Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPIONHISTORIER.
Af löjtnant H. S:T Pierre.
Öfvers. för HVAR 8 DAG.
Ej en månad går förbi utan att någon spion,
fransk eller tysk, blir gripen vid fransk-tyska
gränsen. Vid denna den mest ängsligt
bevakade gräns af alla är spioneriet särskildt satt
i system. Ett par månader innan spionen skickas
ut, ger franska generalstaben honom ett program
med nödiga kartor, hvilka utarbetats af tyska
regeringen och kommit till Frankrike på förrädisk
väg. Om något arbete förut bedrifvits i trakten i
fråga, får spionen full kännedom därom.
Under denna förberedelse har han att efter
dessa dokument studera trakten, så att han kan
allt utantill. På en spion får man ej finna några
kartor eller papper.
När han är färdig, får han undergå en
noggrann examen. Man ger honom dessutom
åtskilliga adresser i Frankrike och Tyskland, till hvilka
han måste sända sin korrespondens och med hvilka
han ålägges att omväxla, för att undvika
misstankar. Man förser honom med tyskt guldmynt
och tyska sedlar. Sedan säger man: »Gud hjälpe
er, vi kunna det inte.» Och så gifver han sig i
väg, fullt medveten om att hans regering icke skall
göra något för honom, om han blir gripen.
Tvärtom skall den förneka all bekantskap med honom.
Den skall säga: »Vi känna icke den här karlen;
det måste vara en frivillig spekulationsäfventyrare,
på jakt efter upplysningar för att sälja till oss.
Behandla honom efter förtjänst!»
Å andra sidan lämnar regeringen fria händer
åt spionen att välja det sätt han finner bäst för
att uträtta sitt uppdrag. Han får inga order, han
för intet konto öfver sina utgifter, han måste till
och med förfalska sina egna falska papper. En
kort tid i förväg har han tagit sig ett falskt namn,
och om hans regering ger honom ett pass, får
detta blott användas vid utkvitteringen af remissor
och uppgörelsen på hotellen. Skulle polisen fråga
efter kans papper, måste han bränna upp passet.
Nu för tiden, när man mera sällan fordrar att få
se en turists pass, nöjer spionen sig med några
bref, som kommit till honom på posten. Dessa
bref har han i förväg låtit skicka under någon
tysk adress. En lifförsäkringspolice, som tagits
under antaget namn, är äfven af värde.
Spionen kommer till Tyskland och slår sig ned
i någon större stad så nära hans operationsfält som
möjligt. Hans första göra är att rådfråga någon
doktor om en god luftkurort eller bad- och
brunnsort. Antag, att hans ärende är att taga reda på
vägarne, broarne och farlederna i ett bergsdistrikt,
då behöfver han bergsluft. Han får läkaren att
ordinera den plats han valt. Och läkaren ger
honom anvisning på lämpligt hotell. Och där berättar
han, när han vandrar omkring bland bergen: »Jag
kom till X för att finna någon lugn bergsort för
en luftkur. D:r Y. visade mig hit. Om klimatet
gör mig godt, stannar jag en månad.»
Från första ögonblicket börjar spionen göra
bekantskap med folk, hvilkas yrke drifver dem att
vistas mycket ute på vägar och stigar, såsom t. ex.
åkare, skogvaktare, präster m. fl. Under
förevändning af att behöfva motion promenerar han med
dem och pratar med dem och bjuder dem på trak-
tering, på turisters vanliga sätt. För sina
anteckningar använder han endast en blyertspenna och
en bundt cigarettpapper.
En god spions första egenskap är att kunna
se mycket och hafva godt minne. En krokig linie
och några ord, som i hast nedskrifvas på ett
cigarettpapper, måste beteckna konturerna af en
terräng. Höjder, vägar, vattendrag, större
landt-gårdar, broar måste uppfattas i ett ögonkast och
betecknas på den lilla tunna papperslappen. Han
måste anteckna skörden i grannskapet, det
utmärkande för byarne, storleken af kyrkor och andra
offentliga byggnader, antalet bagare, slaktare och
spannmålshandlare, smedjornas läge och vägarnes
beskaffenhet. Man kan t. ex. lätt förstå intresset
af att känna till en bro. Fienden skulle under
reträtten ej tveka att rifva upp den. Spionen måste
uppgifva hur lång tid det skulle taga att bygga
en ny.
Vid återkomsten hem måste spionen i
hemlighet i sin sängkammare skrifva sin rapport och lägga
den på posten med någon af de adresser, som han
fått af generalstaben: »M:lle Lucie Vasseur, 45 Rue
Breda» — det kan ju vara hans fästmö — eller
»Schmidt & Heckel, vinhandlande, Bercy» — det
kan vara ett affärsbref — eller »D:r George
Pin-chon, 67 Rue Lafitte» — hans familjeläkare. Sedan
han lagt brefvet på posten och brännt upp
hvart-enda litet papper, kan spionen sofva lugnt — för
en natt.
Om han tror sig vara förföljd eller misstänkt,
måste han genast upphöra med sitt arbete och till
och med lämna landet. I sådant fall återvänder
han till Paris, där han i generalstaben finner
omsorgsfullt samlade alla de bref som han sändt
under fingerade adresser. Med tillhjälp af kartor och
sina föregångares i tjänsten rapporter har han nu
att sätta upp sin redogörelse för den trakt, han
besökt. Aldrig så litet är af betydelse. För hvarje
månad är krigsministern något bättre underrättad
om detaljer, hvilka — när det stora europeiska
kriget bryter ut — kunna afgöra ett slag, ett krig,
ett helt folks öde.
En spions arbete kan synas lättare än det i
själfva verket är. När han är ensam på
landsvägen, utan någon person i sikte, gör fruktan för
att vara bevakad den mest oskyldiga anteckning
till en djärf bedrift. För att ej tala om landtpolisen,
skogvaktare och jägare — hvilkas eventuella
uppträdande tvingar honom att förstöra en lång
förmiddags arbete — blir hvarje person som passerar
föremål för misstänksamhet. Bevakningen är rundt
omkring alla befästa platser så sträng, att det är
förenadt med verklig fara att komma dem nära.
Personer ha i halfmörker blifvit skjutna på
förbjuden mark, innan de hunnit uppgifva sitt ärende.
Ingen sägen är mera i svang i Europa än den
om den aristokratiske tyske eller franske officern,
som förklädd får arbete som murare eller
timmerman inom den fästning, som han önskar utspionera.
Det är väl dock få, som tänka på att sådant är
praktiskt omöjligt.
Icke desto mindre har jag hört talas om
främmande officerare, som i förklädnad kommit in på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
