Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 27 November 1910 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
tft" Mo^t PICADORER OCH BANDERILLEROS. a*; A H Bsttt-np-n swm—jn,.
iämte picadores något skilja sig från dem genom
sina låga, grå med mycket vida brätten försedda
hattar samt sina buffelhudspantalonger, hvilka inuti
äro starkt järnskodda för att skydda benen mot
eventuella hornstötar.
Innan skådespelet börjar drager samlingen af
toreros omkring på stadens förnämsta gator till häst
och i vagn för att låta beundra sig. Därpå begifver
den sig till katedralen i den vällofliga afsikten att
bikta sina synder samt undfå en välbehöflig
absolution. Ty döden kan komma innan dagen är slut.
Sedan detta är undanstökadt fortsättes färden till en
första klassens restaurant för att dricka hvarandras
välgång. Ty det är ju i alla fall att hoppas det de
alla fortfarande känna sig krya och syndfulla på
aftonen.
Utanför la Plaza de toros råder ett myllrande,
rörligt lif. Fjorton tusen människor få rum inom
dess murar, tre gånger så många söka erhålla
biljetter. Alla äro besjälade af en enda tanke, en enda
önskan, från den eleganta världsdamen, som
kommer åkande barhalsad i hvit mantilla med juveler
och solfjäder, dragen af fyra oklanderliga mulåsnor
med gula och röda rikt utstyrda seldon, till den
fattige stackare som pantsatt sin sista skjorta för
ätt söka få en plats längst bort på den yttersta bänken.
Vi komma omsider in, viljelöst drifvande med
människoströmmen genom de stora portarna, samt
finna vår plats, hvilken ehuru enkel kostar fem
pe-setas därför att den befinner sig i skuggan. Nära
hälften af sätena ligga naturligtvis i solskenet, men
en spanjor låter i nödfall hellre steka sig lefvande
än han går miste om en corrida de toros. Allt fint
folk, åtminstone de som vilja anses så, ha för resten
sina egna loger — palcos - abonnerade för hela
säsongen.
Omkring den romerskt storslagna arenan löper
en cirkelrund barriär, sex fot hög, inuti kantad af ett
fotsteg två fot öfver marken, där de agerande i
nödfall kunna få sats för att svinga sig öfver, ifall de ej
skulle hinna undan bakom någon af de många små
kurarna som skydda likt stora sköldar. Fyra portar
ha anbringats i de olika väderstrecken, afsedda att
släppa in tjurarna, att draga ut liken, att lämna
tillträde för personalen etc. En inre barriär höjer sig
på en meters afstånd något öfver den första samt
bildar med denna en gång där de för tillfället ej del-
tagande ha sin plats. Därefter vidtaga bänkraderna
af sten, 14 st\ eken, liknande en ofantlig trappa som
omgifver det hela, och däröfver i den skuggade
delen ett antal palcos, balkonger, bland hvilka
ayunta-mlentos (stadsfullmäktiges) loge intager dët
förnämsta rummet, med alcaldens sammetskladda och
förgyllda tron i midten.
Det är ett egendomligt skådespel redan att se
dessa fjorton tusen åskådare på en teater så stor,
att endast Guds fria, azurblå himmel kan räcka till
tak. Massan uppför sig mönstergillt, det låter som
om den småbubblade, men den kokar inte öfver,
intet bråk, inga svordomar, intet groft infall
förekomma. Man ser ej en enda berusad person i
hela denna månghofvade folkförsamling, ty
spanjorerna dricka i regeln ganska obetydligt, och när
det någon gång faller dem in att smutta till på
allvar, göra de det så grundligt att de skam till
sägandes blifva liggande dödfulla i rännstenarna, där de
hvarken kunna göra skada eller obehag, eller
öfver-hufvudtaget ens få fram det enklaste skällsord.
Under väntan på att klockan skall slå fyra kan
det ju utspinna sig ett litet harmlöst skämt med de
närmaste grannarne, eller kan det hända att någon
dam lägger sin behandskade hand på palcons
stängselgaller samt att en vaken åskådare upptäcker detta
tilltag. Vid hans tillrop börjar mängden att sorla
till dess sennoran tager af handsken och kastar den
ned mot alla de uppsträckta händerna. Men med
undantag af dylika små episoder förhåller sig massan
utmärkt väl, där råder en ordning och ett tålamod
som äro anmärkningsvärda under dessa stunder af
väntan.
Emellertid ankommer alcalden med en punktlighet
som eljest ej är vanlig i södern, samt gifver
omedelbart från sin palco en signal. Då slås ett par at"
portarna till arenan upp och cadrillan kommer in.
Det är en ganska vacker ceremoni. I teten rida två
caballeros klädda i svart sammet på svarta hästar,
därefter följa parvis espadas — hjältarne för dagen. — ett
halft dussin picadores som söka få fason på sina
usla ök, efter dem till fot banderilleros och chulos
samt slutligen lakejer med de mulåsnor hvilka skola
draga ut de fallna. Processionen rör sig långsamt
framåt, hälsar alcalden och upplöser sig. Espadas
draga sig tillbaka, picadorerna taga en liten galopp
samt ställa upp sig på sina platser vid barriären
- 138 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
