Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befästa områden. Den ene var en preussisk
löjtnant, som bedref sina operationer i Polen, där han
uppgaf sig vara en ingeniör som sökte arbete. Han
hade fått i uppdrag att beskrifva en projekterad
järnväg. Han var just på väg, då han märkte sig
vara upptäckt. Han hoppade af tåget och begaf
sig i väg mot en skogsdunge, som lag nära. Men
han blef snart upphunnen af sina förföljare.
Naturligtvis var han genast färdig med en historia
för den ryska polisen. Han köpte upp timmer och
ville inspektera skogarne i trakten. Härpå svarade
man, att det ej fanns några skogar i närheten och
att han måste följa med till polisstationen i
närmaste stad. Han protesterade däremot och sade
sig ha fått meddelande att ett stort förråd timmer
vore upplagdt i denna trakt. De ryska polismännen
medgåfvo till hans stora tillfredsställelse att så var
fallet, men yrkade lika fullt på hans arrestering.
De marscherade i väg med honom, men vid en
korsväg stannade ryssarne för att hålla råd. Sedan
— hvilken tur! — bytte de om riktning och gingo
direkt till en fästning, som han aldrig drömt om
att kunna komma in i. Det var tur — en ren
slump!
Det andra fallet talade en fransk militärläkare
om för mig. »Jag har just tryckt en döende
hjältes hand», sade han. »I sista stadiet af sin
sjukdom och utmärglad af försakelse hade han med
stor svårighet kraflat sig öfver gränsen. När man
träffade på honom, kunde han knappt göra sig
förstådd, men natten före sin död förmådde han
berätta följande. Han var officer i franska armén,
hade förklädt sig till bonde från Elsass och sökt
arbete i grannskapet af de nya tyska
fästnings-anläggningarna vid ingången till Moseldalen. Han
talade tyska flytande. Han uppträdde smutsig och
i trasor, bodde i en bondkoja och lyckades efter
några månader få arbete med att bära ved till
fästningen. Efterhand uppmätte han distanser,
gjorde med nageln grofva ritningar på sina
stöf-velskaft och tog reda på vattenförrådet. Han hade
just med stor fara för upptäckt ställt i ordning ett
gömställe i en vedstapel, hvarifrån han nattetid
kunde krypa fram och göra ett försök med
artilleripjäserna, hvilka i största hemlighet förvarades
i ett järnskjul —- då han blef angripen af en
häftig feber. Nervös utmattning underhjälpte
febern. Han vågade ej tillkalla någon läkare, som
skulle lägga märke till hans fina hud under de
grofva bondkläderna. Därför beslöt han att gifva
sig i väg medan han ännu hade krafter i behåll.
Hans anteckningar voro alltför värdefulla för att
gå förlorade. Han räddade dem. Han bokstafligen
kröp öfver till Frankrike med dem innan han dog.»
Enligt fransk mening är lättaste sättet att
komma in i en tysk fästning att sända sin hustru.
En af mina vänner, som blifvit ålagd att utspionera
ett viktigt försvarssystem i närheten af Metz, kom
snart tillbaka två gånger utan den minsta
upplysning. Tredje gången tog han sin glada och vackra
hustru med sig. Hon samtyckte till att spela kokett
för sitt fäderneslands skull. När de kommit till
den stad nära den fort d’arrét, som skulle bli före-
mål för deras undersökningar, antog hon den mest
tankfulla uppsyn och gjorde sig så blek och
intressant som möjligt. Hennes man spelade däremot
rollen af en välfödd, trög, godlynt och vinälskande
dumbom, som var skapad att bli bedragen. De
började tillsammans besöka det lilla kasinot, där
de tyska officerarne träffades hvarje afton. De
tyska officerarne genomskådade dem lätt. Frun
hade varit sjuk och de reste för hennes hälsas
skull. Så räknade de ut det. Visst tydde vissa
blixtar från de svarta ögonen i hennes vackra bleka
ansikte på någonting som liknade koketteri. Men
officerarne kunde ej göra den vackra fransyskans
bekantskap. Hon var i dubbel måtto förbjuden
frukt!
Generalen var en stor och ståtlig man, som
sett mycket bra ut i sin ungdom. Under en ridtur
råkade den vackra fransyskan falla af hästen och
svimma just när de mötte generalen. Denne var
i en blink nere från sin häst, kastade tyglarne åt
sin adjutant, lyfte upp den ömtåliga varelsen och
återgaf henne medvetandet. Hennes man tackade
honom hjärtligt och hon gaf honom en blyg blick,
full af tacksam tillgifvenhet. Morgonen därpå sände
generalen en löjtnant att göra sig underrättad om
fruns befinnande. Hon tackade och hälsade att
hon mådde ganska bra, och bekantskapen var
gjord. En dag, när han var bjuden på lunch till
dem, begagnade generalen sig af mannens tillfälliga
frånvaro för ett ögonblick för att göra en formlig
kärleksförklaring. Hon höll slugt god min och
mottog förklaringen med denna tystnad, som alltid
ingifver hopp.
»Om jag vore litet starkare, kunde jag göra
långa utfärder på hästryggen», yttrade hon halft
förläget. »Men jag är för svag ännu. Hvar kunde
vi taga en promenad? Alltid den där gamla
tråkiga vägen?»
»Nej, för all del!» svarade den eldige
generalen. »Här är ingen brist på vackra promenader.
Vägen till Q. — är utmärkt!»
»Ja, men blir det ej för långt, hvar kunna vi
äta middag?»
Nu var generalens tillfälle kommet.
»Ah, vägen leder ju till fästningen. Vill ni
icke äta middag hos oss där?»
Under hela vägen till fästningen afvärjde den
lilla koketten krigarens kurtiseringsförsök med alla
möjliga dumma frågor: »Hvad är den där
forskansningen för?» och »Hvarför hugger ni ned de där
vackra träden?»
Efter middagen ville hon ju gärna se litet mera
af platsen, och generalen, hvilken champagnen gjort
ytterst artig och älskvärd, samtyckte med största
beredvillighet. Han visade henne öfver hela
fästningen och hon återvände därifrån med många
upplysningar af större eller mindre värde.
Min vän hade med sig en fin rapport, när han
kort därefter kom tillbaka till Paris! Han kunde
framlägga en utmärkt plan för fästningens
intagande — tack vare sin intagande hustru!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
