Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GULDTÖRSTENS OFFER
Af S. H. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
I hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehåll allt ifrån dess början.
1 första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden ett
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck, stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modärn man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at home», hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen.
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Roden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enksfru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en malgamitarbetares dödsbädd.
I nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Roden samt hrr Cornish, Roden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget, med lord Ferriby som ordförande.
»Ja», svarade Holzen lugnt, »naturligtvis har
en hel del dödsfall inträffat, men ej så många,
som jag befarade. De flesta af männen buro, som
mr Cornish bäst vet, redan dödens stämpel, när de
kommo till Haag.»
»Ja, de sågo visst rysliga ut», medgaf Tony.
»jag tror vi hellre sysselsätta oss med de —
de lefvande», sade lord Ferriby och bläddrade i
papperen, som lågo framför honom, med en viss
förebråelse i uppsyn. Han fann det tydligen mindre
passande af White att ösa kallt vatten öfver hans
vackra hvitmening. Ty lord Ferribys
barmhärtighet var af det slag, som hoppas allting och sluter
ögonen för fakta, som äro mindre glädjande.
»Jag har här framför mig en redogörelse för
resultatet af dessa tre månaders arbete.»
Han visade på papperen så nedlåtande, att
man tydligen såg, att om han varit affärsman i
stället för lord, skulle han hafva förstått ’dem vid
första blicken. En kort tystnad uppstod, medan
han med gillande min vände de tätskrifna arken.
»Ja, mina herrar», sade han, liksom om han
under dessa ögonblick varit i stånd att granskande
genomgå sifferkolumnerna och funnit dem korrekta
— resultatet har var varit högst tillfredsställande.
Vi hafva tillverkat en malgamit, som blifvit väl
mottagen af pappersfabrikanterna. Än mera, vi
hafva kunnat leverera den till gångbart pris, utan
någon nämnvärd förlust. Vi utvidga vår fabrik, och
den dag torde ej vara så långt aflägsen, då vi i
alla händelser kunna hoppas, att den skall bära sig
själf.»
Lord Ferriby satte sig upp och drog ned sin
väst — ett säkert tecken till atk källan för hans
flödande vältalighet för ögonblicket var utsinad.
Med stor sinnesnärvaro kastade Tony Cornish
in en fråga, som endast Roden kunde besvara, och
sedan man granskat några statistiska uppgifter,
upplöstes sammanträdet. Det hade hela tiden
tydligt framgått, att Roden var den ende affärsmannen
af alla. I allt som rörde siffror eller statistik
visade sig de andra alldeles okunniga. Lord Ferriby
hade i sin tidiga ungdom blifvit ledd af en driftig
moder, som i sinom tid bortgifte honom med en
(Forts från n:o 13).
driftig hustru. Tony Cornish’s affärskännedom
inskränkte sig till ett och annat finansiellt fiasko
gent emot skräddarräkningar, som gingo öfver hans
resurser. Major White hade som subaltern blitvit
skickad till det inre af Spanien för att upphandla
mulåsnor å drottningens och regeringens vägnar.
Där råkade han i delo med en köpman, som han
slog till marken, hvarpå han återvände till
Gibraltar, stämplad som dålig affärsman och obetänksam,
och därvid hade hans kommersiella försök stannat.
Holzen var endast vetenskapsman, ett faktum om
hvilket han upprepade gånger försäkrade sina
kolleger.
Om uppriktighet är bevis på vänskap, då äro
kvinnor för visso i stånd till högre flykt än män.
En lifslång vänskap mellan kvinnor betyder
vanligen, att de hafva grälat i skolan och sedan
bibehållit ett privilegium att ömsesidigt tala rent ut.
Om Jones, som var Tomkins’ marskalk, en gång
längre fram i tiden gör en segeltur med Tomkins,
äro dessa båda syndare fullkomligt i stånd att njuta
af stundens nöje utan att ur det förflutnas aska
söka raka fram orsaken till, att Tomkins tvärt emot
sin väns råd envisades att göra sig till narr för
flickan Robinson, under det Jones hela tiden stod
bredvid med ringen i västfickan. Men om vänskap
existerade emellan fruarne Jones och Tomkins,
skulle deras konversation vanligen börja så: »Jag
sade dig alltid, Maria, när vi voro flickor i världen»,
eller: »Ja, ser du du, Jane, du ville aldrig höra på
mig, när vi gingo i skolan tillsammans.» Mannens
vänskap är tydligen byggd på medvetandet om
försonande drag i vännens karakter. En kvinnas
käraste vännina är den, hvars fel tål den
noggrannaste undersökning.
Det var utan tvifvel på dessa små olikheter i
temperament, som gjorde, att Joan Ferriby på tio
minuter fick veta mera om Haag och Percy Roden
och Otto von Holzen och framför allt om mrs
Vansittart, än Tony Cornish kunde hafva funderat ut
efter en månads studium. De första fem af dessa
dyrbara minuter använde hon till att kyssa Dorothy
Roden och beundra hennes hatt samt att med
fullaste öfvertygelse förklara henne vara »så rar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
