Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora lastdragare, som äro enkom byggda för
godstrafiken på de större kanalerna och de öppna
flottlederna i Scheldemynningen. Den var fylld från
för till akter med små fyrkantiga lådor, som
endast voro stämplade med ett nummer och ett
hamnmärke i svart. En ej obehaglig lacklukt kändes
öfver doften från vattenväxterna i kanalen.
»Hvart man vänder sig, möts man af det där
otyget», var Cornish’s hälsning till de båda
engelsmännen.
Major White med sitt fina luktsinne insöp
begärligt doften. Mr Wade såg på kanalbåten med
en nick. Kommersiell företagsamhet och framför
allt kommersiella framgångar väckte hans
ovillkorliga respekt
De stego upp i vagnen, som väntade under
träden. Cornish var som vanligt rörlig och liflig
— en helt annan typ än hans båda följeslagare,
hvilka hvarken ägde begåfning eller förfining.
De funno portarne till malgamitverken stängda,
men portvakten, som kände igen Cornish som en
inflytelserik person, öppnade porten för dem samt
tillsade kusken att vänta utanför, tills herrarna
komme tillbaka. Alla fabrikslokalerna syntes öde,
och alla dörrar voro stängda.
»Är det blandningsdag?» frågade Cornish.
»Alla dagar äro blandningsdagar nu, mein
Herr, och en del arbetare äro sysselsatta äfven
om natten. Om herrarne vänta ett ögonblick,
skall jag gå efter mr Roden».
Och han lämnade dem i solskenet på den
öppna platsen mellan porten och Holzens bostad.
Om några minuter kom han tillbaka, i sällskap
med Percy Roden, som kom ut från kontoret i
skjortärmarna och med pennan i handen. Han
skakade hand med Cornish och White och såg på
mr Wade med en half bugniug. Han såg ej
vidare glad ut öfver deras besök.
»Vi skulle vilja se edra böcker.»
»Vi skulle vilja se edra böcker», sade
Cornish. »Jag förmodar, att ni ingenting har att
invända?»
Roden tuggade sin mustasch och betraktade
spetsen på sin penna.
»Ni och major White? frågade han.
»Och denne herre, som åtföljer oss i egenskap
af finansiell rådgifvare».
Roden rynkade pannan på ett nästan
oför-skämdt sätt.
»Ah!* sade han. »Törs jag kanske fråga, hvem
denne herre är?»
(Forts.)
EN VETERINÄRVÄSENDETS BANBRYTARE.
j en 13 maj fyller f. d.
profes-sorn vid Veterinärinstitutet
medicine och fil. doktor Johan
Gustaf Hjalmer Kinberg 80 år.
Säkerligen skall det glädja främst
hans forna elever samt alla våra
veterinärer och af deras yrke
intresserade att här se den
vördade åldringens bild. Ty
professor Kinberg är, som bekant,
den vetenskapliga veterinära
banbrytaren i Sverige samt den
energiske befrämjaren af
veterinärernas sociala ställning.
Professor Kinberg blef
student i Lund 1838, fil. doktor
1844 och medicine doktor 1850.
Åren 1846—1852 tjänstgjorde
han som militärläkare dels på
sjön — bl. a. var han
uppbörds-läkare å fregatten »Eugenie» på
dess världsomsegling 1851—53 —
dels i armén. Han vistades
äfven som underläkare vid danska
armén ioSlesvig i tre månader
1850. År 1856 utnämnd till t. f.
föreståndare och professor vid
d. v. Veterinärinrättningen, blef
han tre år senare ordinarie.
Detta är i största korthet den
framstående och afhållne
vetenskapsmannens karrier.
Professor Kinbergs
verksamhet på det veterinära området
har som sagdt varit af största
betydelse. På vidsträckta resor i
utlandet inhämtade han
kännedom om veterinärväsendets
ordnande, om hvilket han här i
Sverige inlagt så stor förtjänst.
Och å detta område har han
äfven utvecklat en lika stor som
värdefull författareverksamhet.
På 80-årsdagen bringa först
och främst den gamle
professorns forna lärjungar honom sin
tacksamma lyckönskan om en
lugn och fridfull lefnadsafton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
