Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
Af S. H. Merriman.
I hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehåll allt ifrån dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Holzens vandring genom några trånga, ruskiga gator i Haag, i afsikt att aflägga
ett besök hos en döende. Af denne köper professorn för tusen gulden ett dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck,
tager professorn pängarne ur hans hand och stoppar dem tillbaka i sin plånbok.
Andra kapitlet börjar med en skildring af ett sammanträffande mellan den från Indien som segrande hjälte återvändande
major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en modärn man ur societeten. De följas åt till den senares
onkel lord Ferriby, för att hälsa på husets unga dotter miss Joan. De finna henne upptagen med arbete för ett
välgörenhetsföre-tag till fromma för manufakturistbiträden. Välgörenheten går ut på att förmå folk att på lördags e. m. låna ut sin velociped till
fattiga biträden. Miss Joan omtalar lordens senaste välgörenhetsprojekt. Det är en stor internationell affär, som har till mål att
lindra malgamitarbetarnes svåra lott.
I tredje kapitlet har herrskapet Ferribys en »at home», hvarvid lorden framlägger sin plan.
Han tycktes emellertid ej vara så säker, ty
han rådfrågade sitt papper, och’biskopen bredvid
den gula chrysanthemumgruppen sade: »Hör, hör!»
»Och jag är säker att vi, alla och en hvar,
drifvas af en brinnande längtan att lindra den
förfärliga nöd, som oss ovetande härjat midt
ibland oss.»
»Han har hoppat öfver en half sida», sade
Joan till major White, som på något sätt fann sig
bredvid henne igen.
»Detta är icke platsen, och vi hafva ej häller
för ögonblicket någon tid att gå in i detaljerna
vid tillverkningen af malgamit. Må det vara nog
att säga, att en dylik — hm — komposition finnes
till och att den är nödvändig för
papperstillverkningen. Mina damer och herrar, nu har det
smärtsamma faktum bragts i dagen af min vän mr
Roden —»
Hans nåd gjorde en paus och såg sig omkring
med en half bugning, men lyckades ej upptäcka
Roden.
»Af, hm, mr Roden, att tillverkningen af
malgamit är en den mest lifsfarliga industri. I själfva
verket intaga malgamitarbetare — lyckligtvis
äro de jämförelsevis få till antalet — angripna
som de äro af en förtärande sjukdom, midt ibland
oss, hm, samma ställning som de spetälske i
Bibeln.»
Vid denna passus gjorde lorden en artig
bugning för biskopen, som om han ville säga: »Det
där var för er.»
»Vi, hm, lefva i en tid», fortsatte lord Ferriby
— och den praktiska miss Joan intygade med en
nickning att han nu var på rätt spår — »i hvilken
välgörenhet icke längre är en känslosak, utan
snarare en mycket praktisk och stark makt i världen.
Vi anhålla ej om er hjälp för ett famlande och
obestämdt korståg mot lidandet. Vi anhålla om ert
bistånd för utvecklandet af ett bestämdt projekt,
som går ut på förbättrandet af våra medmänniskors
vilkor.»
Lord Ferriby talade icke med denna lätthet,
som förvärfvas genom lång praktik, men med
tillförsikten hos en person som är van att bli åhörd
med tålamod. Han väntade nu tills applåderna
dött bort.
»Hvem har satt ihop det där?» frågade major
White Joan.
»Mr Roden har skrifvit talet och jag lärde
pappa det utantill», blef svaret.
I detta ögonblick kom Cornish rusande med
sin vanliga brådska. Dessa människor tycktes
(Forts från n:o 4).
verkligen ha ondt om tid. De tillhörde ett släkte,
som är i hög grad bekajadt med onödig brådska.
»Sett Roden?» frågade han samtidigt Joan och
hennes kavaljer.
»Aldrig i mitt lif», svarade major White. »Är
han värd att se?»
Men Cornish var redan sin väg. Lord Ferriby
höll på att tala ännu, men tycktes ha förlorat sina
åhörares öra. Några få, som stodo nära estraden,
lyssnade uppmärksamt nog. Andra, som hoppades
bli anmodade att yttra sig, skyndade sig att
applådera kraftigt hvarje gång talaren gjorde en
paus för att hämta andan.
Världen är full af människor, hvilka ej vilja
gifva sina pänningar men däremot beredvilligt
erbjuda hvad de kalla sin tid för en god sak.
Lord Ferriby var ytterst frikostig med sin »tid»
och tyckte om att tillbringa den med att lyssna
till ljudet af sin egen röst. Hvarje social krets har
sina talare, hvilka noga följa hvarandras
anförranden i af vaktan på det ögonblick, då de själfva
kunna med framgång sticka in sitt eget ord. När
lord Ferriby blickade omkring på dessa välkända
ansikten, såg han ett halft tjog män som
yttrade sig vid alla tillfällen med en sublim
likgiltighet för det faktum, att de-ej kände till någonting
om ämnet i fråga. Endast den minsta lilla
uppmuntran och hvilken som hälst af dem skulle hafva
stigit upp på estraden och formligen flödat öfver
af vältalighet. Lord Ferriby var tillräcklig slug
för att inse denna fara. Han måste fortsätta att
tala, tills Roden anträffades. Hade inte den
en-trägne prelaten redan med en hviskning anförtrott
honom att han hyste några allvarliga tankar som
han mycket gärna skulle vilja framställa! Lord
Ferriby kände till dessa allvarliga tankar och visste
att de oundvikligen skulle drifva åhörarne till
buffet-rummet, där han i egenskap af lady Ferriby’s
äkta man misstänkte att fattigdom rådde.
»Ämnar inte mr Cornish tala?» frågade en
ung dam ifrigt miss Ferriby. Den unga damen
var klädd i glasögon och föraktade krusadt hår — ett
för hvarje ung dam farligt exempel att följa.
»Det tror jag inte», svarade Joan. »Han talar
aldrig offentligt, som ni vet.»
»Jag undrar hvarför», sade den unga damen
skarpt och nästan vresigt.
Joan ryckte på axlarne och skrattade. Hon
undrade det själf ibland, men Tony hade aldrig
tillfredsställt hennes nyfikenhet. Den unga damen
gick sin väg till andra och talade om samma sak.
Det fanns en hel mängd personer i rummet, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
