Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. Den 13 November 1910 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
år häretter en tillfällig läsare af ofvanstående rader
slöte sig till, att det i början af århundradet ansågs
som god svenska att skrifva och säga "fackbefogad"
i st. f. competent. Den prydliga handstilen utesluter
hvarje misstanke om skriffel.
Äkta Tegnérska äro i första brefvet de enkla och
dock så oefterhärmligt älskliga ordvändningarne i
helsningen till -Vendela’’, men för öfrigt återfinnes
i detta bref knappast något af den för skalden
säregna brefstilen.
Det andra brefvet förskrifver sig, som synes, från
en depressionsperiod. Dess dystra aningar om en
annalkande sinnessjukdom tyckes vara en mycket
vanlig afslutning på de Tegnérska brefven från denna tid.
Den sista af de båda ströversarne återfinnes tryckt
i Tegnérs samlade skrifter, men har der följande
något förändrade lydelse:
Ack, ett namn af tacLlet sönderslitet,
eller vanställdt af det falska nitet,
men här har du det —
Tegnér.
Denna vers är i den tryckta samlingen adresserad
till "Carolina W." Förutsatt att icke något
tryck-eller skriffel föreligger ("Carolina W." i st. f. "Paulina
W"., "tadlet" i st. f. ’hatet") har Tegnér således
efter obetydlig omändring skrifvit samma
minnesvers till minst två olika beundrarinnor, utan annan
tröst för den ena än att i den andras vers fattas
en fot i sista raden. Kanske kommo de aldrig i
tillfälle att granska hvarandras "stamböcker", och
hvardera kände sig i lika mån smickrad att ega
ett unicum från den stores hand. Eller kanske
misstänkte de, redan utan någon jemföring, att den
unika versen kunde hafva dubletter lika många som
det fans rum i skaldens hjerta.
De två brefven äro ej förut publicerade. Ej heller
"Lyckligt blad". Ingen af dessa båda ströverser
återfinnes, enligt hvad Professor E. Wrangel
benäget meddelat mig, bland de i biblioteket i Lund
förvarade Tegnérshandskrifterna.
"Baron Leijonhufvud" är Presidenten i Göta
Hofrätt Abraham Leijonhufvud, Tegnérs f. d. lärjunge
under sommarconditionen på Yxkullsund 1800.
"Vendela" ärW. Åstrand sedermera Fru Hebbe,
moder till Signe Hebbe. "Tartar Chan" är den tillskrifnas
[-ÅTERUPP-STÅNDNA-]
{+ÅTERUPP-
STÅNDNA+} TYSKA [-ORDENSRIDDARE.-]
{+ORDENS-
RIDDARE.+}
Dä kejsar Wilhelm
nyligen besökte den
äfven från Sveriges
historia bekanta staden
Marienburg i provinsen
Westpreussen, glömde
han därvid icke bort
det berömda slottet,
en af de ädlaste
profan-byggnader som finnas
kvar från Tysklands
medeltid.
Marienburg var i
halftannat århundrade
(1309—1457) residens
för Tyska ordens
stormästare: och vid
kejsar Wilhelms besök
nu hade de preussiska
officerarne gjort allt
för att väcka flydda
tider till lif, i det de
ifört sighistoriskt
trogna dräkter från Tyska
ordens glansdagar och
sä skrudade höllo vakt
i slotter.
äldste son, sedermera Consistorie-Notarien Fil. D:r
Carl Westdahl.
Brefven och minnesversarne äro tillegnade
meddelarens mormor, död 1887, som enka efter Prosten
och Hofpredikanten Fil. D:r C. M. Westdahl, och
på sin tid känd dels för en rik lyrisk begåfning med
sundt humoristisk läggning, dels för ett flitigt
medarbetarskap i flere merendels religiösa kalendrar.
Hennes lefnadsteckning och efterlemnade papper
utkomma till julen på C. W. K. Gleerups förlag,
samlade och utgifna af hennes yngsta dotter under
titeln: "Ur svarta lådan", en bok som sannolikt
kommer att bli värdefull för samlare och culturhistoriskt
intresserade såväl som för den aflidnas många
vänner och slägtingar. Erik Tretow.
PAULINE CRONHIELM TILL ESAIAS TEGNÉR
PÅ 50-ÅRSDAGEN (13 NOV. 1832).
Var helsad Dag! hvars ankomst föder
Förtjusning i hvart nordiskt bröst,
Der känslan för det stora glöder
Och för det sköna har en röst.
För nära femti solhvarf sedan
Du skänkte oss den dyrkade,
Den store Skald, hvars Snille redan
Uti sin knoppning mognade;
Och, såsom Phenix undran väckte,
Med toner icke hörda än,
En jette bland ett dverglikt slägte
Din son stod fram; och ljusningen
Sig spridde ifrån Gudaflamman,
Som bodde titi Skaldens själ, —
Med tankens djuphet parad samman
I Nordens natt, — till Nordens väl.
Ty sången, ack, en grumlig källa
En sjuklig trånadssuck den var;
Man ville Diktens tempel ställa
Bland dimmor. Du det hindrat har,
Du ljusets son, hvars hjessa sira
Blott friska blommor, du —- Tegnér
Ditt Minne Svea, stolt, skall fira
Så länge — hon Dig värdig är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
