Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, den 12 november 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
ÖFVERSTÅTHALLARSKIFTE I STOCKHOLM.
B. « D, STOCK,lOl.MSFOlWUAF. ^
R. DICKSON.
Öfverståthållare sedan 1902 — har i dagarna afgått.
ROBERT DICKSON, f. 43. Landshöfding i Jönköpings län 88,
i Malmöhus län 92. På sin tid led. af Riksd. F. K Biografi
och helsiderporträtt i årg. X: 19.
Foto. Hamnqvist. Stockholm. KIUM: Dntrrl SHfrvvparr*.
C. F. W. HEDERSTIERNA.
Förordnad öfverståthållare till den 1 april 1912.
CARL HEDERSTIERNA, f. 61. Justitieråd 05, konsultativt
statsråd 06, afgick med den Lindmanska regeringen denna höst-
JUSTITIERÅDET. FÖR H. 8. D. AF GUSTAF ULLMAN.
Justitierådet Hamson började bli gammal: han hade
inte märkt det egentligen förr än denna höstsöndag.
Humlegårdens trän gåfvo de roströda och gyllene
bladen ifrån sig så säreget hopplöst — liksom för
sista gången. Och bilernas signaler läto som till
uppbrott, som skreko de: — din tid är ute — ute! —
Justitierådet hade haft middag för sin äldsta dotter,
Viva, med make, majoren Hellen, samt för sin äldste
son, älsklingsbarnet, George, med fru, född von
Hiwen. Han hade aldrig lärt sig att resignera, gamle
Hamson. Han väntade sig allt, ja mer än allt! Han
hade bl. a. varit fullt viss om, att hans salig fru,
justitierådinnan skulle åldras vid hans sida, ädelt
okunnig om hans ungdoms och lifs felsteg, och
omsider arm i arm med honom, Karl August Hamson,
nedstiga i en af blommor och ära höljd familjegrift.
Och, så tillät hon sig en vacker dag att dö! Nå,
— det var intet att göra åt den saken. Hon hade
spelat sin roll med all tänkbar glans, och hennes
bild — fotografi i färglagd förstoring, talade ännu
för senare släkten om hennes nobla skönhet, i
half-profil, och det stora tunga hårets ärekrona af
välarrangerade flätor.
Justitierådet hade vid söndagsmidagen talat, som
vanligt, om henne, den saligt hänsofna.
— Hon ville ingen rösträtt, hon! hade han sagt.
- Ingen för sig! hade han tillagt.
Det var för sent. Både fru Viva och fru George,
född von Hiwen, hade mörknat som små insjöar
under en åskby. Och deras herrar män — hade
bleknat. Och sneglat åt far och svärfar mera
bevekande, än om de som i pojkåren nödgats freda
sig för rottingen.
— Far vet väl, hvilken betydelse kvinnan har i
hemmet, sade Viva, lugnt men liksom viss om svaret.
— Menar svärfar, undrade fru George, född von
Hiwen, att vi kvinnor sakna omdöme?
De unga äkta männen afvaktade i tvetydig
stumhet justitierådets svaromål. Det kom, men alldeles
inte sådant sonen och svärsonen väntat det. Gamle
Karl August svarade, utan att se på damerna:
— Jag vet ingenting. Jag är — för gammal.
De förtjusande unga fruarna smålogo öfverseende.
— Det’ skulle ha varit jag, som frågat, fräste
George, krokryggad.
— Hå — hm! sade majoren Hellen, tuggande sin
stubbade mustasch.
— En misslyckad middag! brummade justitierådet
för sig själf, se’n "barnen" gått. Måtte kaffet nu
smaka dess bättre!
Just när gubben slagit sig till ro i stora salen vid
lilla bordet med kaffekoppen ljufligt rykande,
cigarren likaledes, ringde det på nytt — det ryckte i
justitierådets gamla nerver.
— Hvad är det nu för en olycka, som kommer
och hälsar på?
— Redaktörn! anmälde i likbjudarton tjänsteanden.
Justitierådet lyfte, mest af gammal vana, båda de
visset hvita händerna från stolstöden.
— Redaktörn — till på köpet!
Det var "olycksbarnet". Det var den individ i
familjen, på hvilken fadern hade för vana att utösa
all sin galla, sitt sjuka lynnes afskräde af orimliga
förväntningar och meningslösa förbannelser. Och
— där stod han, Karl Hamson junior, rak och kry,
- 105 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
