Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 53, den 29 september 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
L. var dock den ende som
hade egna reda pänningar
att sätta i företaget. De
båda andra lyckades låna
af släktingar. Ingen
kunde då ana, att denna
anläggning i sinom tid
skulle komma att gifva
bröd åt vid pass hälften
af befolkningen i ett
samhälle, som nu håller på
att rycka in i ledet bland
Sveriges städer med ett
invånartal, hvilket 1847
skulle satt detsamma i
fjärde rummet bland dem
samtliga!
Som ofvan nämndes,
lades grundstenen till den
första byggmden
midsommaraftonen 1847.
Allting uppfördes från
början med största
soliditet, men med
omsorgsfullaste sparsamhet. De
flesta maskinerna
utgjordes af egna
tillverkningar. Den 27 maj 1848
erhölls det då ännu
erforderliga tillståndet af
landshöfdingeämbetet att
idka fabriksrörelse.
Redan dessförinnan hade
bolagsmännen — den
5 April 1848 -
mottagit den första
beställningen: af friherre Hans
von Essen på Kaflås å en turbin med
tillbehör. 1 själfva verket voro turbiner och
vattenkvarnar verkstadens första specialitet, ehuru intet slag
af gjutgods eller maskiner låg utanför verkstadens
fabrikationskapacitet. 1 orderlistorna finner man
dessutom snart ångmaskiner och lokomobiler
("lands-vägslokomotiv") intaga ett framstående rum. I större
antal tillverkades dessutom under denna första
period hvarjehanda gjutgodsdelar till
landtbruksredskap, som tack vare Edvard Nonnen började
komma till stor användning i Västergötland, äfvensom
tröskverk i synnerhet för häst- och vattenkraft.
Men därjämte utfördes vid denna tid kranar, pressar
för socker- och pappersbruk, signalkanoner,
ugnsbeslag och spislar, grafkors af gjutjärn med
inskriptioner, pressjärn och pressjärnsugnar, en press "för
pressning af möss-skärmai", grytor för
apoteks-varuberedning, diverse såsom pallringar och klys
till kanalbåtar o. s. v.
En af bolagsmännen, Lidström, bortrycktes tidigt
af döden: han drabbades af koleraiarsoten 1850 vid
endast 36 års ålder. De båda andra fortsatte
emellertid med framgång verks imheten, ända tills Holm
1871 vid 67 års ålder äfven utskildes ur firman i
sammanhang med Nydqvists upptagande af
lokomotiv tillverkning i fabriksmässig skala.
Redan tidigt hade verkstaden som nämnts
upptagit tillverkning af då s. k. landsvägslokomotiv.
Det var en af dessa synnerligen väl utförda
lokomobiler, i midten på 1860-talet levererad till ägaren
af Rådanefors och uppställd vid Lilleskog för en
provisorisk såg för afverkning af på berget invid
inköpt virke, som gaf anledning till den första
beställningen af ett järnvägslokomotiv hos firman.
Denna lokomobil kom nämligen under ögonen på
den bekante järnvägsbyggaren Claes Adelsköld,
hvilken då befann sig på
resor i Västergötland för
utstakande af den just
vid denna tid af den
bekante järnvägsifraren,
landshöfdingen grefve
Erik Josias Sparre med
tör honom utmärkande
initiativkraft och energi
genomdrifna
Uddevalla-Vänersborg -
Herrljunga-banan. Lokomobilen
väckte major Adelskölds
uppmärksamhet, han
underkastade den en
närmare granskning och
kom till slutomdömet:
"Detta är icke vanligt
lokomobilarbete; det är
iu fullsändigt
lokomotivarbete". Under ett
sammanträffande med
Nydqvist förvissade han
sig om, att firman gärna
skulle vilja och äfven
kunna åtaga sig
tillverkningen af lokomotiven
till den under byggnad
varande järnvägen. Man
kom öfverens, men i
sista stund fick
landshöfdingen betänkligheter
och tillkallade Nydqvist.
På dennes vördsamma
fråga, huru
lokomotivfrågan låge, utbrast grefve
Sparre: "Jag har talatmed
min vän öfverdirektör Beijer (dåvarande chefen för
styrelsen öfver statens järnvägsbyggnadei), och han
har sagt, att i Sverige kan man icke göra lokomotiv.
Jag står verkligen icke till svars med att beställa hos
herrarne!" Nydqvist gemälde lugnt: "Men det
behöfver ju inte herr grefven svara för; det svarar
jag för." Det var en replik i Sparres smak, och
han var genast färdig med sin: "Jaså, säger herrn
det. Ja, då får det väl gå." På det sättet fick
firman Nydqvist & Holm sin första
lokomotivbeställning.
Det första lokomotivet — N:o 1 Trollhättan —,
som afsändes till Vänerborg den 21 dec. 1865, finnes
här afbildadt. Det utställdes till jämförelse med
verkstadens lokomotiv N:o 500 vid 1897 års
Stockholmsutställning. Det hade då löpt tillsammans
704,602 km., utan att dess väsentliga delar, t. ex.
pannan, behöft ersättas. Af dess syskonlokomotiv
ha flera ombygts för normal spårvidd och äro ännu
i tjänst. Själf har N:o 1 återinköpts för att till
åminnelse uppsättas å lämplig p’ats å verkstadsområdet.
Tre år senare levererades de första lokomotiven
till statens järnvägar: Beijer hade ändrat mening
om en svensk lokomotivtillverknings möjlighet.
Förtroendet för verkstadens kapacitet blef inom kort
så starkt, att Nydqvist 1871 kunde besluta sig för
den utvidgning äf verkstaden för specialtillverkning
af lokomotiv, hvilken som nämndt ledde till Holms
utträde ur firman.
Redan dessförinnan hade åtskilliga, ej obetydliga
nybyggnader företagits. 1868 hade tomten friköpts.
Verkstadens följande historia fylles af en enda, från
1881 så godt som intet enda år afbruten rad af nya
tomtförvärf och nya anläggningar. I synnerhet blef
detta fallet, sedan på 1880-talet Antenor Nydqvists
äldre son ställts vid hans sida som ett värdefullt stöd.
- 836 -
snälltagslokomotiv med största vagnantal pa
1860-talet och nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
