Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 34. Den 21 Maj 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNHARD SHAW.
FÖR H. 8 D. AF BETTY MAR/ AHLBERG.
BERNHARD
I sin bok om Ibsen kallar
Bernhard Shaw honom en
pioniär — en oförfärad och
fjärrsynt — som banar väg
till — — himlen.
Det finnes obestridligen
något af pioniär också öfver
Bernhard Shaw.
Se honom marschera
vägen fram — lätt och smärt
och stark, röjande undan alla
hinder med säker och
smidig hand — och ingen
behöfver tvifla därpå.
Ett leende af tindrande,
klart förstånd, så rebelliskt,
så iriskt, ackompagnerar
hans steg, och dräper med
sitt bländande skarpa ljus
den väfnad af gift, mögel och
falska fördomar som tynger
atmosfären, så att den blir
lätt och behaglig att inandas;
medan ett par lefnadskloka
djupt seende ögon skåda
öfver fjärran vidder — —
in i den kommande tiden
— och le–le öfver det
förargelsens skrik som
upphäfves från alla den gamla
tidens filistrar på hans
dristiga banbrytande vandring.
Sådan är Bernhard Shaw
— författaren, filosofen, konstkritikern,
Ibsenförsva-raren, vegetarianen, kvickhufvudet och socialisten
Bernhard Shaw.
Hatad af många, älskad af ännu fler, beundrad,
förgudad, misskänd, fruktad, följd och förföljd, delar
han ödet med alla store män som ha haft siarens
gåfva och äro före sin tid.
Sociala framsteg föregås alltid af nedrifvandet af
gamla, hederskrönta institutioner, för att gifva plats
till uppförandet af nya. Det liknar helgerån — —
Och det finns intet så konservativt som hopen i
dess fasthållande af det "en gång vedertagna"!
Blott få betänka, som Shaw själf säger, att
eftersom hvarje institution är byggd på erkännandet af
en plikt, som kräfver att respekteras, så betyder
framsteg afskaffandet af en sådan plikt.
En santi och stor reformator kan icke undgå att
blifva betraktad som en upprorsman, en fanatiker,
en Ibsens folkfiende eller en ond ande. Ibland
— som i fallet Shaw — af den stora hopen som
en "bluff" och en "humbug", som ler i sitt skägg
öfver den naivitet, hvarmed så många tro på honom.
Hans glänsande vältalighet kalla de effektsökeri.
De djärfva paradoxer, hvarmed han älskar att
förfära publiken så att den tappar andan, betecknas
som "trics" rätt och slätt.
Som filosof är han en lefvande fara med sin
omflyttning af rätt och orätt — godt och ondt. Som
socialist en poseur, som man mera världsman än
öfverman etc. — —
Blott som dramatisk författare och konstkritiker
kan icke ens Shaws argaste fiende förneka att han
är en af de ypperste i sin genre. Än mindre, att
han tager konsten sublimt och djupt allvarligt till
trots för sin raljerande mask af demon.
Jag vet icke om Shaws satiriska lustspel "Arms
and the men" har nått den svenska scenen. Jag
K lujtr: Iimijl SujVKrsparre.
SHAW. ’
såg detta stycke för ett par
år sedan gå öfver det Kgl.
Theaters scen i Köpenhamn,
med D:r Mantzius som
cho-koladsoldaten. Detta
lustspel, som är ett af Shaws
roligaste och kanske bland
hans mest betydande,
förlorade mycket af sin satir
i dansk omplantering.
Ty Danmark, som är ett
litet, icke synnerligen
patri-arkaliskt, och i litterärt
hänseende kräset land, sätter
mindre fordringar på
hjältarne både i det dagliga lifvet
och på scenen än det stora,
glödande, patriarkaliska
England.
Där har man ännu bevarat
många af den svunna,
sentimentala tidens uppskrufvade
idéer om heroism, samt en
okultiverad, banal smak för
billiga melodramer, där
hjälten är en krigare, som strider
ädelt mot tusenden af faror
och vadar i blod, tills galleriet
gråter af rörelse och ryser
af rädsla.
I England var detta
lustspel på sin plats,
dräpande i sin satir, förväget i
sin kvicka realism som skoningslöst beröfvade
krigaren hjälteglorian och visade honom som den helt
vanlige, alldaglige mannen.
"Major Barbara" är ett annat af hans arbeten,
som gått öfver flera af Europas scener. Det är en
lätt och gnistrande, själfull komedi med en
oförliknelig interiör från frälsningsarmén, som kan tåla
omplantering till hvilken scen som hälst — så
internationell verkar den.
Jag såg den i fjol på "Kammerspiele" i Berlin,
där den, i ett excellent utförande och i denna teaters
berömda omsorgsfulla iscensättning, uppnådde en
stor succés.
"Man and Superman" hör till Shaws allra bästa
lustspel. Här ger Shaw sig själf lösa tyglar. Han
galopperar åstad som en häst af ädelt blod, som
upphetsad och irriterad af ett trångt och illasittande
seltyg (hyckleriet, puritanismen och det
konventionella) sparkar omkull allt för att till sist själf under
löpningen bli handicapad af det evigt kvinnliga —
mannens öfverman — — — —
Och en gång tyglad, marscherar han in i stallet
igen – äktenskapets fruktade hamn.
Men det arbete som mer än något annat har kraf
pä norskt, svenskt och danskt intresse, det är Shaws
"Kvintessensen af Ibsenismen". Det är en liten
bok på 160 sidor, som utkom 1890. Den var tänkt
dels som ett försvar mot de orättfärdiga och
skandalösa angrepp den oförstående engelska pressen
hade riktat mot den store norrmannen, dels som
ett försök till att gifva en framställning af Ibsenismen.
Denna lilla bok som, tack vare Shaws lust att
leka med filistrarnes sårbara punkter, är hållen i en
eggande, rebellisk — ibland provakatorisk — ton, äger
en rikedom af lysande iakttagelseförmåga och fint
- 539 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
