Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL HERSLOW.
]V[ är den kommunalskattekomité 1897 tillsattes,
’ som i dagarna ölverlämnat sitt betänkande
till regeringen, fick doktor Carl Herslow i uppdrag
att vara dess ordförande. Med denna befattning
har han bibehållit den aktiva beröringen med det
politiska lifvet, som han annars under senare år
endast ägnat den passive iakttagarens och — vid
ett och annat sällsynt tillfälle — den granskande
publicistens intresse.
Det tar tid och krafter att regera ett samhälle
som Malmö, och man kan just icke förundra sig
öfver, att han icke hinner med så mycket mera.
Det fins ändå ingen svensk »småstadsskung —
om man kan tillåta sig den oegentligheten att
räkna Malmö bland småstäderna — hvilken har så
vidsträckta regeringsplikter som Malmöhöfdingen.
Det enda samhälle, som genom sin omfattning
står emellan Malmö och hufvudstaden, styres ju
såsom en fri republik. I Malmö däremot lär
regeringsformen på sin höjd kunna betecknas som
inskränkt monarkisk, och det fins för närvarande
knappt ens någon tronpretendent, som på allvar
bestrider den fungerande regenten hans plats.
Dennes personliga öfverlägsenhet är så betydande,
att — åtminstone efter Axel Danielssons död —
ingen fins, som utan att göra sig löjlig, kan
uppträda med anspråk på jämnställighet. Och den
unge socialisthöfdingens verksamhetssfär kunde
visserligen ge tillfälle till makttäflan, men icke
gärna till någon täflan om förtroendeposter. Såsom
ordförande i stadsfullmäktige, i Skånebankens
styrelse och i en mängd andra direktioner utöfvar
d:r Herslow sin obestridda ledning. Och under
valtider är det också han, • som ytterst sköter
trådarna för borgerskapets räkning. Hur han går i
land med alla dessa bestyr, framgår bäst af den
auktoritet han åtnjuter.
Ända till 1893 räckte han till äfven för det
politiska lifvet, hvari han såsom medlem af Andra
kammaren alltifrån 1877 — med ett afbrott 1886—
1888 — tog en verksam del. Äfven där tog hans
ledarekynne ut sin rätt, och det inflytande han
utöfvade såsom den frihandelsvänliga centerns chef
var stort. Genom sin vältalighet och sina
mångsidiga insikter, ägde han kammarens öra som få.
Under de stora tulldebatterna var han näst Adolf
Hedin frihandelssidans stridbaraste man, men
hedrades under det nya systemet likväl 1891 med
ordförandeskapet i bevillningsutskottet. Hans berömda
anförande i värnpliktsfrågan vid samma riksdag
torde ha varit afgörande för det då föreliggande
förslagets öde. Följande år öfvertalades han att
mottaga talmansskapet, hvarigenom hans
meningsfränder gingo miste om hans bistånd i debatterna.
Men urståndsatt att därunder gifva sin mening
tillkänna, begagnade han i stället tillfället att inför
tronen uttala densamma. Hans talmanstal, utan
motstycke i de senare årens riksdagshäfder, buros
upp af en frimodighet och i framställningen af en
värme och en formens glans, som gåfvo dem en
helt annan valör än dylika anföranden vanligen
äga. Många gånger har det talats om, att Herslow
skulle inträda i regeringen och öfvertaga
finansministerns portfölj. Men ryktena ha aldrig
besannats. Troligen har han icke varit hågad att ens
efter fredsslutet ingå i en ministär, hvars främste
man, trots all moderation i många stycken, är en
utpräglad målsman för det ekonomiska system,
han själf haft till politisk hufvuduppgift att
bekämpa. Troligen har han icke heller velat lämna
den mindre omfattande, men så mycket mera
själf-ständiga finansministerpost han redan bekläd^:.
Hans rikspolitiska verksamhet inskränker sig
numera till hvad han icke kan undgå. Ett par
gånger om året tar han — om någon betydelsefull
fråga föreligger — till orda i Sydsvenska Dagbladet,
hvars utgifvare han fortfarande är. Fastän de aldrig
äro undertecknade, igenkännas hans uppsatser
alltid på vyernas vidd och på den personligt kraftiga,
konstnärliga formen. Förr voro dessa uppsatser
icke så sällsynta som nu. Det fanns en tid, när
det publicistiska arbetet upptog honom mer än
något annat. 1870 grundade han Sydsvenska
Dagbladet, hvarmed sedan den äldre tidningen
»Snäll-posten» sammanslogs, och det var genom den
insats han under en lång följd af år personligen
gjorde i tidningsarbetet, som Sydsvenska Dagbladet
skapade sig den rangställning tidningen ännu med
traditionens rätt behåller. Icke blott genom sina
ledande politiska artiklar satte han sin prägel på
tidningen, utan äfven genom sina skönlitterära
intressen. Ännu vid den tid, då Ernst Ahlgren gjorde
sin debut, måtte han ha tagit befattning med det
skönlitterära gods, som inflöt i tidningen, och rätt
lifligt intresserat sig därför.
Estetiken var hans ungdomskärlek. Som
student riktade han in sina studier på en docentur i
estetik, och när han 1859, 23-årig blifvit färdig
med sin doktorsgrad, var det fortfarande hans
mening att stanna vid universitetet. Men så kom
han på andra tankar, slog sig på pedagogiken,
öfvertog 1862 Meijerbergska skglan i Göteborg
och utnämdes 1865 till lektor i modersmålet och
lefvande språk vid högre allmänna läroverket i
Malmö, en befattning, som han vid sidan af sin
publicistiska syssla behöll ända till 1874.
Så småningom trängdes skolmannens gärning
undan af publicistens, denna i sin ordning af
politikerns, som slutligen fick vika för finans- och
kommunalmannens. Men ännu är Carl Herslow
icke någon så gammal man, att Malmö kan lita
på att få behålla honom för sig beständigt.
V-d S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
