Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 27 November 1910 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO TOLSTOJ
FOR HVAR 8 DAG AF DOCENTEN FREDRIK VETTERLUND.
Med Tolstoj bortgår
den skildrare och
diktare, som kanhända
varit det begynnande
1900-talets största. 1
rent monumentala
dimensioner har hans
kända gestalt
afteck-nat sig tör oss alla
mot hans ofantliga
hemlands- horisont. Men
han har ju icke blott
varit den ryska bildade
världens diktare. "Den
svarta jordens skald"
kallade honom redan
hans store föregångare
Turgeniev; och han blef
det med åren i en
ännu vidare och djupare
mening än Turgenjev
kunnat förutse. Tv
den unge elegant och
officer, som deltog i
Krimkriget och sedan
lefde som världsman
bland Rysslands och
Europas" aristokrati,
som rik godsägare och
snart nog
världsberömd författare — hans
öfverströmmande ryska
gemyt sökte under hans
ålders dagar innerlig
förbindelse med den slaviska folksjälen själf, sökte
och fann så, som ingen af hans race har funnit.
Han blef "den svarta jordens-, musiikens, det stumma
ryska folkets lefvande röst, millionernas "lilla far"
på ett vida hjärtligare och intimare sätt än
någonsin härskaren i Petersburg. Sitt folks profet blef
han, på samma gång hans intellektuella storhet med
alla dess inskränkningar respekterades öfver hela
jorden som en första klassens andliga kraft. Så
långt europeisk odling går i gamla och nya världen,
känner hvarje vaken skolpojke genast igen en bild
af den gamle ryske grefven i bondedräkten och med
det långa hvita skägget.
Leo Tolstoj föddes 1828 inom en högföinäm
familj på godset Jasnaja Poljana, där han också
fram-lefvat sina senare år; det ligger åtskilliga mil söder
om Moskva. Som diktare började han med att
teckna och afslöja den ryska kulturmänniskan från
1800-talets midt. 1 sin novell från Kaukasus
"Kosackerna" framför han en ung själsfin rysk officer, som
vill men till följd af sin inlärda onatur omöjligen
kan lefva utanför det osanna världslif hvari han
fostrats. Märkligast af Tolstojs arbeten från hans
mannaålder äro de stora romanerna "Krig och fred" och
"Anna Karenina". Den förra är Napoleonstidens
epos, iakttaget ut från författarens land — helt
säkert den väldigaste episka skildring 1800-talet
frambragt. Icke blott de stora bataljmålningarna, äfven
de otaliga episoderna af ryskt lif inom skedets högre
kretsar ha ett utomordentligt lif med ett galleri af
typer som man ej förgäter. En hel tid — 1800-talets
intressantaste — lefver, rör sig och griper oss i denna
LEO TOLSTOJ.
boks vimlande
rikedom. Kanske ännu
starkare är
psykologien, människoskildringen i "Anna Karenina".
Långt före den franska
naturalism, som sedan
gick fram öfver
Europa, utan dennas
för-simplade och
materialistiska världssyn men
med dess förtjänster af
konkret
verklighetsskildring, fastän här
upphöida i en
ojämförligt "friare och
mänskligare sfär, åstadkom
Ryssland en äkta
realism som tillika var
stor konst. Bland
denna berättelsekonsts
bärare var Tolstoj jämte
Turgenjev och
Dostojevskij den störste. De
voro sinsemellan
mycket olika, men "till
världslitteraturens
för-starangsmän hörde de
alla.
Öfver 50 år gammal
och på höjden af sitt
författarskap, undergick
Tolstoi den märkliga
kris, söm gjorde honom
till racens religiöse och sociale profet. Clent emot det
ryska folkets millioner trälande och lidande bönder
kände han sig och alla bildade och rika som
oberättigadt gynnade. Och än mera: här, bland de
ödmjuka, de tålmodiga, de andligen fattiga
praktiserades godhetens religion; att vara i
brödrasam-fund med dem, med alla människor, det var
lyckan och det var verklig kristendom. Stat,
konst, civilisation öfverhufvud vore däremot af ondo.
Så började Tolstoj predika den blida anarkism, den
kärleksfulla individualism, som synas så underbart
ha träffat det ryska folkets egen innerlighet, att han
blef som den ändliga jättegestalt, hvari denna
folk-anda själf var förkroppsligad. Och i despotismens
eget beryktade Ryssland vågade de styrande icke
röra ett hårstrå på denne förnekare af
mänsklig-ordning. Vågade? Man önskar gärna tro, alt
de ej heller ville; om tsar Alexander 111 vet man
att så var.
Helt visst finnas det högst värdefulla sidor af
mänskligt väsende, dem Tolstoj med sin negativa
och buddhistiskt färgade religionsuppfattning
alldeles har underskattat. De stora moralisterna göra
det stundom; Rousseau, hvilken som diktare och
personlighet ej kunde jämföras med Tolstoj, gjorde
det före honom. Men den godhetens universella
religion, hvilken ingalunda, som Nietzsche ville,
behöfver bli till slafmoral utan alltjämt innefattar de
högsta etiska värden vi känna — den har Tolstoj
i vår tid ånyo gjort lefvande inför de bildades
medvetande och i millionernas sinnen.
Kliché Beiitft SUfixrcpom*
f-
/ n:o 52, årg. IX af H. 8. D. återfinnes under rubriken "På Jasnaja Poljana med Leo Tolstoj"
en serie förträffliga fotografier, aj en framstående rysk fotograf, från det Tolstojska stamgodset.
-J
- 140 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
