Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN DET STOCKHOLM SOM SKALL GÅ.
nas flyttning nödvändig. Att denna
ukas icke mottagits med tystnad, är
gifvet. Icke för det Munkbrofruarne
yttrat sig på det »ampra» språk, som
lär förr i världen ha varit så
utmärkande för dem, att det blef ett
formligt slagord — men höga protester ha
naturligtvis höjts mot den beslutade
»vandaliseringen ».
Hvem kan undra på det! Dessa
»ståndspersoner» ha vuxit fast vid sin
torgplats, som bonden vid sin torfva,
skulle man kunna säga. Här ha de
suttit så länge de själfva och hela
Stockholm kunna minnas, här hade de
lefvat och här ville de dö. Men nu
måste de gå lefvande dädan!
Munkbron har gamla anor.
Platsen torde, som ofvan nämndt, vara
stadens äldsta salutorg. Historien vill ju
Munkbrotorget.
De bilder vi här
återgifva från
Stockholms stad »inom
broarne» äro
»välbekanta för hvarje
huf-vudstadsbo — liksom
till namnet för hela
Sverige.
De äro tagna från
Munkbron,
hufvudsta-dens kanske äldsta
salutorg, och äro just
nu af ett särskildt
intresse, eftersom torgets
tid som sådant och
därmed de ryktbara
»
Munkbromadamer-nas» är ute.
Så ha vederbörande
dekreterat. Stadens
modärnisering och nya
kraf på platsen i fråga
göra de goda kvinnor-
Grönsaker.
tillochmed veta, att det var på detta
torg, som Karin Månsdotter sålde
äpplen, när hon upptäcktes af Erik XIV.
Få af Munkbrofruarne veta kanske,
att de haft en så märklig företräderska
i yrket. Genom bl. a. Blanches och
Jolins berättelser äro Munkbron och
dess »fruar i stånd» välbekanta för en
hvar. Naturligtvis voro den tidens
månglerskor i ord, gärningar och
åt-häfvor af en annan typ än sekelslutets
fruar, men äfven bland dessa kan man
nog få se en del karaktäristiska
figurer, om de ock nu låta höra ett annat
språk än det, för hvilket de en gång
blefvo så »utskrikna».
Nu skola de emellertid flytta...
Tiden fordrar, dess kraf måste
obevekligen tillfredsställas. Förgäfves lita
fruarne till vederbörandes goda hjärta...
Munkbrostånden måste gå och med
dem ett stycke typiskt Stockholm, som
länge skall minnas och — saknas!
»Munkbrosylfider.»
— 607 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
