Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 34, den 25 maj 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
— Far du, det var mej en
huggare att segla. Så där skall det
gå när jag seglar till Afrika och...
Lillpojken hann inte aisluta
meningen, förrän Modig ryckte
till sig skutan, höjde den öfver
hufvudet och slungade den med
all kraft i marken, sparkade till
bitarna och g;ick direkt hem.
Lillpojken såg frånvarande på
spillrorna af sin skatt. Han grät
inte, sade heller ingenting, men
det var som om något hade
vaknat långt därinne. Det kom ett
hårdt drag kring munnen och
med spänstiga steg gick han
därifrån.
Från den dagen växlade han
icke många ord med fadern.
Denne var ständigt på svårt humör
och hade till och med börjat
spionera på lillpojken. På så sätt
upptäckte han att Kalle ofta
styrde sina steg till kapten Lundin
på Finnberget.
Så en morgon på
eftersomma-ren var pojken uppe i otta. Modig
vaknade och undrade hvad som
stod på.
PREDIKSTOLEN, DOPFUNTEN OCH EPITAFIET,
SKULPTERADT AF CARL MILLES.
ALLT
.. — Sof du far, sade lillpojken, solen är bara på
Östmans vedbotak än. Det betydde att klockan^
var 5. Lillpojken gick ut och Modig såg vid en titt
bakom gardinen att färden som vanligt gick åt
Finnberget. När gubben blef färdig gick han efter till Lundins.
Hvad som där sades, veta vi icke, men när Modig
gick hem var han böjd i ryggen som en åttioåring.
— Fadersblodet, sa han, den djäfvulen, mumlade
Modig med tonlös stämma. — Fadersblodet, den
djäfvulen...
När briggen Malin seglade samma afton, stod
gubben Modig i rådman Ströms vedbod och högg
så att flisorna röko. Men ombord stodo kapten
Lundin och lillpojken på kajuttaket och spejade efter
Modig, som hållit sig undan hela dagen.
jter fotografi,
UPPENBARELSEKYRKAN:
riieM • Bensrt SUfvertpanK
NISCH BAKOM ALTARET.
Åren gingo. Modig slöade till, kroppsligen och
andligen, och när lillpojken ändtligen skref, att han
skulle komma hem två månader efter brefvet,
bekom det honom ingenting. Men då någon frågade,
om inte pojken snart skulle komma hem, svarade
han mekaniskt:
— Om två månader...
Och två månader gingo och folk frågade, om han
kommit.
541 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
