Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 24, den 16 mars 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
RESKAMRATER.
FÖR HVAR 8 DAG AF K. G. OSSIAN-NILSSON.
|XTRALÄRARE BERGSTEN satt i
en andraklass kupé och hade tråkigt.
Han fann det egentligen rätt åt sig,
men hvar gång han vräkte sig, följde
också genast straffet på förseelsen.
Acke Bergsten var en sällskaplig
natur och led af att. sitta ensam’
mer än en kvart i sträck.
Han hade suttit så godt som allena hela vägen
från hemmet till läroverksstaden. Midt i veckan var
där sällan trafik på bibanorna, och så här kort efter
jul höll väl fästdåsigheten människorna hemma.
Extralärare Bergsten trodde åtminstone det.
Bergsten hade egentligen också "försofvit sig".
Han hade dröjt hemma i det längsta och -återkom
till vårterminen nästan i sista minuten. I dag kl. 12
samlades lärarna, och kl. 1 var namnupprop.- Sedan
i går fanns säkerligen hela lärarpersonalen i staden.
Det var föga utsikt att få ressällskap med någon
af kamraterna ens från de senare stationerna. Vid
den stora korspunkten X tittade Acke Bergsten i
alla fall ut genom fönstren. Men den snöiga
perrongen skymdes till större delen af tågen på de
inre spåren. Och nere på landgången röjde sig en
stationskarl väg genom en gles klunga
tredjeklass-resande. Idel obekanta — åhå-jaja!
Acke
bevakade girigt alla
passager, men ¾-Aö¾::^^
såg sig alltjämt -"v¾
lika
öfvergifven. Nu
hördes afgångs-hvisslingarna,
och enslingen
redde sig att
sjunka
samman i sitt
soffhörn öfver sitt
sista hopp.
Tåget startryckte,
och just då —
sprang det
be-stämdt någon
därute. Det
trampade på
trappstegen
och inom nästa
halfminut
tittade ett ansikte
in genom
kupédörren.
Ett obekant
ansikte
visserligen. Åldern
omkring, fyr-’.
tio, yrket
obestämbart. Ett
ögonblick
gissade Acke på
studiekarl, mén
personen .’ bar
inte ett spår af
vare sig
förläst-het eller af
glasögon.
Snarare var
mannen
handelsresande.
Det glimtade
någonting
PRINSESSAN MARIA, pà skidtur under besöket i Dalarne.
Foto. för H. 8. D. af G. REIMERS, Gefle.
piggt, klarvaket i det rödbfommiga, blonda lilla
ansiktet.
Det som för öfrigt mest föll i ögonen, var den
obekantes småväxthet. Han- var gifvet en bland de
minsta, normala personer, Bergsten sett. Det följde
emellertid ingenting löjeväckande med
denna’litenhet. Om det nu var pälsen, den hvassa blicken ’
eller någonting visst myndigt i den lilles
uppträdande, han ingaf snarare en känsla af förväntan eller
förundran — det eventuella löjet dog på ens läppar..
Acke, Bergsten sjönk in i sitt hörn, medan han
med grannlaga förströddhet iakttog nykomligeris in- J
flyttningsarbete. Kappsäckar och askar flögo med
oanad lätthet upp i näten," hvarje rörelse var
målmedveten — intet spår till- tankspriddhet eller’
tvekan, det var tydligt, att personen hade lång
resvana och för öfrigt ägnade sig åt något praktiskt
yrke. ■-..;,’.
. Fri från ytterkläderna och efter en hastig kam-,
ning framför spegeln tog den.lille fram en tidning
ur ytterrocken och slog sig med en viss värdighet
ner i motsatta hörnet. Efter en blick i
tidningsdraken och en annan ut,på de förbiilande snöfälten’
skänkte han ändtligén äfven extraläraren Bergsten
någon uppmärksamhet. Af en glimt i de svarta
ögonen tyckte sig den senare förstå, att främlingen inte
skulle ha
någonting emot’
en pratstund.
— Ehm,
härskade sig Acke
Bergsten,
sedan hans läppar
en god minut
förberedande
rört på sig, —
det är bra litet
trafik så här
års.
— Åhja, på^
den här
klassen, svarade,
en tunn, skarp
röst, — på.tre-
dje såg \i% ett
parbekanta
ansikten.!
,— Den, som
varit så lycklig,
smålog Acke,
— här har jag
suttit mållös i
fyra timrriar;
, — Tja, nu är
ju också ferien
förbi, sade den.
ökände. ;
Extraläraren,
spratt till. Var
det en
handelsresandevits el-;
ler en
anspelning? Hur
kunde människan:
. veta, att Acke
var lärare! Stod
’ verkligen yrket
. så tydligt
skrifvet på pannan?
>Bäst. ätt
förvissa sig. \
- 377 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
