Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKE KRONPRINSEN
ronprins Wilhelm, tyska käjsarparets
äldste son, har nyligen aflagt sin
matu-ritetsexamen och ingår den 6 maj i
myndighetsåldern.
Porträttet — det senaste af den unge
fursten — visar oss en ståtlig yngling
full af kraft och mod, med fri blick och
öppen panna. Dragen äro till en del
moderns, men hållningen lär vara så lik faderns,
som käjsaren kan önska. Den unge fursten
är för öfrigt harmoniskt vuxen och lika säker
som elegant i sitt uppträdande.
Vi återgifva efter en högst tillförlitlig
källa några smådrag, som kunna tjäna till att
belysa kronprinsens karaktär.
En gång i fjol musicerade kronprinsen
tillsammans med en dam i kommendörens vid
kadettskolan i Plöen hem. Samtalet föll då
på ett stycke, som några af sällskapet ej kände
till men gärna ville höra. Kronprinsen
förklarade sig genast färdig att gå och hemta
det. Frågan, om man ej kunde låta ett bud
hemta noterna, besvarades med en anmärkning
om att han icke tyckte om att andra rotade
i hans saker.
Kronprinsen är uppmärksam och artig
mot damerna, men han kan äfven förstå att
drifva sin vilja igenom, att döma af ett
exempel därpå som hämtats från ett middagsbord.
Det var vid en liten bjudning, där man placerat
prinsen emellan värdinnan och prästens fru,
och då värden varit så försiktig att sätta fram
ett mycket lätt vin på bordet, lät prinsen sig
väl smaka. Midt emot honom satt hans
guvernör generalmajoren, och då denne tyckte att
prinsen drack något för flitigt, anmärkte han:
»Men, prins Wilhelm, ni har redan tömt
det tredje glaset.» .
Härpå svarade prinsen:
»Ja, det har jag, vinet smakar mig.»
Men då, berättas det vidare, vinkade
generalmajoren tjänaren till sig och befallde
honom att ge prinsen ett glas vatten. Prästens
fru, som kanske bättre än prinsen förstod
piken, bad strax själf högt tjänaren om ett
glas vatten, men prinsen sköt artigt och
hastigt sitt glas till henne med anmärkningen:
»Var så god, fru pastorska, jag behöfver
det ändå inte.»
Någon särskild beundrare af främmande
språk tycks kronprinsen icke vara. Då han
t. ex. föreställdes för czaren, talade han tyska
till honom och påstod efteråt att det var med
flit han icke uttryckte sig på franska. Icke
häller engelska synes vara hans specialitet,
åtminstone skall han hafva yttrat, att han inte
alls tyckte om att han måste tala engelska
med sin farmor, käjsarinnan Fredrik.
Prin-sarne tala för öfrigt alltid om henne som
»käjsarinnan Fredrik», under det att de med
Grossmutter beteckna käjsarinnan Augustas
mor, hertiginnan Adelheid.
ELEONORE DICKSON. +
Den 9 april upphörde ett af de ädlaste
kvinnliga hjärtan att klappa, då i sin villa vid
Göteborg fru Eleonore Dickson, James J. Dicksons
efterlämnade maka, afled nära 79 år gammal.
Eleonore Dickson kände och uppfyllde som få
under ett långt, verksamt lif de förpliktelser, hvilka
rikedomen ålägger. Detta dödsbud kommer ock
att väcka sorg i hela vårt land, ty hennes godhet
kände ej några gränser och till hennes hjälpsamhet
vädjade ingen verkligt behöfvande förgäfves.
Eleonore Dicksons välgörenhet sträckte sig åt alla håll.
Otaliga äro bl. a. de studerande, som hon och
hennes make understödt.
För flera välgörenhetsinrättningar var hon ett
säkert stöd, och isynnerhet intresserade hon sig för
all nykterhetsverksamhet.
Liksom hon hos sin make funnit ett hjärta,
hvilket slog lika varmt för behofvet som hennes,
har hon i dottern Beatrice en sällsynt godhjärtad
efterföljare, hvars filantropiska verksamhet är vida
känd. En annan dotter, som ej mindre ärft sin
moders älskvärda och fina karaktär, är gift med
f. d. talmannen grossh. Olof Wijk.
Vid fru Eleonore Dicksons grift blanda sig
hvisk-ningarne af tusentals välsignelser med suset från de
knoppande trädkronorna. Sida vid sida slumra nu
på Orgryte gamla kyrkogård de ädla makarne,
hvil-kas minne skall länge och vida lefva och vördas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
