Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4, den 27 oktober 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ UTNÄMNINGAR.
Till
landshöf-ding i Qottlands
län har k. m;t
utnämnt landssekreteraren i Blekinge
län, förra statsrådet
Gustaf Wilhelm
Alex. Roos.
Lands-nolding Roos är
född i Stockholm
1859 och son till
[-^eneralpostdirek-tören-]
{+^eneralpostdirek-
tören+} Roos. Efter
i Uppsala år 1882
aflagd
hofrättsexa-men blef han
samma år e. o. notarie
i Svea hofrätt och
Stockholms
rådhusrätt. Ar 1884
blef han auskultant
i Skånska
hofrät-ten, 1886
länsnotarie i Blekinge län
och 1898
landssekreterare. Under
å-ren 1903-08 var
han ledamot för
Karlskrona stad af
Andra kammaren
och tillhörde
därunder liberala
samlingspartiet. Vid
den Lindmanska
ministärens bildande 1906 ingick han däri som konsultativt
statsråd och kvarstod på denna post till våren 1909, då han
återgick till sin förutvarande befattning som landssekreterare.
H. 8 D;$ STOCKHOLMSFOTOOJtAF,
G. W. A. ROOS. Ny utnämnd
landshöj-ding i Gottlands län.
AlicMs Bengt Üiijvertjoarre,
G. H. ELMQUIST. Nyutnämnd chef för
Socialstyrelsen.
K. m:t har
utnämnt byråchefen i
K.
Kommerskollegium fil. d:r
Henning Flmquist att
från och med nästa
årsjngångvara^/’
för
Socialstyrelsen-D:r Elmquist,
som är född 1871,
aflade
studentexamen 1889, blef fil.
kand. år 1891 och
fil. lic. 1895 samt
promoverades år
1900 till fil. d:r.
Redan tidigare, år
1896, hade han
in-trädt i
Kommerskollegium, där han
först erhöll
förordnande som aktuarie
på den statistiska
afdelningen och
sedan blef amanuens
hos ledaren för
ar-betsstatistik. Ar
1898 öfvertog han
själf ledningen af
de
arbetsstatisti-ska undei
sökningarne och nedlade
här ett högst
betydande och
förtjänstfullt arbete. Ar 1902 befordrades han till förste aktuarie och
1908 till byråchef i Kommerskollegium. D.r E. har vid ett flertal
tillfällen varit förlikningsman och skiljedomare vid arbetstvister.
KREDITIVET.
FÖR H. 8. D. AF HJALMAR BERGMAN.
ÄR direktör Erik Gustaf Wessel efter
åttaårigt oafbrutet och framgångsrikt
arbete ändtligen kunde unna sig ett
par månaders semester, tog han
nattåget till Berlin, for i en
skramlande smutsig, äktberlinsk taxabil från
Stettinerbnhf till Anhalterbnhf,
placerade sig i
Berlin—Neapelexpressen och rasslade genom dag och
natt fram mot den stad, som enligt gammal häfd
gör anspråk på att vara en af ändstationerna här i
lifvet.
Hvarför chefen för huset Wessel & comp. reste
så direkt till Neapel? Därom veta vi föga eller
intet. Ett litet utkast till program nedklottradt på
Bædeckers bruna omslagspapper, innehöll namnen
Neapel, Rom, Florens, Genua, Monte, Paris. Herr
Wessel var för klok för att börja med Paris. Det
är en sådan stor stad, man kan lätt gå vilse, och
så hinner man inte med det öfriga programmet.
Det bör ännu en gång betonas, att herr Wessel
är en klok man. I Neapel gick han ur vägen för
tiggare, ostron och vackra fruntimmer. Han
undgick också att bestiga Vesuvius, som det året —
1905 — mullrade och bolmade försvarligt. Capri
s \g han på afstånd, och Pompeji skulle han ha
besökt, om han bara vetat att det låg så pass nära.
Efter ett kort besök i Museo Nazionale — där alla
i öremålen äro antika — beslöt han sig för att åka
upp till San Martino.
Här såg han dem för första gången. Han tog
dem för engelskor. Till en början fäste han sig
icke vid dem. Där fanns flera damer och kanske
<»ckså vackrare damer. Och dessutom var det ju
utsikten och sorlet från staden och en del andra
anmärkningar och noter och stjärnor i Bædecker.
När Erik Gustaf fullgjort alla sina skyldigheter satte
i1 an händerna i sidorna, spände ut bröstet och sade:
— Nå gudskelof, nu har man sett det.
Omedelbart efter detta yttrande hörde han ett
sakta fnitter. Han vände sig om och såg den yngre
af de båda damerna dölja sitt ansikte bakom
parasollen. Den något äldre damen rynkade
ögonbrynen och bet sig i läppen. Erik Gustaf rynkade
också ögonbrynen. Jaså svenskor. Nå, godt, det
kunde kvitta. En liten flicksnärta kan väl hitta ett
skönare uttryck för Neapelgolfens stämning. Men
så har hon inte heller startat ett millionföretag och
arbetat utan semester åtta långa år.
Den andra och definitiva sammanstötningen skedde
på tåget Neapel—Rom. Erik Gustaf hade i god tid
begifvit sig till stationen, han hade fått ett
förträffligt hörn i en rökkupé, han hade satt på sig
mössan, tändt cigarren, dragit fram boken ur fickan.
Då stiger de in. Ist allés schon besetzt? frågade
den något äldre damen. Hon är synbarligen nervös,
upphetsad, och har antagligen glömt sin landsman
från S. Martino. Glaube nicht, säger herr Wessel.
I detsamma drar han ett förfärligt bloss för att
sålunda göra damerna uppmärksamma på kupéns
etikett: fumatori.
Men damerna låta sig icke afskräckas. Ella heter
den yngsta, den något äldre är Elias mamma. Ella
har en stor öch tung handväska. Hon ser på
väskan, hon ser på herr Wessel, och slutligen kastar
hon en förtviflad blick upp mot det högt belägna
nätet. Men herr Wessel bolmar och sväljer sitt
gentlemanna-samvete. Han har intet förbarmande
med damer, som fnittra bakom ens rygg och som
tränga in i en rökkupé. De må arrangera sina
grejor bäst de gitta. Han håller boken framför ansiktet.
Tåget sätter sig i gång, damerna taga plats. Herr
Wessel läser. Det är en rolig bok, rätt så pikant.
Herr Wessel läser med förkärlek franska böcker,
särskildt sådana, som icke innehålla någon alltför
allvarlig moral. Man får icke därför tro, att herr
Wessel själf skulle sakna moral. Långt därifrån.
Men han har nyligen fyllt sina fyratio, han är
ungkarl. Och denna världens fröjder äro icke alltför
många och icke alltför varierande.
- 52 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
