Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det bästa i denna värld är just sådant, som
man icke får på begäran och hvilket vi icke ens
få begära.
När major White och Cornish befunno sig
ensamma i en enskild salong i Hotel des Indes —
när doktorn kommit och gått, gardinerna blifvit
neddragna och den store mannen liflös låg
utsträckt på soffan — betraktade de hvarandra
under tystnad. Den grymmaste tystnad är helt visst
den, som uppkommer på grund af den tanken, att
om de döda må intet annat sägas än godt.
»Skulle du vilja, att jag går öfver till hotellet
och underrättar Joan?» frågade Cornish.
Och major White, för hvilken disciplinen var
en gud, svarade: >Du är hennes kusin. Den saken
fär du af göra.»
»Jag skulle vara glad, om du ville gå», sade
Cornish, »och lämnade de öfriga anordningarne^t
mig. Res hem med henne i morgon eller i kväll,
om hon vill, och låt oss — mig — komma efter.»
Major White lämnade sålunda Hotel des Indes
samt gick långsamt utför hela Toornoifeld, medan
Cornish stannade ensam kvar hos lord Ferriby,
hvilkens död helt plötsligt gjort honom rikare i
ekonomiskt afseende.
Wades hade farit ut på en åktur i skogen.
Major White visste, att han skulle finna Joan
ensam i hotellet. Sorgliga nyheter hafva en egen
förmåga att själfva jämna vägen för sig. Majoren
gick in i salongen i bottenvåningen, där man hade
utsikt öfver ett hörn af Vyverberg. Joan satt vid
fönstret och skref bref.
»Ah!» sade hon och vände sig om med
pennan i handen. »Redan tillbaka! Ha ni grälat?»
Majoren gick tvärs öfver golfvet till henne.
Bredvid skrifbordet stod en stol, på hvilken han
slog sig ned. Joan betraktade honom oroligt.
Möjligen läste hon i dessa orörliga drag mera, än
världen i allmänhet behagade upptäcka där.
»Er far blef häftigt sjuk under sammanträdet»,
sade han.
Joan reste sig till hälften, men majoren lade
beskyddande sin hand på hennes. Det var en stor,
lugn hand — lik honom själf — en hand som en
boxares. Och när allt kommer omkring, vore det
ingen föraktlig roll att kunna uppträda som boxare
mellan världen och den kvinna, man älskar.
»Ni kan ingenting göra», sade White. »Tony
är hos honom.»
Joan såg på honom med en tyst fråga i sin
blick.
»Ja», sade han, »er far är död.»
Därpå satt han åter tyst, hvilket kunde tolkas
antingen som ytterlig dumhet eller högsta klokhet.
Ty tystnaden kan stundom vara långt vältaligare
än ord och är alltid intressantare. Joan fällde ej
en tår. Och med skäl borde barn af själfviska
föräldrar stå upp och välsigna dem, emedan de
(dock utan att själfva veta det) för sina barn lindra
en af lifvets oundvikliga sorger.
Efter en stunds tystnad berättade major White
för Joan, huru olyckan timat, på ett kort och
knapphändigt militäriskt sätt, såsom en person,
som sett döden på nära håll förr en gång, och
därtill gått den till mötes med lugnt sinne i
många drabbningar samt omtalat för andra dess
härjningar. Ty majoren ansågs af sina kamrater
för en man, som hade lycka med sig här i världen,
och de brukade gifva honom budskap att framföra
till deras vänner, innan de drogo i fält. Kanske
var majoren för öfrigt af samma åsikt, som dessa
uråldriga författare, hvilka tyckas anse det
viktigare att betänka, huru man lefver, än huru man dör.
(Forts.)
SVERIGES FÖRSTA LASTAUTOMOBIL.
Den 17 maj profkördes på en färd från
Göteborg till Kongsbacka den första automobil-
lastvagn som kommit i bruk i Sverige. Den är
tillverkad af Motorfahrzeug- und
Motorfabrik-Aktien Gesellschaft i Berlin och genom
dess agent i Göteborg hr Knut Bonnier
inköpt af aktiebolaget J. A. Pripp &• Son
för längre transport af det välkända
bryggeriets tillverkning.
Proffärden, på hvilken ett antal
inbjudna bl. a. från prässen utgjorde
»lasten» för dagen, gick i allo väl.
Vagnen kan bära ej mindre än 3000 kg.
last på slät väg. Farten kan uppdrifvas
från 4 till 7, 10 å 14 km.
Lastautomobilens praktiska nytta har firman i fråga
redan kunnat konstatera och det dröjer
nog ej länge innan dennas exempel följes
af andra. Ju förr de landtliga fålarne bli
vana vid »schäsen», desto bättre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>