Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pästskeppet från Panama af George Griffith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det han kryssade utanför den östra kusten, långt
ifrån land, hvilket han vågade nalkas endast under
mörkaste natten, fick han syn på en ångare, som
jagade ett segelfartyg. Caldera satte till full
maskin och kom snart tätt intill ångaren.
Segelfartyget hissade Perus färger och ångaren Chiles.
Det var nog för honom. Han öppnade eld, så
snart han kom inom skotthåll och chilenarne
gåfvo sig snart nog.
Det chilenska fartyget liknade närmast hans
eget, ett passagerarefartyg apteradt till kryssare,
och slutligen sköt han detsamma i sank, men just
som det höll på att gå till botten sände dess
kapten segelfartyget ett välriktadt skott, som genom
en olycklig slump slet upp en stor läcka i aktern
och kom äfven segelfartyget att sjunka. Ett af de
sista skotten från det sjunkande fartyget hade
skadat Huahuras propeller, så att han endast sakta
kunde skjuta fart, men Caldera började likväl
genast vidtaga åtgärder för att hjälpa segelfartyget.
Han erfor snart att det var från Islay och att
det hade öfver hundra flyktingar ombord,
mestadels barn och kvinnor, hvilka flytt från Islay, då
chilenarne förstörde Molendo och de hoppades
nu uppnå Panama. Han tog dessa jämte det
sjunkande fartygets besättning ombord på Huahura
och lofvade att föra dem till Panama, emedan
chilenarne intagit alla kuststäder, och då han ej
hade några direkta order från regeringens sida,
kände han sig fri att göra hvad han ansåg bäst
för sina olycklige landsmän.
Dessutom, då det var honom omöjligt att få
sin skadade propeller reparerad på närmare håll,
satte han kursen norrut med all den fart han
kunde göra med så många passagerare ombord.
Detta hände tidigt på morgonen och en timme
eller ett par frampå eftermiddagen fick man röken
från en annan ångare i sikte, styrande söder ut och
synbarligen hållande så långt ut som möjligt af
fruktan för krigsskeppen vid kusten. Han
fortsatte sin kurs rätt emot denne ångare, litande på
sina kanoner i händelse det skulle vara en fiende,
alldenstund det var honom omöjligt att undkomma.
Då det främmande fartyget kom inom klart synhåll,
såg han att det var en gammal passagerareångare
af den chilenska linien och han läste tydligt
namnet Tupisa. Men han såg ingen flagga, ej häller
kunde han förstå att något försök gjordes att hissa
någon.
Detta föreföll honom besynnerligt, men han
fick se något ännu besynnerligare, då han kom
nära, ty från kommandobryggan kunde han genom
kikaren se att folket ombord var invecklädt i en
strid på däcket, några för ut och andra akter öfver.
Han såg huru på fördäck några voro i begrepp
att hissa en flagga och andra försökte hindra dem,
men då han ej såg minsta tecken till kanoner,
styrde han närmare och nu såg han en man och
en ung kvinna, med revolvrar i händerna, hållande
tillbaka en skara män, under det att en annan man
fastband en flagga i linan och äfven hissade upp
den.
 |
| Mannen höll ut en stor svart tafla öfver relingen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
