Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFERj
Och i dessa enkla ord förklarade i själfva verket
majoren hela sitt lif och sin sinnesart. Hväd
beträffar major White, kunde man alltid »räkna
på» honom, när det gällde strid. Hur det gick till
ställde han alltid om, att han var med i fronten,
vare sig det nu skedde genom tjänstebyten eller
frivilliga erbjudanden, eller han på sitt sega, envisa
sätt käxade sig fram, och hans medtäflare fruktade
honom ej utan skrattade åt honom och tyckte om
honom.
“Nittionio", ropade han till kusken med sin starka röst.
Efter lunchen förklarade Cornish i det mindre
rökrummet utförligare situationen för major White,
som dock ej ens gjorde min af att förstå den.
»Det enda jag begriper af alltsammans, är, att
den där Roden är en skojare och behöfver stryk»,
sade han långsamt, blossande på en stor cigarr.
»Och om det är någonting i den vägen, som ...»
»Nej, och du får inte häller säga något åt
honom», afbröt honom Cornish. »Jag önskar till
himlen att jag kunde få dig att begripa, att list
måste mötas med list och att stryk inte duger i
våra fördärfvade tider. Gamle Wade har lofvat
hjälpa oss, som jag sade dig. I parentes sagdt,
komma Wades till staden ,i morgon och stanna i
Eaton Square resten af säsongen. Han påstår, att
han är skapad att taga bolagssvindlarne vid hornen
och afslöja all deras arga list, och han tycks ha
fullkomligt klart för sig, hvad som bör göras. I
hvarje fall är det alldeles ej rådligt att smörja upp
Roden.»
Major White svarade med en axelryckning
men teg med sin visdom. Han
trodde på stryk, trots alla bevis till
förmån för mindre våldsammä
åtgärder.
»Förbaskadt synd om flickan»,
sade han.
Cornish höll på att tända en
cigarett. — »Hvilken flicka?» frågade
han lugnt.
»Miss Roden, karlens syster. Hon
vet, att hennes bror är en skojare,
men hon skulle ej tillstå det, om
det så gällde hennes lif. Kvinnor»,
majoren gjorde en begrundande
paus — »äro underligt folk.»
Cornish betraktade sin gäst
genom rökmolnen men sade ingenting.
»Emellertid står jag till din tjänst.
Får jag dina order!»
»I morgon», svarade Cornish, »är
det måndag, och då är det Ferribys
mottagningsdag. Du och jag
be-gifva oss till Cambridge Terrace
omkring kl. fyra för att träffa min
onkel. Vi skrämma honom bort ur
den här malgamithistorien. Därpå
gå vi upp och göra upp affären
med Joan. Wade och Marguerite
titta in omkring kl. half fem. Joan
och Marguerite träffas rätt ofta,
som du vet. Om onkel gör någon
svårighet, så skall Wade gifva
honom nådestöten, förstår du. Hans
ord kommer att väga mera än vårt.
Vi skola därpå göra upp vår
fält-tågsplan och vara vår kos ur tants
salong innan visiterna strömma in.»
»Och du åtager dig att föra
ordet?» betingade sig majoren.
»Jag skall tala. Och nu måste
jag gifva mig af. Jag har en hel
del visiter att göra, och det börjar
bli sent. Du träffar mig här i
morgon eftermiddag klockan en kvart
före fyra.»
Hvarpå major White aflägsnade
sig för att åter infinna sig nästa
dag i god tid, lugn och godmodig
— precis som vid alla andra
till-“irke nio." fällen, då han på kallelse haft att
inställa sig på olika platser i världen,
där det var oro i lägret.
De togo en droska, ty dagen var rägnig, och
foro igenom de folkuppfyllda gatorna. Till och
med Cambridge Terrace, som vanligen var en
ganska tyst och stilla gata, var nu full af lif och
rörelse, ty säsongen stod i sitt flor, och det var
mottagning vid hofvet. Då åkdonet svängde in
på Cambridge Terrace, stötte White plötsligt med
käppen upp luckan i vagnstaket.
»Nittionio», ropade han till kusken med sin
starka röst. »Icke nio.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
