Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 34, den 19 maj 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1IVAR 8 DAG
stockade sig i halsen. Somliga höllo händerna för
ansiktet, andra prässade näsdukarna mot munnen
för att hejda skrattet. Man höll på att förgås.
Så dök han ut, komikern, just då man hade som
roligast.
— En så’n rolig karl! hviskade den ene till den
andre.
— Jag har aldrig skrattat så i all min dag!
— Det måste vara en lycklig människa!
Men nästa dag vid middagen på pensionatet satt
komikern där lika tyst igen. Han föreföll djupt
nedstämd och ändå kunde inte gästerna låta bli att le,
när de sågo honom. Då han ätit, sköt han stilla
in stolen under bordet och gick sin väg.
Direktören och de andra sutto kvar en stund, och
direktören sade:
— Han är särskildt upprifven i dag. Det är något
i olag — med hustrun. Hon bor i Stockholm — och
det är den gamla historien. Men på scen är han
briljant. Där klickar han aldrig.
Fru Rignér hörde detta, och hon tänkte dag och
natt på den olycklige komikern. Hon kom på
teatern ännu en gång och såg honom, men hon kunde
inte skratta mer. Hon funderade och funderade, om
hon inte skulle kunna göra något för honom. Men
hur hon grubblade, så kom hon ej till något resultat.
Dagarna gingo och sällskapet skulle resa. Kvällen
innan var det fest på pensionatet efter
föreställningens slut. Man skulle säga farväl till aktörerna, som
beredt alla så mycket nöje. De kommo alla utom
komikern, som skickade återbud. Det blef mycket
festligt på pensionatet. Aktörerna uppträdde och
deklamerade, ett par af dem klädde ut sig och
agerade, direktören höll tal — men midt i all glädjen
stod komikern i dörren, blek af sinnesrörelse,
alltjämt med det lustiga draget kring munnen. Han
bad få tala med direktören och så gingo båda ut i
farstun. Efter en stund kom direktören in.
— Herre gud, sade han, nu är det riktigt illa ställdt.
Hustrun vill skiljas. Han har fått bref och är
alldeles ifrån sig. Han är blixt kär i henne, men hon...
Det är den gamla historien.
Fru Rignér kunde inte sofva den natten. Hon
måste göra något för den stackars karlen, tyckte
hon. Till sist fick hon en idé. Midt i natten steg
hon upp och skref. Hon adresserade det till den
stad, dit sällskapet skulle resa följande morgon.
— Jag tycker det är så synd om er, skref hon,
så jag kan inte ta’ mot pengarna ni betalat för
maten hos mig. Jag låtsar i stället, att jag känt er
och att ni varit min gäst. Jag kan ju inte göra
annat. Men ni skall inte tala om det för de andra,
ty då skratta de bara. Ni skall se, att det blir nog
bättre.
Hon satt och funderade en lång stund, så skref
hon sitt namn och lade in en sedel. Åter läste hon
brefvet. Hon tyckte inte det var tillräckligt varmt i
tonen. Därför skref hon nederst på arket, alldeles
för sig själf.
— Det är inte lätt att skratta, när man helst vill
gråta. Ni är en hjälte.
Då brefvet låg färdigt, blef hon plötsligt rädd.
Hon tyckte, hon begått en förfärlig dumhet och
ville rifva sönder alltsamman. Men så svepte hon
om sig en schal och smög sakta utför trappan. Det
syntes ingen på gatan. Strax bredvid var en
breflåda. Som om hon vore i färd begå en dålig
handling, skyndade hon bort och sköt ned brefvet. Så
tillbaka och till sängs. Hon drog täcket öfver
hufvudet och bannade sig själf öfver sitt dåraktiga
påhitt. Och så pengarna... dem hade hon minsann
fått träla för...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
