Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORA AMARANTER-ORDEN.
(Eftertryck förbjudes.)
jp^land den högre societetens årligen åter-.
kommande nöjen äro i vårt land den s.
k. Stora Amaranter-Ordens baler de mäst
lysande. Då det för mången, som icke blifvit
»intagen», som det heter, liksom kanske äfven
för en och annan ordensmedlem kan vara af
intresse att erhålla kännedom om den illustra
ordens historia, meddela vi såsom något för
dagen några kortfattade upplysningar.
Namnet Amarant tillhörde först en af
drottning Kristina år 1653 instiftad hoforden,
till hvilken samtida författare gifva följande
ursprung.
Vid drottningens hof firades årligen,
trettondagen, en större kostymfest, s. k.
Wirt-schaft. I stället för en dylik kostymfest, lät
drottningen trettondagen 1653 anordna ett
mera ovanligt festspel efter antikt mönster,
vid hvilket deltagarne agerade gudar och
gudinnor. Vid festmåltiden, som serverades
af herdar och nymfer, uppträdde drottningen
själf såsom »herdinnan Amaranta». Till minne
af denna lysande fest instiftade drottningen
Amarant-Orden och utdelade till hvar och
en af de närvarande ett chiffer af diamanter,
bestående af två motvända, sammanställda A
inom en lagerkrans af grön emalj, omslingrad
af ett hvitt emalj eradt band med italienska
inskriften: Dolce nella memoria (ljuft skall
minnet häraf vara). Åt de 15 damer och 15
herrar, hvilka vid detta tillfälle utom drottningen
själf blefvo medlemmar af den nyinstiftade
orden, gafs privilegiet, att hvarje lördag
intaga en festmåltid hos drottningen på
Ulriksdals lustslott. Ordens valspråk var: Semper
idem (alltid densamme).
Såsom den förste riddaren af
Amarant-Orden omtalas spanske ambassadören Antonio
Pimentelli, till hvilken drottningen efter hans
afresa från Sverige öfverskickade ett mycket
vackert eldfärgadt skärp i broderi, kantadt
med guld- och silfverspetsar samt rikt besatt
med samma slags dubbla A, som ingick i
själfva ordenstecknet, med den förut nämnda
italienska devisen. Namnet på Pimentellis
födelsestad Amarante sammanställes (ovisst
om med skäl eller icke) med det
herdinne-namn, Amaranta, som drottningen bar vid
trettondagsfesten 1653.
Det berättas vidare, att, då kejserlige
ambassadören, riksfursten grefve Raimondo
Montecuccoli år 1654 skulle lämna svenska
hofvet, drottningen ville hedra honom med
sin nyinstiftade orden. Hon inbjöd hela
hofvet till en lysande bal, hängde själf
ordens-skärpet om hans hals och lät Pimentelli i
egenskap af ordens förste riddare till honom
öfverlämna ordens statuter, hvarefter den nye
riddaren aflade ordenseden, som innebar, att
den, som ogift blef riddare af Amarant-Orden,
aldrig skulle gifta sig och att den, som vid
dubbningen redan var gift, i den händelse
han blef enkling, aldrig skulle gifta om sig.
Denna orden var icke endast en
hoforden afsedd för drottningens närmaste
umgängesvänner, bland hvilka phalzgrefvarne
Karl Gustaf och Adolf Johan, grcfvarne
Henrik Tott, Kristoffer von Dohna, Jakob De la
Gardie m. fl. dubbades till riddare. Den kan
äfven betraktas såsom en Sveriges rikes orden,
då drottningen utdelade densamma till
utländska furstar och statsmän såsom kurfursten
Johan Georg af Sachsen, engelske
ambassadören sir Bulstrode Whitlook o. a.
Efter drottning Kristinas tronafsägelse
1654 utdelades orden icke vidare. Den har
icke något direkt samband med den ännu
existerande sällskapsorden, hvilken upptagit
dess namn. Den nya Amarant- eller Ama-
Ordenstecken för drottning Stora Amaranter-Ordens
[Kristinas Amarant-Orden. kors. t
ranter-Orden stiftades i Stockholm den 24 juli
1760 och dess förste kände officianter voro
Klas Qvist och Edvard Sondell. Dess
ändamål var »sällskapsglädje i en vald krets».
Bland de förste ordensmedlemmarne nämnas
Elias Schröderheim, Anna Maria Lenngren
och Gudmund Jöran Adlerbeth.
Orden har sex grader. Det gemensamma
ordenstecknet bäres i vattrade sidenband med
olika färger för de olika graderna och utgöres
af ett gyllene grekiskt kors med klufna uddar,
i hvars midt å framsidan synes de tvänne från
drottning Kristinas ordenstecken lånade dubbla
A, omgifna af devisen: Memoria dulcis och
å frånsidan inskriften: D. 6 Januarii 16j3.
D. 24 Julii 1760. Genom lån af
ordenstecken och instiftelseår gör sig sålunda det
yngre sällskapet sken af att äga något slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
