Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN CHRYSANTHEMUM.
Från franskan för HVAR 8 DAG.
I.
ru de Priss hade sagt till honom:
>Var framför allt punktlig och kom på
slaget! . . Ni glömmer inte det?»
»Nej, visst inte, min nådiga!»
»Klockan half tre således, på
blomsterutställningen, i midtelsalen. Vänta ett ögonblick . . .
framför . . . framför »minister Constant.»
iHm . . .»
»Huru? Ni tycker inte om namnet.
Öfver-flyttar ni era politiska åsikter till och med på blom«
morna? Nå, låt oss då säga framför eller i
närheten af »Mademoiselle Lucie Faure». Är det
trefligare?»
Han bugade sig leende.
»Javisst, klockan half tre således.»
»Glöm inte, att fröken Leboil har
astrakanfär-gad jackett och grå hatt Kan ni inte komma i
uniform? Den afrikanska klär er så väl!»
»Om jag skall vara uppriktig, så kommer jag
hellre civilklädd. Här i Paris äro de vida
pantalongerna och knapparne i ärmarne en smula i
ögonen fallande. I Ålgier är det annorlunda, där tar
det sig bra ut.»
»Som ni vill! Jag ber er bara om en sak —
låt oss inte få vänta!»
Michel de Charlesroy passerade Avenue de
1’Opera och promenerade mot Tuillerierna. Den
friska höstluften bekom honom väl efter den
afrikanska hettan, och hans ögon njöto af det febrila
lifvet på Rue de la Paix. Ingenting kunde dock
öfverträffa Paris! Den klara blå himlen fyllde
hans hjärta med glädje och han gick med stolt
lyftadt hufvud, som om han skyndat en härlig
framtid till mötes, glad att ändtligen vara i Paris igen,
belåten att åter trängas med och knuffas af de
passerande.
Han kastade en sidoblick i spegelglaset i ett
skyltfönster. Den bild som mötte honom gjorde
honom ej missnöjd. Den visade en 30 års man
med brynt hy och blonda mustacher. Han
stannade ett ögonblick framför porträtten af några
skådespelerskor. Han tog lätt med handen öfver sin
halsduk, som visade ett fult veck, och därvid kände
han plötsligt huru hjärtat började klappa fortare
vid tanken på morgondagen. I förväg afskydde
han den förlofningstid, som skulle komma att följa.
Men tyvärr visste han blott allt för väl, att ett
rikt giftermål för honom betydde karrier och
framtid, och han öfverlämnade sig åt sitt öde
eftersom en man i hans ställning ej har något annat
att göra än att skaffa sig pängar. II.
II.
När han på eftermiddagen kom in på
Chry-santhemum-utställningen, blefvo hans ögon
angenämt öfverraskade af den anblick som mötte dem.
Rundt omkring endast blommor, blommor i hela
deras glänsande prakt, i alla färger och
schatteringar. En känsla af drömmande välbehag kom
öfver honom. De kommande och gåendes röster
trängde till hans öron dämpade, liksom komme
de från fjärran. Utan att ge akt på hvad som
försiggick omkring honom, skyndade han genom
de olika rummen, tills han uppnådde midtelsalen.
Redan på afstånd kände han igen fru de Priss,
som vinkade åt honom med sitt parasoll. Han
gick dem till mötes mellan de härligaste
blomgrupper, mången gång stannande i andaktsfull
beundran framför något särskildt vackert exemplar.
Ju mer han nalkades damerna, desto mer vek hans
jämnvikt från honom, men han hittade dock utan
möda de nödiga fraserna och gjorde en ridderlig
hälsning. Bredvid hans gamla väninna stodo tva
unga damer, hvilka tycktes vara fördjupade i
studiet af en katalog. Den ena var lång, blond
och smärt med energiskt, hårdt ansiktsuttryck, den
andra späd och fin med kastanjebrunt hår och ögon
af obestämd färg, hvarken blå eller bruna. Men
ljusa och glada blickade de ut i världen. Hela
hennes gestalt var graciös, förtjusande, förtrollande.
Herr de Charlesroy tittade med en viss
ängslan efter den astrakanfärgade jacketten och den
grå hatten. Hans missräkning blef stor, ty han
fann båda på den kalla, stolta blondinen, och han
sade till sig själf:
»Detta är sålunda den älskvärda dam, som
eventuellt icke är ohågad att befria mina fäders
slott från hypoteken, det är en vacker flicka, men .. .
en smula alldaglig. »
Hans blickar återvände allt jämt till den lilla
brunetten med de blixtrande ögonen, som drog
honom till sig och fängslade honom.
Fru de Priss syntes förvånad och sade tämligen
högt, som alla kvinnor när de tala osanning:
»Huru? Ni här, min käre Michel, hvilken
öfverraskning!»
Hon vände sig till damerna och presenterade i
en något osäkrare ton:
»Markis de Charlesroy, en gammal vän, som
jag känner från barndomen.»
Han lade märke till det leende, som de unga
flickorna utbytte med hvarandra och slöt däraf att
de voro invigda i saken. Långsamt gingo de
genom rummen och språkade om allt möjligt, tills
de åter voro ute i Tuillerieträdgården. Här, några
steg från boulevardernas buller, var allt lugnt och
fridfullt. Den dalande solens strålar kastade ljusa
reflexer på de bruna trädstammarne och långa
skuggor öfver sanden. De hvita statyerna blefvo
rosafärgade och den gamla parken syntes åter ha
dykt upp i det förtrollande lifvet från fordom. Då
hörde officern en röst säga:
»Jag kan ej gå igenom här, utan att tro mig
vara förflyttad tillbaka till det första käjsardömets
eller restaurationens tid. Det kännes, som om jag
förut skulle hafva varit här, som om jag redan
förr lutat mig mot orangeträden och burit den
tidens dräkt, en stor, vid hatt, en med pels
fodrad kappa och höga skor.»
Han böjde sig fram för att se hvem det var,
som så talade ur hans själ och gaf uttryck åt hans
egna tankar, och han såg sin lilla brunetta väninna
rodna.
Michel tänkte:
»Det är verkligen skada, henne skulle jag
kunna tycka om.»
Han och fru de Priss följde efter de båda
unga damerna, som med graciösa rörelser gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
