru tarfligt klädd hon var, antog
jag hon gärna ej kunde blifva förolämpad, om jag
erbjöde henne betalning för en dylik tjänst, hvarför
jag nämnde en summa.
Hon spratt till och darrade, då hon hörde mitt
anbud. Hon såg på mig med en blick, som jag sent
skall glömma.
Vet ni det, vet ni? frågade hon, ”men nej, ni
vet naturligtvis ingenting. Jag måste gå, var god
låt mig gå? Jag kan ej göra, hvad ni begär.
Hon tog ett steg framåt.
"Ni synes vara i bekymmer, sade jag, stack
handen i fickan och räckte henne ett guldmynt.
Hvilken blick hon gaf mig!
Den uttryckte innerlig tacksamhet. Hon log
ehuru ögonen stodo fulla af tårar. Hon tog myntet
utan att säga ett ord, men jag förstod hvåad Hon
skulle vilja ha sagt. |
Jag lämnade
uppsöka mig,
mitt förslag.
Hon tog vwisitkortet, och med: en blick full af
tacksamhet skyndade hon sin väg. >
Nå väl. Jag påbörjade min tafla och arbetade
på den hvarje dag. Jag behöfde aldrig kasta en
blick på manschetten; likväl gömde jag den omsorgs:
fullt. Kvinnan hade gjort ett så starkt intryck på
mig, att hvarje drag stod lifligt för mitt sinne.
, Nu var händelsen den, att vi ärtister hade enga-
gerat en gammal man, vid namn Glover, att städa
våra rum och uträtta små ärenden åt oss. Han var
en tystlåten och oförarglig person, som synbarligen
genomgått många svårigheter i lifvet, men som för-
visso sett bättre dagar. Vi brukade alltid språka så
fritt med honom, och han visade alltid ett stort in-
tresse för hvarje tafla, som var i arbete. Men jag
hade aldrig någonsin förr förstått att han varit så in-
tresserad för någon tafla, som för denna, mitt sista
arbete: Han yttrade ingenting därom, men jag för-
stod det, ty jag öfverraskade honom ofta, när jag
kom in på atelieren. Då kunde jag finna honom
stående framför mitt staffli med ett undrande uttryck
i ansiktet, liksom om han väntade på hvad det skulle
blifva af den till sist. Jag hade just hunnit så långt,
henne mitt kort och bad henne
om hon "komme ’att reflektera öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
