Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 48, den 31 augusti 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
ÖGONBLICKSBILDER FRÅN KOLLISIONEN I ÖRESUND.
FOTOGRAFIER TAGNA FRÄN ODEN
I OCH OMEDELBART EFTER KOLLI- ’ \
SIONSÖGONBLICKET.
Vår flotta, hvilken under en lång följd j;
af år varit, förskonad från missöden af ]
svårare art, drabbades den 22 aug. af
en allvarsam- olycka, i det att då under
pågående krigsöfning med
Västkusteskadern i Öresund kanonbåten "Urd"
kolliderade med pansarbåten "Oden" och
därvid erhöll så svåra skador, att den
efter knappa tio minuter gick till
botten. Befäl och manskap på "Urd\ hvilka
i den kritiska situationen visade den
största kallblodighet och ett
beundrans-värdt mod. räddades ombord på Oden.
Orsaken till sammanstötningen synes,
enligt de upplysningar, som
framkommit vid krigsrättsförhöret, vara att söka
i en del samverkande tillfälliga omstän-
digheter, hvartill kom i
det afgörande
ögonblicket felmanövrering af
båda fartygen.
Konungen har genom
kronprinsen framfört sitt
tack till "Urds" befäl
och manskap för vid
olyckstillfället visadt
hjältemod.
Urd, byggd 1877,
tillhör vår flottas äldre
fartyg och har senast
an-vändts som minfartyg.
Den har ett deplacement
af omkring 500 tons, med
en maskin om 500 nkr
samt gjorde en fart af
omkr. 12 knop. Bestyck-:
ningen utgjordes af en
15 cm., en 12 cm. och
5,7 kanoner samt två
kulsprutor. Besättningen
bestod af omkring 80
i
/
...%
Kliché. Bengt Sit/benparre.
DEN RÖDA TEGELVILLAN.
FÖR HVAR 8 DAG AF NILS LAGO-LENGQUIST.
VÅ fläderbuskar flankerade den
grön-målade trädgårdsporten, och en
gammal kastanj, risig och uppfläkt i
stammen, som om den försökte
kränga ut och in på sig, stängde från
gatan hvarje skymt af den lilla röda
tegelvillan, som fru Rudhe sedan
mera än fyrtio år kallade sitt hem.
Men hade man kommit upp för den snäckkantade
trädgårdsgången och rundat kastanjen, vårdträdet,
stod man omedelbart framför husets stentrappa och
kunde öfverblicka dess vackra tvåvåningsfasad,
öfver-spunnen af murgrönsrankor och vildvin.
I de låga rutfönstren framtittade med skygga
blomögon alla de gammaldags hemmens trefnadsblomster:
en kristikorsblomma blödde med sina tunga
kalkdroppar bredvid en sidenskimrande gyllenlack, en
mossfärgad malva smekte med sina vänliga blickar
en knippa färglysande luktärter och en . lummig
pelargonia lät sina klasars rikedom välla.
Bland dessa blommor i de små rummens
mahogny-och björkmöblemang rörde sig fru Rudhe. Hennes
ögon hade sedan mera än trettio år aldrig kunnat
uppfånga en ljusstråle utan stirrade med döda blickar
ut i en ständig natt. Men den gamla kände hvarje
vrå af huset, visste hvar hvarje möbel fått sin plats
och stod, och kunde därför obehindradt röra sig
öfverallt. Hennes ständiga vårdarinna, en gammal
trotjänarinna från mannens tid, stod också troget
vid hennes sida, ängsligt ötvervakande hvarje den
blindas steg. Ensamma hade dessa två gamla vant
sig att lefva sitt tysta lif, och de få gånger, som
någon förirrade sig till villan och besökte dem,
anno-terades som märkesdagar — lämpliga att ge
anledning till en ny tidräkning. - *
En morgon på senvåren, då den gamla tjänarinnan
kom ut på trappan, låg på sandgången en liten
pipande varelse: en fågel hade med bruten vinge
slagit ned och flaxade nu i hjälplös ångest framför
hennes fötter. Ena vingens pennfjädrar spretade åt
alla håll, och den lilla ruggiga stackaren slog och
piskade den regnmjuka sandgången utan att äga
nog krafter att lyfta sig till flykt.
När gumman med fågeln i förklädet kom in i
hyardagsrummet kom den blinda emot henne.
— Hvad är det, Charlotte, frågade hon med de
blindas intuitiva förmåga att alltid veta, när något
särskildt händt.
— Det är endast en fågelstackare, som fått vingen
skadad, frun. Jag var rädd, att någon katt skulle
.få syn på den och tog därför in den.
Den blinda sträckte fram händerna:
— Låt mig få taga den, Charlotte.
Fru Rudhe kände något skälfvande mjukt glida
in mellan sina darrande händer. En liten pickande
näbb borrade sig oroligt m mellan de’utspärrade
.fingrarna, och det lilla fågelhjärtat bultade och slog
i ångest.
Några timmar senare släpptes en liten frigifven
fånge ut i den lena kvällsluften. När han med ett
- 761 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
