- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
274

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig af tidsandan och satte i gång saken som ett
välgörenhetsföretag — d. v. s. ett modernt
tids-fördrif. Malgamitindustrien är inte värre än våra
öfriga lifsfarliga yrken, och ingen är tvungen att
mot sin vilja ägna sig åt densamma. Men den
man, som startat detta företag sörjde också för
dekorationerna, hvilka en sensationslysten publik
behöfver för att komma i stämning — och strax
ha vi en legion af martyrer!

Mr Wade gjorde en ny paus och såg på
Cor-nish, medan han knackade askan af sin cigarr.

»Ingen misstänkte att ej allt var väl beställdt.
Allt framställdes såsom hvilande på skenbart
riktig grund, och Ferriby . . . han gjorde sitt bästa.
Sa började pänningarna strömma in, och när
pän-ningströmmen en gång satts i gång för ett
modernt barmhärtighetsverk, är det svårt att hejda
den. Jag förmodar, att den ännu är riklig?»

»Ja», svarade Tony, »pängar komma in
alltjämt, och ingen har försökt att hindra det.»

Mr Wade lät höra ett skratt djupt ur halsen,
som korpulenta personer bruka.

»Och», han rätade på sig och slog sin tunga
knytnäfve i armstödet på sin länstol — »nu ligger
det millioner i malgamitverken i Haag, helt enkelt
millioner! Om allt tillgått på ärligt sätt, hade det
varit det mest storartade monopol, man
någonsin skådat under två års tid, men ej längre. Sedan
skola pappersfabrikanterna hafva slutit sig
tillsamman och själfva kunna tillverka sitt behof af
mal-gamit, och då är det er tur att bli krossade. Men
under dessa två år skola alla pappersfabriker i
världen vara tvungna att köpa er vara till det pris,
det behagar er att åsätta den. De hafva sina
kontrakt, som de måste fullgöra, kontrakt med staten,
med Indien, med tidningarna. Tusen och åter
tusen tons papper måste hvarje vecka under dessa
två år tillverkas med förlust, eller också måste
fabrikerna stängas. Nå, förstår du nu, hur landet
ligger?»

Cornish’s panna var rynkad och blicken skärpt
spänd — en man, som plötsligt ser sig stå inför
oundviklig ruin. Han hade med ens vaknat till
medvetande om — som alla lyckans gunstlingar
förr eller senare måste göra — att medgång eller
motgång, rikedom eller fattigdom, hög
samhällsställning eller obemärkthet i själfva verket betyder
föga här i lifvet Mr Wade betraktade sin unge
gäst med ett slags häpnad. Han hade sett män
vid undergångens brant — han hade sett
öfver-bevisade brottslingar — han hade sett gamla och
unga under alla lyckans växlingar — men aldrig
hade han sett ett ungt ansikte åldras på ett
ögonblick. Bankiren såg i hela saken en finansiell kris,
hvilken han som den öfverlägsne affärsmannen följde
med en viss njutning. En katastrof var oundviklig,
och mr Wades intresse var väckt. Men Cornish
träffades som en blixt af den tanken, att det
väntade slaget oundvikligt måste falla mellan honom
och Dorothy.

»Detta är ej en sak, som utvecklat sig ur sig
själf», fortsatte bankiren, -eller som tillkommit
genom någon oberäknelig omständigheternas makt.

Idén har sprungit ur en mans hjärna, och hvarje
detalj är högst omsorgsfullt utarbetad. Det är från
Amerika dessa svindelföretag kommit öfver till oss.
I Amerika bildades den första bomullsringen, och
detta är precis samma sak, om man kallar den vid
dess rätta namn eller malgamitringen. Hvad jag
nu ville veta är, hvem som gjort upp planen till
hela geschäftet.»

»Percy Roden», svarade Cornish eftertänksamt.
»Det är Rodens ring.»

»I så fall är Roden en styf karl», sade den
store finansmannen. »Just en sådan, som antingen
slutar som millionär eller som en grof brottsling
— något tredje gifves härvidlag icke. Han har
skött det hela med en fulländad skicklighet och
har ännu icke gjort ett enda misstag. Jag har
noga observerat honom. Han började utmärkt —
sade ej ett ord för mycket. Han placerade det
utomlands, men ej alltför långt bort. Han
uppsökte ingen alltför undangömd plats för att ej
gifva anledning till misstankar. Därpå bidade han
sin tid med största tålamod, och när rätta
ögonblicket var inne, ombildades det hela till ett
aktiebolag — med ett aktiekapital för välgörande
ändamål — ett sällsynt djärft schackdrag. Jag såg
till-kännagifvandet därom i tidningarna. Det var
mycket fyndigt affattadt och framkom just vid en
tidpunkt, då det allmänna intresset började slappa af
men saken icke hunnit falla i fullkomlig glömska.
Bankiren gnuggade sina stora händer med harmset
erkännande af den illa använda skicklighet, som
blifvit ådagalagd och hvilken få personer kunde
uppskatta till dess fulla värde.

»Men», fortsatte han, »nu ha vi närmast att
tänka på framtiden. Det trångmål, i hvilket du
råkat, är i och för sig förargligt nog, men hundra
gånger värre blir det därigenom, att ni ha en sådan
karl som Roden med i spelet. Han sitter med alla
trumf på hand och väntar på att ni skola kasta
första kortet. Jag känner ju ännu ej till några
detaljer, men jag skall snart taga reda på dem.
Hva’d som förefallit dig inveckladt, skall kanske
synas mig fullkomligt klart. Och jag vill hjälpa
dig, hvad som än kan hända, kom ihåg det, Tony.
Men jag håller mig i bakgrunden. Jag träffar
bättre då. Och detta är just en affär, i hvilken
jag på inga villkor vill hafva mitt namn inblandadt.
Så vidt jag nu kan se, tycks det endast finnas en
utväg öppen. Lämna hela affären åt dess öde och
drag dig ur spelet så obemärkt och så fort som
möjligt! Gif malgamiten på båten och äfven för
alltid hoppet om att kunna uträtta något för
mal-gamitarbetarne.»

Tony såg på klockan. Det tycktes vara tid
för honom att gå, om han ville hinna med tåget.

»Nej», sade han, och reste sig upp. »Nej, min
själ, om jag det gör.»

Mr Wade såg på honom som man skulle titta
på en sofvande, som utan märkbar yttre anledning
ett, tu, tre vaknar upp ur sin djupaste sömn och
sträcker på sig.

»Aha!» sade han långsamt och det var allt.

(Forts.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free