Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 52, den 22 september 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL RYDIN.†
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
Från Stockholm ingick den 9 sept.
underrättelse, att landshöfdingen öfver Qottlands län Karl
Rydin på morgonen samma dag aflidit å
Saltsjöbadens sanatorium. Redan i våras spordes det,
att landshöfding Rydin drabbats af en ohälsa, som
snart visade sig vara af obotlig art: det rörde sig
om en inoperabel tumör i ryggmärgssträngen.
Närmaste dödsorsaken var emellertid lunginflammation.
Det var en af träget, plikttroget och framgångsrikt
ämbetsmannaarbete i sällsynt grad uppfylld lefnad,
som härmed nådde ett mänskligt att döma allt för
tidigt slut.
Landshöfding K,arl Rudolf Rydin var född i Borås
den 20 november 1854, son till fabriksägaren
Johannes Johansson därstädes och hans maka
Elisabeth Charlotta Rydin, en kusin till den berömde
statsrättsläraren, prof. H. L. Rydin i Upsala. Efter
att 1873 ha aflagt mogenhetsexamen kom han som
student till Upsala, där han hängaf sig åt juridiska
studier, hvilka 1883 ledde till afläggande af juris
ut-riusque kandidatexamen. Efter sedvanlig
tingstjänstgöring erhöll han 1886 vice häradshöfdingetitel samt
fortsatte därefter sina juridiska studier med det
resultat, att han 1889 efter aflagda prof af juridiska
fakulteten i Upsala promoverades till juris utriusque
doktor, en då för tiden ytterst ovanlig
lärdomsgrad för andra än akademiska lärare och äfven åt
dessa vanligen tilldelad honoris causa. Nämnda och
föregående år hade han gjort bekantskap äfven med
det parlamentariska lifvet, i det han tjänstgjorde som
sekreterare i konstitutionsutskottet. Emellertid ådrog
han sig med sina omfattande insikter, sitt klara
hufvud och sin ovanliga arbetsförmåga dåvarande
presidentens i kammarkollegium, Hans Forssells,
uppmärksamhet och denne, som älskade att vid
sitt ämbetsverk fästa framstående begåfningar,
förmådde honom inträda däri. Så blef han 1889 t.f.
kammarråd, 1890 ordinarie advokatfiskal i
kammarkollegium och redan följande år ordinarie kammarråd.
På det kamerala området förvärfvade sig Rydin
snart anseende som en sällsynt auktoritet.
Närmast på denna grun I var det han inkallades i den
.stora kommitté för utarbetande af nytt förslag till
önereglering för prästerskapet, som tillsattes med
nledning af de hittills använda lokala
löneregleringarnes begynnande utlöpande år 1912. 1 denna
kommitté blef han snart den ledande själen och
i den nedlade han sin förnämsta lifsgärning.
Under omkring ett helt årtionde togos hans tid och
enorma arbetsförmåga helt i anspråk härför man
kan säga natt och dag och säkert sommar och
vinter, ty han unnade sig för det arbetet aldrig någon
semester. På honom hängde i själfva verket hela
detta tunga, ytterst invecklade och svåra arbete,
först i hans egenskap af sekreterare i kommittén,
men längsta tiden i hans egenskap af vice
ordförande och sekreterare. För den, som har blott
någon aning om våra kyrkligt-kamerala
förhållandens svårtillgängliga beskaffenhet, måste hans i
prästlöneregleringens flerbandiga betänkande
nedlagda, kvantitativt lika omfattande som kvalitativt
öfverlägsna arbete väcka den största beundran. Med
kraft afvisade han de från prästerligt håll
uppdykande krafven på återupplifvande af de gamla
tiondeanspråken i hela deras ursprungliga vidd och
banade därigenom väg för den omläggning af
prästerskapets aflöningsförhållanden på fullt modern
basis, som från och med nästa år kommer att börja
- 818 —
genomföras. I Sveriges kyrkoförvaltnings historia
har han därmed förvärfvat anspråk på ett varaktigt
och äradt minne.
Utom för prästlöneregleringsreformen togs Rydins
ovanliga kraft i anspråk jämväl för ett flertal andra
kräfvande utredningsarbeten. Så biträdde han vid
uppgörandet af 1907 års k. proposition angående
kommunal rösträttsreform. Så hade han plats i
den kommitté, som f. n. är sysselsatt med
omord-ning af statsdepartementen och hade ej ringa del i
de modärna riktlinier för centralförvaltningens
omorganisation, som sistlidet år framlades af de
förenade departemental- och
kommerskollegii-kommit-téerna. Vidare var han ledamot af den kommitté,
som 1906 tillsattes för reglering af dissenters
kyrkliga skattskyldighet]
Den 26 mai 1909 utnämndes Rydin till
regeringsrådet Aug. Walls efterträdare å Qottlands
lands-höfdingestol. Det blef honom icke länge förunnadt
att värka i detta ämbete, men det var tillräckligt
länge för att förvärfva åt honom sina
länsinnevånares erkännande och tillgifvenhet. Hans vinnande
personliga egenskaper, tillgänglighet, flärdlöshet,
rättrådighet, och hans lefvande intresse för allt, som
rörde provinsen och dess välfärd och utveckling,
gjorde honom, vittnar en ortstidning, omtyckt och
afhållen af Qottlands befolkning. Få torde, säges
det, de landshöfdingar ha varit före honom, hvilka
så som han idkat personligt umgänge med sitt läns
invånare. "Landshöfding Rydins urbana sätt, hans
fint odlade vett, hans säkra taktkänsla kommo
honom till största hjälp vid hans sträfvan att närma
sig sina medmänniskor, men äfven det gästfria hus,
som han och hans maka, född Stråle af Ekna,
förde, var därvid af betydelse". Slag i slag valdes han
till ordförande af länets hushållningssällskap, af
föreningen Gotlands fornvänner, af frimurarlogen S:t
Nikolaus, af Qottlands Skytteförbund, af sällskapet
D. B. V. m. fi. Länets landsting skyndade att
betyga den nye höfdingen sitt förtroende genom att
invälja honom i styrelsen för folkhögskolan i
Hemse och på hösten 1911 utsågs han till en af
provinsens tre representanter i riksdagens andra
kammare. För fullgörandet af detta uppdrag anträdde
han i början af innevarande år den resa till
hufvudstaden, hvarifrån han icke mer skulle återvända till
sitt höfdingedöme.
Rydin var i besittning af ett utprägladt sinne för
konst och litteratur och hans offervillighet, när det
gällde att främja kulturella uppgifter, skall sent
glömmas af Qottlands fornvänner, som upprepade
gånger af honom erhöllo kraftiga handtag, samt
Qottlands sångarförbund, som valt honom till sin
hedersledamot.
Af yttre utmärkelser innehade landshöfding Rydin
kommendörstecknet af första klassen af
Nordstjärneorden samt Qottlands skytteförbunds
förtjänstmedalj i guld, som tilldelades honom som
erkännande af de förtjänster han inlagt vid
organiserandet och ledandet af riksskyttetäflingen i Visby 1911.
Närmast sörjes han af sin efterlefvande maka
Therese Rydin, f. Stråle af Ekna, med hvilken han varit
förenad i ett lyckligt äktenskap sedan 1891. Men
medkänslan med hennes sorg är icke blott djup
och allmän bland Qottlands folk, utan ock bland
alla de många, som i den hädangångne lärt värdera
den goda människan, den skicklige ämbetsmannen,
den värme fosterlandsvännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
