- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 13 (1911/1912) /
715

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45, den 4 augusti 1912 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

att jag har ett arbete som värmer, i glädjen som i
lidandet.

Men tillbaka till Löfving; och här är slutet på min
historia. Det finns en skrämsel som förlamar och
en skrämsel som väcker, en skrämsel från lifvet
och en skrämsel till det. Jag vill berätta hur det
gick mig.

En kväll, det kunde vara en vecka efter gubbens
afsked, kom jag upp på byrån. Jag hörde någon
röra sig i mitt rum. Och det brann ljus därinne;
det lyste i dörrspringan. Jag steg in. I sin gamla
stol satt Löfving. Han rusade upp och betraktade
mig förvirrad.

— Jag träffade Magnusson på gatan, stammade
han, och så följde jag med upp. Det var en sak
jag glömt, ett papper. Men jag kan inte hitta det;
allting är så omändradt. Hur står det till annars,
herr Iller? Allt går bra, förmodar jag. Ja, ja. Det
känns ju litet underligt att vara så här ur leken.
Men man vänjer sig, man vänjer sig. Ja, ja ...

Han pratade med sluddrande, halfkväfd röst. Jag
hade aldrig hört hor.om yttra så många ord i sträck.
Och fingrarne plockade på bordskifvan som om de
sysslade med osynliga p?pper.

Plö’sligt sjönk han ner i stolen igen och föll
framstupa. Jag blef rädd, jag trodde att mannen
fått slag, men jag märkte strax att han grät lugnt,
hopplöst, utan att bry sig om det eller kunna häjda
tårarna.

— Ursäkta gubben, sade han omsider. Det här
var mitt lif; och han visade rundt i rummet.
Nu är det slut, man har tagit det ifrån mig. Och
ändå dör jag inte ...

Jag blef kall. Jag tyckte att jag förfrös invärtes.
Som i en vision såg jag mig själf i stolen där
Löfving satt. Den natten kunde jag inte somna. Jag
låg och vred mig och tänkte på den stackars
hjälplösa människospillran, och en skrämsel tog fast om
hjärtat så att jag tyckte att jag ville kväfvas. Det

var alltså det lif som väntade mig — ett lif som
inte var något och som ändå fick heder och
värdighet af lif och skulle sörjas när man tvangs att
lämna det. bubblor. Spår i sanden. Rök, som
aldrig slog upp i eld. Jag blef rädd, rädd, rädd,
säger jag dig. Och den rädslan gaf mig mod!

Rästen känner du. Jag kom inte tillbaka till
siffrorna mera. Jag tog ut språnget, och det var
gubben Löfving som hjälpte mig. Hvem vet hur det
annars gått? I tolf år ha vi slitit tillsammans, du
och jag. När det såg som allra svartast ut för mig
och jag tänkte ge fan i allting, kom gubben
Löf-vings ansikte fram, det gulbleka ansiktet med de
nästan utsuddade dragen, och det skrämde mig och
styrkte mig på en gång. Skulle jag tydt det
oriktigt den kvällen för längesedan? Var det inte just
detta det hade att säga mig? Och jag tog i på
nytt och nu — — — men där ha vi Bibi!

Iller kastade sin gråa man tillbaka ur pannan och
räckte handen åt en liten dam, klädd som aldrig
Salomo i hans härlighet och mycket visare eftersom
hon lät andra tänka.

— Hvad har de gamla gossarna hatt för sig?
kvittrade ett par karminröda läppar.

— Iller har berättat om sin räddning, sade
Halfvarsson.

— Räddning? Hvad då från?

— Från siffrorna, sade Iller.

— Det begriper jag inte, men får jag en cigarrett
och något att dricka. Och var litet älskvärdare,
mina herrar. Ni se ut som, som, som... Nå, det
gör detsamma.

Och hon blåste röken i ögonen på Iller och
gnolade halfhögt:

Que faut-il pour ètre heureux en ce monde?
Ävoir à sa droite un pot de vin vieux,
en poche un écu, du soleil aux yeux
et sur les genoux sa petite blonde.

TIDNINGSDISTRIBUTÖRERNAS MÖTE.

Den 22 juli
sammanträdde
i Stockholm ett
antal
tidningsdistributörer
från skilda
delar af landet i
syfte att bilda
’en förening.
En sådan
konstituerades under namn af
Svenska
Distributörsföreningen, med hrr
T. Andersson
som ordf. och
A. Bergman, A.
H. Janhekt, S.
Nevander och
T. Lindberg

som styrelse. — Vi namnteckna från v. t. h. (de
kursiverade namnen äro H. 8. D:s
hufvuddistribu-törer å resp. platser): Främst H. N. Hellner, Malmö,
K. österholm, Norrköping, Fru A. Andersson,
Stockholm, T. Andersson, Stockholm, A. H. Janhekt, Gö-

TIDNINGSDISTR1BUTÖRERNAS MÖTE I STOCKHOLM.

IZlLhii V eng t SVfvvwr*.

teborg, F. Hammar, Carl Hansson, Göteborg, G.
Strömberg, Stockholm, Aug. Bergman, Stockholm,
C. A. Sjölander, Borås, T. Lindberg, Uppsala, Fru
H. Sjölin, Örebro, C. J. Lindh, Gefle, S. Nevander,
Malmö.

- 715 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:45:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/13/0735.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free