Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu veta vi ju alla, att meteorerna äro något
annat än stjärnorna, från hvilka de äro skiljda af
många millioner mil i den oändliga rymden, men
detta faktum har man ej alltid haft klart för sig.
De gamla krönikeskrifvarne låta påskina att det
varit stjärnorna själfva, som dansade ned på jorden!
En engelsk astronom berättar en anekdot om en
gammal farmare, som efter det stora rägnet 1866
följande natt gick ut för att se efter »om det fanns
några stjärnor kvar på himlen.»
* *
*
Leoniderna komma alltid till oss i november
månad, hvarför de fått namnet
»novembermeteorerna» till skilnad från de talrika andra
obetydligare meteorströmmar, som äro i farten under alla
månader på året. Nätterna till den 13, 14 och 15
november korsar jorden på sin bana rundt solen
meteorernas breda väg. Det är under dessa
nätter man skall hålla vakt på dem. En hvar kan
njuta af detta skådespel utan teleskop eller andra
instrument. Hvilken plats som hälst med öppen
horizont och fri himmel duger till
observationspunkt.
Konstellationen Lejonet, från hvilken
leoniderna utgå, blir synlig på horizonten strax före
midnatt och stiger ned hvarje timme högre på
fästet. Tidigt pa morgonen tisdagen den 14
november väntas rägnet kulminera. Ar då himlen
molnfri, får man se det lysande skådespelet i all
dess fulla glans. Vi skulle blifva vittne till ett sådant
hvarje år vid denna tid, när jorden passerar
leoni-dernas bana, om icke dessa hölle sig tillsammans
i en stor svärm. Det är endast när jorden råkar
midt in i denna, som detta praktfulla rägn uppstår.
Man häpnar när man läser med hvilken
hastighet leoniderna fara fram. När de passera
jorden, göra de omkring 26 engelska mil i sekunden.
Vår eget jordklot rullar rundt solen endast med
en hastighet af 18 engelska mil i sekunden. När
jorden på denna färd kommer rakt emot meteo-
rerna, så att de skingras i vår atmosfär, stegras
deras fabulösa fart till 44 eng. mil i sekunden.
Naturligtvis »dör» endast en liten del af dem i vår
atmosfär. De öfriga fortsätta rundt solen och så
vidare sin eviga färd.
* *
*
Leoniderna ha en ganska romantisk historia.
En af de mest förvånande upptäckter som gjorts
rörande dem är, att de jämförelsevis äro
nykomlingar i solfamiljen och att troligen deras glans
skall vara försvunnen inom en ej för aflägsen tid
— n. b. enligt astronomisk räkning!
För länge sedan kretsade de fritt i den yttre
rymden, tills de, kanske genom någon rörelse af
solen råkade komma inom dennes attraktionssfär.
Den store franske astronomen Leverrier beräknade
att svärmen år 126 före Kristus nalkades solen på
en helt annan bana än den, i hvilken de nu röra
sig. Om de fått vara ostörda, skulle de ha
kretsat rundt solen och därefter försvunnit för att
troligen aldrig återkomma.
Hvad hindrade dem då? Jo, det hände att
deras väg förde dem mycket nära Uranus, så nära
att de nästan snuddade vid dem. Denna stora
planets tyngdkraft drog den ur deras bana och
sände dem i väg på en ny resa kring solen i en
trång krets, där de aldrig kunna frigöra sig från
solens herravälde. Solen skall för all tid hålla dem
fångna. Kontakten med Uranus hade ock den
verkan att svärmen alltjämt ökas i längd.
Vetenskapsmännen beräkna att om 1700 år leonidernas
svärm skall vara dubbelt så lång som nu. Däraf
följer att meteorerna under tidernas lopp, i stället
för att vara en svärm, skola bilda en ring rundt
hela omloppsbanan.
Meteorrägnet kommer därför ej att upphöra,
utan skall inträffa hvarje år i november i stället
för nu hvart trettiotredje Dess proportioner skola
då emellertid ha aftagit, så att rägnet förlorat sin
forna praktfullhet, och därmed skall ett af de
härligaste himlafenomen för all tid vara borta.
J. F. LIEDHOLM. f
len 18 oktober afled i Wexiö f. d.
öfverläka-ren vid Wexiö hospital, medicine
hedersdoktorn och kirurgie magistern Johan Fredrik
Liedholm i sitt 79:e
år. De närmastes
sorg öfver den
vördade åldringens
bortgång delas af
tu-sendenlandetrundt,
ty Liedholms
lifs-gärning hade gjort
honom älskad och
aktad som få.
När Liedholm för
45 år sedan
utnäm-des till öfverläkare
vid Wexiö hospital,
var han den förste
hospitalsöfverläkare
icke blott i Wexiö,
utan i hela riket,
enär Wexiö hospi-
tal var det första i vårt land. Det var sålunda ett
svårt och vidtomfattande värf, sorft lades i hans
hand. Hela hospitalets organisation och anordning
hade han att genomföra. Tack vare Liedholms
lefvande intresse, plikttrohet och sällsynt praktiska
blick har Wexiö hospital från en ringa början
vuxit ut icke éndast till en af rikets större
vårdanstalter för sinnessjuka, utan ock till en af de
bäst skötta. Det behöfves ett mer än vanligt mått
af kärlek och tålamod för att kunna som sig bör
vårda de olyckliga på hospitalen. Dessa
egenskaper hade också i hög grad fallit på Liedholms lott.
Därom kunna alla de vittna, som trädt i intimare
beröring med den bortgångne, och därom vittnade
vid Liedholms afskedstagande både
hospitalsdirektionen och medicinalstyrelsen, då de betygade
honom sin synnerliga aktning och erkännande för
hans välsignelsebringande verksamhet.
Liedholm sysselsatte sig dessutom med
teologiska studier. Utan allt tvifvel var han
våra kyrkomötens mest teologiskt bildade
lekman.
J. F. Liedholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0078.html
