Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 47, den 18 augusti 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM WAHLQUIST.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
Femtio år fyllde den 16 sistl. juli en man, utan
hvars lifsarbete vår frivilliga skytterörelse helt säkert
ej nu varit hvad den är eller ernått den styrka och
fasthet i organisatoriskt hänseende, som nu
utmärker densamma, nämligen sekreteraren i
skytteförbundens öfverstyrelse, apotekaren Vilhelm
Wallquist.
Vilhelm Wahlquist är född i Upsala den 16 juli
1862. Efter att ha genomgått nödigt antal
läroverksklasser blef han elev å apoteket Vasen i Linköping
1881, aflade farmacie kandidatexamen 1884 samt
apotekareexamen 1890. Samma är flyttade han till
Stockholm, där han i tre år var anställd som
apotekare å apoteket Bäfvern. Sedan dess har han så
godt som uteslutande ägnat sig åt den sak, som från
början för honom varit en hjärtesak och som också
skall föra hans namn till eftervärlden.
Redan som ung farmacie kandidat inträdde
Wahlquist på skytterörelsens område, i det han den
24 juli 1886 bildade Linköpings skyttegille, hvars
sekreterare han blef. 1 hela Östergötland funnos
då allenast tre skytteföreningar, hvilka till på köpet
förde en tynande tillvaro. Samtidigt började
Wahlquist verka för skyiterörelsens utbredning till
angränsande orter. Till i augusti 1888, alltså under
loppet af mindre än två år, hade han i själfva
verket lyckats bringa till stånd ett helt tjugotal
skytteföreningar i Östergötland och Småland.
Vid denna tid begaf sig Wahlquist till Stockholm
för att förbereda sig till afläggande af
apotekareexamen. Här började han ett träget arbete på att
intressera hufvudstadens skyttevänner för
vidtagande af åtgärder till skytterörelsens fullständiga
organiserande, en tanke, som vann liflig anklang. Det
egentliga uppslaget därtill kom visserligen från
Göteborg, där dåvarande kaptenen, nnmera
generalmajoren C. Lemchen, satte sig i spetsen för saken.
Men då ett allmänt skyttemöte utlystes till
Stockholm i sept. 1889 i sammanhang med den
sedvanliga täflingsskjutningen, var Wahlquist med bland
inbjudarne. Och då å detta möte bildats
Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar,
numera ersatt med Skytteförbundens öfverstyrelse,
fick han icke blott plats i denna, utan blef äfven
dess sekreterare, en post, som han alltsedan dess,
alltså i 23 år, beklädt.
Det blef ingen sinekur. Det gälde ingenting
mindre än att rycka upp skytteväsendet ur det
lägervall, hvari det då befann sig, och därtill
fordrades icke blott ett stort arbete, utan äfven
själfuppoffring. Under de fyra första åren, hvarunder
antalet skytteföreningar ökades från 124 till 675,
åtnjöt Wahlqvist sålunda ingen som hälst ersättning
för sin kiäfvande och omfattande verksamhet.
Under dessa fyra första år inföll bl. a. 1890
bildandet af Östergötlands Skytteförbund genom
Wahlquist. Samma år var han med om att stifta
Södermalm-Liljeholmens skyttegille, hvars ledare och
ordförande han var i tolf år. Då 1892 Stockholms
Skytteförbund bildades, blef Wahlquist dess
sekreterare.
Följande år (1893) genomförde Wahlquist
tillsammans med dåvarande majoren, sedermera
öfverstelöjtnanten Billmansson den egentliga nya
organisationen. Det gick icke utan en hel del
motsträfvig-het och allehanda besvärligheter, men det lyckades
dock till sist, och den 15 december samma år vardt
densamma af K. Maj:t fastställd.
Samma år startade Wahlqvist också Sveriges
första skytteorgan, Skyttetidningen. Då denna år
1894 nedlades, upprättade Wahlquist, öfvertygad som
han var om behofvet af eget organ för skyttesaken,
Svensk Skyttetidskrift, som han sedan på egen risk
redigerade "och utgaf i tio år.
Ända till 1897 skötte Wahlquist utan något
biträde Centralstyrelsens vidlyftiga expedition.
Sedan dess har ju arbetet oerhördt ökats och hjälp
blifvit oundgängligen nödvändig, men det mesta hvilar
nog ännu alltjämt på hans axlar. Under årens lopp
har han utsändt otaliga cirkulärskrivelser o. d. till
ledning vid bildandet af nya skytteföreningar öfver
hela landet och därtill på ett synnerligen energiskt
sätt genom meddelanden och uppsatser i den
allmänna tidningsprässen bidragit att sprida kännedom
om och intresse för det frivilliga skytteväsendet
bland alla samhällsklasser. I sådan riktning har han
med framgång verkat äfven genom föredrag — han
är en god talare — och genom spridande af
handböcker och broschyrer om skytterörelsen.
Sedan 1897 har Wahlqvist också handhaft
expeditionen för alla riksskyttetäflingar, ett uppdrag, som
han fullgjort på det mest förtjänstfulla sätt.
Sedan år 1903 är han sekreterare i
Skolungdomens i Stockholm skytteförening som bekant vårt
lands största uteslutande af studerande ungdom
bestående skytteförening.
Äfven bland sina yrkesbröder intager Wahlquist
en hedrad plats. Sedan 1903 är han sålunda
sekreterare såväl i Centralstyrelsen för Sveriges
farmaceutförbund som i Farmaceutiska föreningen. Från
samma år är han utgifvare af facktidskriften
"Farmaceutisk Revy".
På sin 50-årsdag blef Wahlquist föremål för stor
och välförtjänt hyllning.
Skytteförbundens öfverstyrelses verkställande
utskott hade förlagt sitt ordinarie mänadssammanträde
just till denna dag för att i samband därmed bringa
honom sin tacksägelse och sin lyckönskan.
Sammanträdet bevistades af öfverstyrelsens ordförande,
generallöjtnant G. Uggla, som talade för jubilaren
och frambar ett hjärtligt tack för allt hvad han
under de gångna åren gjort för den frivilliga
skytterörelsens stärkande. Anförandet slöt med en
öns-skan om bibehållen kraft till fortsatt träget arbete.
Som bevis på de svenske skyttarnes tacksamhet
öfverlämnade därefter gener?l Uggla en för bland
dem hopsamlade medel åvägabragt minnesgåfva.
JÖRGEN BRUNCHORST.
Norges sändebud i Stockholm d:r Jörgen
Brur.-chorst fylde den 10 augusti femtio år.
Son till skeppsredaren Christian E. Brunchorst
och hans maka Emma Warenberg är envoyén
Brunchorst född i Bergen den 10 augusti 1862. Student
1880 ägnade han sig först med lust och ifver åt
naturvetenskapliga studier, särskildt botanik, i
hvilket ämne han 1885 förvärfvade sig doktorsgraden
vid universitetet i Heidelberg. Följande år anställdes
han som konservator vid Bergens museum, hvars
direktör han blef 1901 och om hvilket han inlagt
betydande förtjänster. Under sin verksamhet i
Bergen tog han initiativet till upprättande af en
biologisk station därstädes och författade tillika ett
stort antal vetenskapliga afhandlingar i växtfysiologi
och mykologi. Samtidigt utgaf han en mängd
populära arbeten och redigerade 1887—1906 den för
allmänheten afsedda förträffliga naturvetenskapliga
tidskriften "Naturen."
Men som de flesta norska vetenskapsmän under
unionstiden inskränkte Brunchorst icke sina in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
