Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 52, den 22 september 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL GUSTAF MALMSTRÖM †.
Den svenska
historieskrifningens
nestor, en af de
aderton i Svenska
akademien —
äfven bland dem den
äldste — f.
riksarkivarien Carl
Gu-staf Malmström
kallades den 12
september hädan
i sitt nittionde år.
Carl Gustaf
Malmström var
född den 2
november 1822 på Södra
Holmstorp i
Tyss-linge socken i
Nä-rike. Fadern var
godsägaren och [-ekonomidirektören-]
{+ekonomidirektö-
ren+} Carl Adolf
Malmström,
modern hette Hedvig
Ulrika Styffe,
tillhörande samma
släkt, som skänkt
vårt land den
bekante arkivforskaren och skildraren
af Sverige under
Kalmarunionen,
kusinen Carl
Gustaf Styffe. Vid
aderton års ålder
blef han student i
Uppsala, där
brodern, "Angelikas"
skald, Bernhard
Elis Malmström, just stod i förgrunden och där han
i den lärde C. F. Bergstedt fann en själafrände.
Sex år senare aflade han filosofie kandidatexamen
och promoverades 1848 till filosofie doktor. Från
början hade han valt historien till hufvudstudium
— först Geijer, sedan F. F. Carlson voro hans
lärare — och han var icke den, som svek sin
första kärlek. Hans doktorsdisputation "Ad
histo-riam ecclesiæ suecanæ temporibus a concilio
Upsa-lensi proximis annotata" var hans första
historiska arbete. Femtiotre år senare — 1901 —
utkom hans hufvudverk "Sveriges politiska
historia från konung Carl XII:s död till
statshvälfningen 1772" i sin andra, af honom själf genomsedda,
delvis omarbetade upplaga. Det behöfves intet
vidlyftigt ordande om detta verks förtjänster. Hela
den historiskt bildade världen vet, att Malmström
i detsamma gifvit en bild af detta märkvärdiga
tidehvarfs politiska lif, som blifvit beståndande och till
hvilken den senare forskningen endast kunnat lägga
en rikare utveckling af enskilda detaljer. Genom
herraväldet öfver det oerhörda materialet, genom
kritisk pröfning, genom noggrannt anförande af
källor och genom moget och oväldigt omdöme står
"Frihetstidens historia" alltjämt som ett föredöme
för vår historieskrifning och ett verk, där man
sällan förgäfves söker efter upplysning. Ett bevis på
den uppskattning Malmströms lifsgärning rönt i
fackmannakretsar gafs 1897, då med anledning at
75-årsdagen två särskilda festskrifter ägnades
honom, den ena innehållande bidrag till Sveriges nyare,
den andra bidrag till dess medeltids historia: äfven
denna sistnämnda hade af Malmström odlats.
f. d. riksarkivarie. — historiker.
F. 1822. † 12 September.
De yttre
konturerna af
Malmströms lif erbjuda
föga
anmärkningsvärdt. 1849 hade
han af F. F.
Carlson kallats till
docent i
fäderneslandets historia.
Därefter tjänstgjorde
han några àr vid [-universitetsbiblioteket,-]
{+universitetsbiblio-
teket,+} i ordnandet
af hvars
handskriftssamling han
deltog, och begaf
sig sedan 1852—
53 med understöd
af statsmedel på en
utländsk resa,
under hvilken han i
de diplomatiska
arkiven i Paris,
London och
Köpenhamn började
sina samlingar till
frihetstidens
historia, hvars första
del utkom 1855.
Tre år senare blef
han adjunkt i
historia och
statistik och
utnämdes 1863, då andra
delen blef färdig,
till e. o. professor.
Men sedan hotade
arbetet att
afstan-na, då emellertid
hans gamle vän Bergstedt ingrep och motionerade
om ett anslag, på det han utan afbrott af
akademiska funktioner måtte kunna fullborda arbetet, och
nu kommo i rask följd de fyra sista delarne 1871
—77. Sistnämda år blef han innehafvare af den
ordinarie historiska lärostolen i Uppsala efter
Carlson, hvilken han följande år fick efterträda äfven
som statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet.
Hans klena hälsa tvang honom emellertid att återgå
till professuren redan 1880, men två år senare
lämnade han den åter för att öfvertaga chefsskapet för
riksarkivet, som han behöll, tills han 1887 blef pen
sionsmässig. Af Svenska aKademien var han
ledamot alltsedan 1878.
Som synes deltog Malmström sålunda äfven en
kortare tid i det politiska lifvet. Han h*de under
studenttiden varit informator för Louis De Geers
yngre bröder och det synes icke minst ha varit den
bekantskap denne då stiftat med honom, som gjorde,
att han inkallades i statsrådet. "En plikttrognare
människa har jag icke kännt", vittnar De Geer
sedermera om honom i sina "Minnen". Till sin
allmänna politiska hållning moderat-liberal var han det
alldeles särskildt i kyrkliga frågor, något som han
ådagalade redan genom de uppsatser i den af
honom och Bergstedt 1850—52 redigerade "Tidskrift
för litteratur" — tillika Sveriges första historiska
tidskrift — och som äfven inbragte honom säte som
lekmannaombud för Strängnäs stift å det första
kyrkomötet 1868.
Malmström var gift tvenne gånger, först med Eva
Mathilda Carolina Tigerschiöld, sedan med
Magdalena Philippina Kyber, men efterlämnar inga barn.
- 819 -
Efter portratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
