Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
Af S. II. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
1 hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehöll allt ifrön dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök ho3 en döende, af hvilken han koper för tusen gulden ett
■dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck, stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Comish, en
modäm man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en *at home», hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Comish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen.
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Roden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Ccmish som vägvisare. Comish sammanträffar här med
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De fcrevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Comish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, c är Comish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enksfru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en malgamitarbetares dödsbädd.
1 nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Roden samt hrr Comish, Roden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget med lord Ferriby som ordförande. Man beslutar sätta företaget på aktier, hvaraf
hvarje arbetare får en. — Comish och mrs Vansittart sammanträffa på en morgonpromenad i Haag, hvaivid hon slugt försöker
utleta hans hjärtas hemlighet. — Därpå träffa vi Comish på besök hos er rik City-man, mr Wade, på dennes landtställe. .lans
dotter Marguerite har hämtat Cornish vid stationen. Mr Wade erbjuder Comish sin dotters hand, men denne säger nej, hvarpå
mr Wade börjar en skarp kritik af malgamitföretaget, hvilket han afslöjar som ren affärssvindel och tillråder Cornish att alldeles
lämna Denne meddelar sig med major White och de söka öfvertala lord Ferriby att ge det hela på båten, men förgäfves.
Därpå uppvakta en komité af pappersfabrikanter lorden och yrha på nedläggandet af malgamitaffären — allt lika
förgäfves. Mrs Vansittart och mr Roden sammanträffa på en morgonridt i Haag. Han forledes af sin kärlek att låta henne följa
med inom malgamitverksområdet. Holzen kommer emellertid dem till mötes och förhindrar på föregifna skäl, att mrs Vansittart
— som har att hämnas sin mans död på Holzen — får den önskade inblicken i förhållandena vid fabriken.
Comish kommer på ett kafé i Haag i samspråk med ett par malgamitarbetare, som afslöja en del detaljer från verken.
Den ene gör han ett erbjudande att skaffa honom en bättre ställning, men anbudet afböjes. Comish passar på att möta Dorothy
Roden i afsikt att tala om malgamitaffären och hennes bror, men börjar med en kärleksförklaring. Slutet blir hennes jaord,
hvarpå Cornish begifver sig till malgamitkontoret för att där afslöja von Holzen i Rodens närvaro. Här begär han att få veta
hur malgamittillverkningen tillgår. Roden lämnar honom ensam med Holzen, som under föregifvande af att vilja visa
experimentet hämtar in en mängd kärl, innehållande giftiga gaser. Han stä Jer omärkligt om, att gaserna kunna strömma ut, och
skyndar sin väg efter att ha låst dörren, lämnande Cornish att förgiftas i det trånga rummet. Denne lyckas emellertid behålla
medvetandet och rädda sig undan Holzens hämnd.
Vid ett sammanträffande kort därpå med mrs Vansittart får han veta att hon har uppgjort en plan mot Holzen i afsikt
att åtkomma malgamitreceptet. Det förvaras i kontorets kassakista, till hvilken hon skaffat sig en nyckel. Just som hon fått
fatt i det värdefulla papperet, öfverraskas hon af Holzen. En kort brottning uppstår, och hon måste återlämna papperet. De
samtala om Holzen. Mrs Vansittart och miss Roden upptäcka, att H. gjort en komplott mot Cornish De tillskrifva major White,
som skyndar till dem från England. Malgamitarbetarnes öfverfall mot Cornish misslyckas, tack vare White’s vaksamhet och
Comish’s sinnesnärvaro. Majoren sammanträffar dagen därpå på hotellet med Marguerite Wade, bankirens dotter, och mr Wade
själf, som anländt till Haag för malgamitaffärens skull. Pä väg till besök hos miss Roden stöter hon i »skogen» på Holzen —
hennes lärare i kemi i pensionen i Tyskland. Han håller på att lära sig malgamitreceptet utantill.
I nästa kapitel inträffar lord Ferriby i Haag för malgamitaffärens skull. Roden återkommer samtidigt från en affärsresa
till Utrecht. Han får ett besök af Holzen, som lärt sig malgamitreceptet utantill och nu i miss Rodens närvaro bränner upp
detsamma. Sedan han gått, ber miss R. brodern att upphöra med malgamitaffären såsom varande svindel. Han vägrar och förebär
som skäl att han måste bli rik för att kunna gifta sig med mrs Vansittart
Mr Wade, Cornish och major White göra därpå ett besök j fabriken för att taga del af böckerna.
(Forts, från n:o 33).
»Mitt namn är Wade», svarade bankiren själf
karaktäriskt nog.
Rodens ansikte bytte genast om uttryck, och
han betraktade den framstående affärsmannen med
lifligt intresse.
»Jag för min del har ingenting däremot», sade
han efter ett ögonblicks tvekan, »om Holzen
tillåter». »Jag skall gå och fråga honom».
Mr Wade gaf noga akt på Roden, då denne
gick tvärs öfver gården till fabriken.
»Inte precis den person, jag väntat mig»,
anmärkte han, »men hans hufvud har rätta Formen
för att vara en sifferkarls. Han är nog förståndig
att inse, att han ej gärna kan säga nej, och håller
god min i elakt spel».
Om några minuter kom Holzen ensam ut från
fabriken och gick emot dem. Han bugade sig
artigt men räckte ej handen. Han hade ej sett
Cornish sedan den afton, då han erbjöd sig att i
dennes närvaro göra malgamit och då
experimentet tog en så lifsfarlig vändning. Han såg på
honom nu, och Cornish mötte hans blick med ett
underligt leende. Den tanke slog genast Holzen
— och den lästes i hans ansikte — att Roden
begått ett fatalt misstag, då han drog in en person
som Tony Cornish i malgamitaffären.
Holzen bjöd herrarne stiga in i kontoret. »Det
är litet», sade han leende, »men vi få nog rum».
Han satte fram stolar och bjöd särskildt en åt
Cornish med en viss sträf vördnad. Han hade
tydligen gissat sig till deras sista sammanträffande
i detta samma kontor liksom genom en tyst
öfve-renskommelse var en hemlighet dem emellan. För
vissa personer ligger det rent af en njutning i en
dylik antagonism, och de respektera en stark
motståndare — höjdpunkten nådde kanske i detta
af-seende den sachsiske riddare, som önskade blifva
grafsatt i samma kapell som hans dödsfiende på
det att de skulle vara tvungna att åter råkas på
uppståndelsens dag.
Holzen tycktes känna någonting liknande i
afseende på Cornish. Han bjöd honom den bästa
platsen vid bordet. Roden tog fram sina böcker
från en kassakista — väldiga liggare, bundna i
grönt skinn, långa och smala kassaböcker samt
journaler i klotband. Han uppgaf deras olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
