- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 14 (1912/1913) /
53

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4, den 27 oktober 1912 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Foto. Fröjer, Eslö†,

FRÄN BRÖLLOPSFESTEN Å TROLLENÄS:

/ Prins Vilhelm. 2—3. Frih.

Kliché: Kem. A.-13. Bengt Siljversparre, Sthlm—Gbg.

Frih.an Trolle. (XJ Brudparet.

Ett lysande bröllop firades den 8 okt. på Trollenäs, Skåne,
i det att fröken Viveka Trolle, äldsta dotter till ledamoten al
Första kammaren, hofjägmästaren frih. Nils Trolle och hans
friherrinna, född Leijonhufvud, då förmäldes med löjtnanten vid
k. flottan, adjutanten i marinstaben Erik Hermansson Wrangel,

son till generalmajor H. Q. W. Wiangel och hans maka.
Vigseln förättades i gamla slottskapellet af kyrkoherden i
Trollenäs C. G. Wilson. I den lysande skaran af bröllopsgäster
märktes hertigen af Södermanland.

Korteligen, herr Wessels bok är icke moralisk.
Den har ett omslag tryckt i sju färger, och dessa
sju färger bilda tillsamman en ung kvinna, klädd
på ett öfvermåttan originellt sätt. Sannolikt är det
denna originalitet, som förmått honom att köpa
boken. Han har hitintills varit mycket belåten med
den. , Men när han nu sitter och håller boken som
en sköld mellan sig och den unga fnitterkajsan från
S. Martino, går det plötsligt upp för honom,
attti-telplanschdamen likvisst är onödigt originell. Han
slår hastigt igen boken, tappar den på golfvet, tar
upp den och stoppar den i handväskan. Härvid
beter han sig något fumligt, blodet st;ger honom
åt hufvudet, hvilket ögonblick som hälst kan han
få höra ett näsvist fnitter.

Men det ligger i dag en viss trist och tung
atmosfär kring lilla Ella. Troligen ha de båda damerna
tvistat vid morgonkaffet. De stirra trumpet åt hvart
sitt håll. Och lilla Ella är röd i hufvudet.

— Varmt? säger herr Wessel och gör en rörelse
åt fönstret. Den lilla spritter till, hon småler matt
och nickar. Herr Wessel gör sig redo att släppa
ned fönstret. Men innan han hunnit så långt,
känner han någonting snudda vid sin arm. Jo mycket
riktigt, det är Ella, som har sträckt fram sin lilla
behandskade tass. Den är förrästen inte så alldeles
liten.

— Min herre är svensk? frågar hon. Det
stämmer, han är svensk. Och han är icke särdeles van
vid, att främmande unga damer röra vid hans armar.
Han kastar en frågande blick på Elias mamma. Hon
sitter och ser ut i korridoren, och låter liten Ella
sköta sig bäst hon kan.

Och hon kan! Hon säger lugnt tillitsfullt:

— Då vägrar ni säkert inte att hjälpa ett par
landsmaninnor?

Hm. Nej, naturligtvis, det är ju klart. Fast —
förstås — det beror ju en’ smula på — Herr Wessel
gör denna instinktiva rörelse med armbågen, som
låter oss känna, att det finns en plånbok och att
den ännu är vår.

— Känner ni major Wulff? frågar Ella. Major
Wulff i Stockholm. Han är adjutant hos kronprinsen.

Jo, jo. Erik Qustáf har hört namnet. Äran
af en personlig bekantskap har han visserligen icke,
men han har hört namnet *

— Det är min far, säger Ella. Erik Gustaf reser
sig till hälften, bugar och presenterar. Mamma
vaknar plötsligt upp, hon stirrar häpen på lilla Ella,
som gifvit sig i samtal med en främmande herre.
Det blir ännu en presentation. Mamma talar en
blandning af tyska, engelska och svenska. Hon har
bott så länge i utlandet och dessutom är hon född
tyska. Tysk officersdotter. Hon har sina nerver,
mamma. I Sorrento hade hon verkligen lyckats få
en smula bukt med sina förfärliga nerver. Men det
behöfdes så lite —

Här tar mamma vid. Hon faller så att säga i en
ordkris. Herr Wessel anser sig vara mäktig de
fyra världsspråken. Men nu blir han bet. Då och
då hinner han visserligen uppfatta ett och annat
svenskt, tyskt eller engelskt ord. Men de äro
endast som stenar i en vild språkström, som kan
vara hebreiska eller grekiska eller hvad som helst.
Mammas hela habitus är öfver hufvud taget något
exotisk. Under det att lilla Eila verkar nordisk
som sitt namn. Man kunde gissa på dalkulla, trygg
och blid.

53

S

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/14/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free