Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
Af S. H. Herri man.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
I hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehöll alli ifrån dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han koper för tusen gulden ett
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck, stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Comish, en
modäm man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-görenhetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at home», hos Ferribys
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen.
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen» i Haag bekantskap med mr
Percy Roden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enkefru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en malgamitarbetares dödsbädd.
1 nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Koden samt hrr Cornish, Roden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget med lord Ferriby som ordförande. Man beslutar sätta företaget på aktier, hvaraf
hvarje arbetare får en. — Cornish och mrs Vansittart sammanträffa på en morgonpromenad i Haag, hvaivid hon slugt försöker
utleta hans hjärtas hemlighet. — Därpå träffa vi Cornish på besök hos en rik City-man, mr Wade, på dennes landtställe. Hans
dotter Marguerite har hämtat Cornish vid stationen. Mr Wade erbjuder Cornish sin dotters hand, men denne säger nej, hvarpå
mr Wade börjar en skarp kritik af malgamitföretaget, hvilket han afslöjar som ren affärssvindel och tillråder Cornish att alldeles
lämna Denne meddelar sig med major White och de söka öfvertala lord Ferriby att ge det hela på båten, men förgäfves.
Därpå uppvakta en komité af pappersfabrikanter lorden och yrka på nedläggandet af malgamitaffären — allt lika
förgäfves. Mrs Vansittart och mr Roden sammanträffa på en morgonridt i Haag. Han forledes af sin kärlek att låta henne följa
med inom malgamitverksområdet. Holzen kommer emellertid dem till mötes och förhindrar på föregifna skäl, att mrs Vansittart
— som har att hämnas sin mans död på Holzen — får den önskade inblicken i förhållandena vid fabriken.
Cornish kommer på ett kafé i Haag i samspråk med ett par malgamitarbetare, som afslöja en del detaljer från verken.
Den ene gör han ett erbjudande att skaffa honom en bättre ställning, men anbudet afböjes. Cornish passar på att möta Dorothy
Roden i afsikt att tala om malgamitaffären och hennes bror, men börjar med en kärleksförklaring. Slutet blir hennes jaord,
hvarpå Cornish begifver sig till malgamitkontoret för att där afslöja von Holzen i Rodens närvaro. Här begär han att få veta
hur malgamittillverkningen tillgår. Roden lämnar honom ensam med Holzen, som under föregifvande af att vilja visa
experimentet hämtar in en mängd kärl, innehållande giftiga gaser. Han ställer omärkligt om, att gaserna kunna strömma ut, och
skyndar sin väg efter att ha låst dörren, lämnande Cornish att förgiftas i det trånga rummet. Denne lyckas emellertid behålla
medvetandet och rädda «ig undan Holzens hämnd.
Vid ett sammanträffande kort därpå med mrs Vansittart får han veta att hon har uppgjort en plan mot Holzen i afsikt
att åtkomma malgamitreceptet. Det förvaras i kontorets kassakista, till hvilken hon skaffat sig en nyckel. Just som hon fått
fatt i det värdefulla papperet, öfverraskas hon af Holzen. En kort brottning uppstår, och hon måste återlämna papperet. De
samtala om Holzen. Mrs Vansittart och miss Roden upptäcka, att H. gjort en komplott mot Cornish De tillskrifva major White,
som skyndar till dem från England. Malgamitarbetarnes öfverfall mot Cornish misslyckas, tack vare White’s vaksamhet och
Cornish’s sinnesnärvaro. Majoren sammanträffar dagen därpå på hotellet med Marguerite Wade, bankirens dotter, och mr Wade
ejälf, som anländt till Haag för malgamitaffärens skull. På väg till besök hos miss Roden stöter hon i »skogen» på Holzen —
hennes lärare i kemi i pensionen i Tyskland. Han håller på att lära sig malgamitreceptet utantill.
I nästa kapitel inträffar lord Ferriby i Haag för malgamitaffärens skull. Roden återkommer samtidigt från en affärsresa
till Utrecht. Han får ett besök af Holzen, som lärt sig malgamitreceptet utantill och nu i miss Rodens närvaro bränner upp
detsamma. Sedan han gått, ber miss R. brodern att upphöra med malgamitaffären såsom varande svindel. Han vägrar och förebär
som skäl att han måste bli rik för att kunna gifta sig med mrs Vansittart.
Mr Wade, Cornish och major White göra därpå ett besök i fabriken för att taga del af böckerna. Sedan detta är gjordt,
framställer Cornish ett förslag till Holzen och Roden att öfverlämna fabriken, för att läggas ned, mot en större andel i vinsten,
hvaraf rästen skulle användas till pensionering af malgamitarbetarne och underhåll af de dödas änkor och barn. De svara båda
bestämdt nej. Lord Ferriby får därpå en inbjudan till ett allvarligt möte med den förut omnämnda komitén af pappersfabrikanter.
Mötet, som redan från början har en orolig karaktär, får en dyster afslutning i det att lord Ferriby träffas af slaganfall och dör.
Hans dotter Joan underrättas härom af major White.
»Det var någonting åt hjärtat, förorsakadt af
oro eller häftig sinnesrörelsen
»Malgamiten», svarade Joan. »Den var
ständigt en källa till oro för honom. Han förstod sig
aldrig riktigt på den saken.»
»Nej» svarade majoren mycket bestämdt, >han
förstod den aldrig riktigt». Och han såg ut genom
fönstret med tankfull, ogenomtränglig uppsyn.
»Och icke heller jag förstår den», sade Joan
tveksamt.
Majoren såg plötsligt åter dum ut. Han kunde
som vanligt icke gifva någon förklaring.
»Hade pappa blifvit bedragen af någon?»
frågade Joan efter en stunds tystnad. »Man hör så
underliga rykten om malgamitaffären. Jag
förmodar, att pappa blef lurad?»
Hon talade om den döde med denna sänkta
röst som döden tyckts öfverallt och af alla — utan
afseende på ras och religion — kräfva hvarthelst
den kommer.
(Forts, från n:c 36).
White mötte hennes allvarliga blick med en
böjning på hufvudet.
»Ja», svarade han. »Han hade blifvit bedragen.»
»Han sade, innan han gick, att han icke hade
någon lust alls att gå till mötet», sade Joan i en
ton af kärleksfull erinran, »men att han alltid gjort
till en plikt att uppoffra sina böjelser för hvad
han ansåg som sin skyldighet. Stackars pappa!»
»Ja», svarade majoren och såg ut genom
fönstret. Han uthärdade Joans forskande blick som
en man.
»Säg mig», sade hon plötsligt. »Ha ni och
Tony också låtit narra er?»
Majoren tänkte efter ett ögonblick. Man bör
ej förhasta sig ens i fråga om den minsta nödlögn.
»Nej», svarade han slutligen. »Ej så
fullständigt som er far.»
Han gjorde ett svagt försök att afleda hennes
tankar.
Men Joan hade så att säga fått fatt i en half-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
