Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 39, den 23 juni 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
V fler fjtograjl. Klldæ: Äcvk A.-Jl />»</» Siljvirtparr*, Sthlm Gbg.
ENGLANDS "FLYG-DERBY" \id Mendon (London) den 8 juni, anordnad af ’Daily Mail’. Mr Rayham flyger å v år bild. Sju
aeroplan med passagerare startade samtidigt.
- 621 -
rjUr /Monruntr. J"kU: A-"’ P^f <■’"»•
FLYGNINGEN BERLIN—WIEN: Den tyske segraren Helmuth Hirth (portr. t. hj startar ä flygplatsen Johannisthal \id Berlin den
8 juni. Sträckan omfattade 600 km och tillryggalades af Hirth med en passagerare på 7 timmar och 20 minuter. Sista sträckan,
Breslau—Wien, 250 km., höll han sig pä en genomsnittshöjd af 2,100 meter och utan att landa förrän vid målet.
Men just som han ringt, for det en förskräckt
tanke genom hans lilla korrekta matematikhjärna.
Hur i herrans namn hade han kunnat ta sig för
med något sådant. Han hade ju inte ens hittat på
något ärende.
Det dröjde en stund innan någon kom och
öppnade och det var en slump, att inte Erik Bodén
sprang sin väg från dörren.
Men det var hon själf som kom, och aldrig hade
han sett henne så treflig. Hon hade ett stort
köksförkläde på sig, ett gammaldags, hvitt med
broderade röda figurer, som föreställde syltburkar och
korfvar och sockertoppar. Och hon ropade genast:
— Goddag, tänk så synd — så rysligt synd! —
att vi inte kunde fara ut till Flottsund i dag.
Så kom hon ihåg sig och sade:
— Ursäkta att jag ser ut så här. Jag satt och
rensade rabarber. Är det inte en liten rar trädgård
vi har.
Erik kom inte ihåg att han borde haft något
ärende. Han bara stod och såg på henne. Och när
de stått och pratat en minut, sade hon tveksamt:
— Det är ingen hemma. Jag är alldeles ensam.
Pappa och mamma äro borta på middag.
Det hade lättnat, och de sista bläckblå
dunmolnen drefvo undan och den genomskinliga pärlhvita
vårhimlen lyste fram.
Häggarna och björkarna och lönnarna stodo som
själflysande i skymningen och skickade ut vågor
af doft i luften. Fruktträden böjde grenarna
blommande som tända elektriska lyktrader, och
anemo-nerna och kejsarkronorna runnö raka och spänstiga
upp ur rabatterna.
Och det var ett myller i de halfljusa gatorna af
människor, som surrade som humlor och bin.
Erik Bodén gick ut ifrån trädgården, och han såg
ut som om han var alldeles nybakad.
Men alla de andra människorna hade också
blifvit yngre och naivare och lyckligare. Det var
vårkvällens själ, som lefde i dem alU och stämde ihop
deras egna själar, ty den hade kommit så
välsignad och efterlängtad efter den trista dagen.
Och när domkyrkoklockan slog tolf, lät den som
en mild och beskedlig gammal mormors röst, när
hon förlåter barnen för att de äro ute för länge och
slarfva om kvällen, när det är vackert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
