Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 32, den 11 maj 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
SVERIGES KRONPRINSPAR I ENGLAND.
Fjier fotografu o ANKOMSTEN TILL DOVER DEN 30 APRIL. *"<*«•• fl*»g* ^^^m.,
VÅR BILD VISAR KRONPRINSEN, KRONPRINSESSAN OCH PRINSESSAN INGRID.
DEN GODE ADJUNKTEN.
FÖR HVAR 8 DAG AF_BÖ BERGMAN.
sin sommar. Han sköt alltid upp sina planer till det
sista. Det var som en osynlig kedja stramade om
fotleden så fort det blef fråga om att lämna
Stockholm, där han dock inte hade det så vidare
afunds-värdt. Men han tyckte inte om det som var
nyt-,tigt. Han tyckte inte om ny luft och nya
bekantskaper, och han lefde egentligen aldrig framåt. Han
trampade i sin cirkel af gamla känslor och tankar;
det enda som tröstade honom var att de för dagen
gångbara tankarna och känslorna, föreföllo honom
ännu äldre, ännu mera nertrampade, ännu mera
kinesiska. Och en del unga mandariners komik i
katedern och kollegierummet var honom svår att smälta.
Vägen böjde ner i en sänka med ängsmark, där
vårsjön ännu stod i dikena. Det doftade från ung,
klibbig grönska. Solen stekte. En gammal
spelman satt på en stubbe och höll siesta. Han gjorde
ett par slöa försök att få positivet i gång, innan
Ling skulle hinna passera, men uppgaf alltsammans
och sjönk tillbaka i sitt ölnirvana. På bron stod
en pojke och metade. Kanalen speglade i en
underlig skymning, i ett dödt, tenngrått ljus de hvita
sommartapparna på himlen och strändernas grönska.
Restaurantens fönster stodo öppna; de små
rummens dåliga andedräkt blåste bort och gardinerna
— 505 —
ET var slut med terminen, det var
första fridagen, och adjunkten
Bernhard Ling gick utåt Djurgården för
att vädra sig. Han hade
innesitta-rens hy och ögon; ryggen var
kull-rig och ena axeln högre än den
andra, hela vänstra sidan nerdragen
som efter alla temaböcker han burit
pä, men egentligen var han starkt byggd och det
var bara solen och luften som fattades. Han kände
sig bortkommen i det strömmande sommarljuset.
Och en grå melankoli beslöjade hans ansikte.
Han var inte road af sitt yrke. Men inför
fritiden hade han alltid samma förnimmelse: en
gammal burfågels olust när gallret plötsligt öppnades.
Med långa, men litet osäkra steg, likasom på ny
mark, dref han strandpromenaden fram och såg
människor och såg att det var g önt för längesedan och
hörde vattenplasket och vindens rassel i den vissna
fjolårsvassen. En kanot kryssade på
Djurgårdsbrunnsviken. Seglet stod hvitt mot. det blå. På
gärdet galopperade en kavallerichoc. Och
trumpetstötarna smattrade i dammolnen, som rullade likt
krutrök öfver terrängen.
Ling gick och tänkte på hvar han skulle göra af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
