Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5, den 3 november 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA FAMILJEBIBELN.
FÖR H. 8 D. AF SIGNE LAGERLÖW.
*T var kväll.
Lampan lyste därinne, och
stjärnorna därutanför. Några strålade
mot fönstrets nattblå grund — en
stor opalgnistrande fixstjärna,
om-gifven af några små tysta hvita
vasaller. De tycktes stå stilla i
rymden därute, men på fönsterbågarna
kunde man se att de långsamt — så långsamt —
flyttade sig från ruta till ruta, och att tiden gick.
Därinne i lampans varmtgula ljuskrets satt den
gamla. Framför henne låg bibeln — den stora
gamla familjebibeln, som hon icke öppnat på år
och dag. I kväll hade hon tagit fram den, med
sina bräckliga händer lyft den från bokskåpet fram
till bordet.
Det var så tyst därinne, ty den gamla var ensam.
Rundt omkring henne stodo stora rum med många
saker uti, man skymtade dem i mörkret genom
dörrar och draperier, men alla voro tomma, så
tomma och öfvergifna. De stodo lika tysta och stilla
kring henne som vasallerna därute kring fixstjärnan.
Hon hade längtat att se i den gamla bibeln i
kväll. Där stod allt i den - allt - allt.
Allt som varit hennes lif stod på de första bladen
— stod där på några få rader — på tre fattiga sidor.
Det var människolifvets tre stora akter: födelsen,
äktenskapet och döden.
Hon slog upp pärmen och det första hvita
bladet, kom till andra sidan som var liksom
ingångsporten till den heliga urkunden. "Befall Herránom
din väg och hoppas uppå honom, han skall väl
görat", stod där skrifvet öfverst på portalen liksom
i bokstäfver af ljus. Det var den ljusa, hoppfulla
förgården — bryggan mellan timlighet och evighet.
Hon vände ånyo ett blad och kom till nästa sida
med ängeln under palmerna och alla böners
ingångsord: UI Guds, Faders och Sons och den helige
Andes namn, amen". Där började familjekrönikan,
hennes käras och hennes eget lif. Med en fin, spet-
sig stil stod där skrifna några namn och data —
hennes makes namn och födelseår, hennes egna
och deras barn. Hon såg och såg på de fattiga
bokstäfverna, på de lakoniska silfrorna, såg och såg
tills år och tider med brokiga syner och händelser
trädde fram.
"Per Melcher Sundelin, född i Edinburgh d. 11
februari 1831", hade hennes make skrifvit med sin
raska eleganta stil: ack, hon mindes så väl när
det skedde — en söndagsafton i vintertid för många,
många år sedan vid samma lampa som hon nu satt
och läste vid. Hon hade suttit i soffan bredvid
honom —’ nyfiken och intresserad, när han sedan
skref dit hennes namn: "Maria Eleonora Sundelin,
född Hammar, i Umeå d. 14 juli 1839".
Hon strök hastigt bort en tår, som skymde för
hennes ögon, och en snyftning steg lätt, lik en
suck, ur hennes bröst.
Sedan kommo flera namn. Med hvilken omsorg
och stolthet var ej det nästa skrifvet: "Sonen Per
Erik, född å Stilla Oceanen, ombord på barken
"Aphrodite" d. 5 maj 1859".
Ja, hon mindes den färden, den långa, långa
färden öfver oändliga haf det lyckliga första året,
mindes som en liflig dröm främmande hamnar och språk
— en främmande natur, tropisk och sällsam — en
främmande stjärnhimmel med södra korsets högblå,
exotiskt djupa hemisfär. Ensamma med hvarandra
på det stora vackra fartyget, hade de dag för dag
vuxit allt innerligare samman därute, den
omgif-vande ödsligheten hade liksom enat händerna
fastare, den stora, djupa klarheten hade gjort hjärtana
liksom vaknare för sin lycka. Likt ett par
vildfåglar hade de färdats fram, vinge mot vinge, beredda
att offra allt för lifvet - och för hvarandra. Något
tröttare hade hon blifvit mot slutet, när stunden
nalkades — något stillsammare och allvarligare han.
Hon såg honom ofta orolig gå och ordna med saker
och ting och räkna ut, hur hjälpen skulle ske. Men
när stunden verkligen kom — en stilla majnatt —
gick allt som en hastig och besynnerlig dröm utan
/<. Teatern i
Stockholm har
framfört sin första
premiär
försäsongen: Öfverste
Cha-bert, af ett äfven
utomlands ganska
nytt och obekant
kompositörsnamn.
Operan bjöd pä en
del musikaliska
öfverraskningar
men knappast på
nyheter; libretton
med dess tvegifte
och själfmord var
föga intressant
Hvad man med
glädje kunde
konstatera var att vi
i själfva verket
f. n. äga goda
operamöjligheter:
det konstnärligt
förträffliga sätt på
hvilket denna
ledsamma opera
framfördes, så med
afseende å sång,
orkester, spel och
uppsättning,
bevisar det. —
K. TEATERNS SENASTE NYHET: "Öfverste Chabert" af H. W. von Waltershaasen. Scen ur S.dra akten:
fr. v. öfverste Chabert {herr C. Lejdström), grefve Ferrand {herr Stockman), Rosina (fröken S. Rappej.
- 68 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
