Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 3, den 19 oktober 1913
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAU
betala, hon visste bara inte riktigt hur - ännu sa
länge. Men sista ordet måste bli hennes - skulle
hon också gripa till rena fantasier.
— Eftersom Per Kristensson skall heta bonde,
sade hon, - så skall han väl också gifta sig med
en bonddotter. Då är det väl hon därborta, som ar
utsedd — efter hvad folk prata.
— Bengta?
Alla i stugan betraktade pigan, som rodnade och
vände sig bort.
— Det kan väl bli bättre än sa, menade mor Elin,
som sökte dölja, hur förargad det ryktet gjort henne.
Om det nu var något rykte, och inte bara mor Lars
Åkes uppfinning.
Mor Lars Åkes såg med förnöjelse, att hon
lyckats tysta munnen på pratmakarna. Hon
begagnade sig af tillfallet och gick mot dörren.
— Ajöss i stugan, sade hon drygt och seglade
ut bred och rak. Det var tyst en läng stund, sedan
hon försvunnit.
Bengta, sade mor Elin slutligen, - gack du ut i
köket! Du vet välan din plats!
Det visste Bengta mer än väl, och det fick hon
veta af.
*
Stackars Bengta var visserligen bonddotter, men
dotter af en bonde, som från sitt utarmade hemman
rest till Amerika, sedan hans hustru aflidit. Bengta
hade uppvuxit hos fattiga släktingar och tidigt fått
söka tjänst. Bengta var flink, såg godt ut och
skulle ännu för ett år se’n varit en fullt lämplig
sonhustru i skomakarfamiljen. Men den plötsliga
upphöjelsen förändrade allt.
Hela socknen var öfverens om, att skomakarens
blifvit kollriga. En kunde knappt komma de nya
bönderna när nu för tiden. Det var ett skryt med
"gården" och "jorden", så det gjorde ondt i öronen.
Och stack man mäster Kristen med „ egendomens
litenhet", så svarade han med sitt omkväde
"själfägande". Själfägande! Som om inte en arrendator
på tre, fyrahundra ginge utanpå en själfägande på
trettio tunnland.
Förvåningen började öfvergå i förargelse,
stickorden i handling. Man kom öfverens, att det var
nödvändigt att stäcka detta nya herrskap, innan det
blifvit alldeles för högtflygande. Och det mötte inga
svårigheter att komma åt dem. En jordbrukare ar
mer än de flesta beroende af grannsämja och god
vilja hos andra. Det behöfs bara att draga ett
staket öfver en markväg, så kan en ny "själtägande"
vara så godt som innestängd.
Mäster Kristens märkte snart, att de fatt någon
emot sig. De gissade på Lars Åkes. Och de fingo
snart klart för sig, hvart det kunde bära med
sadana fiender.
Då var det mor Elin, som fick en ljus ide.
— Du Kristen, sade hon en dag med ett finurligt
leende, - hur skulle det vara, om vi skickade en
friare till Lars Åkes’ Beata? Vår Per får i alla fall
en gång gifta sig. Och folk pratar redan om
honom och Bengta! ^
— Prat — det är väl inte så brådt, tyckte Kristen,
men började i själfva verket syssla med tanken.
Han sökte en dag leda Per på rätta vägen.
Per var förstockad. I början svarade han som
fadern, att det inte var brådtom. Men så slapp det
fram, att han gick och tänkte på Bengta.
— Är du tomsig, pojke?
Per hade sitt hufvud för sig. Som son af en
handtverkare hade han andra frihetsbegrepp än en
bondson. Och en vacker dag — just då föräldrarna
tänkt köra Bengta på porten — kommo hon och
Per och berättade, att de varit och tagit ut lysning.
Den dagen mullrade åskan i det nya
bondehemmet. Det åskade alltsom oftast under de följande
veckorna och månaderna.
Det tycktes med ens ha blifvit så litet och trångt
under det nya taket, Ondt om utrymmet och mörkt
mot framtiden. Bekymmer döko upp på alla
kanter. Socknen med mor Lars Åkes i spetsen hade
förklarat öppet krig. Mäster Kristen, som alltid
haft liflig inbillning, såg redan i andanom
utpant-ningen som ändalykten.
En dag blefvo han och moran ensamma med Bengta.
— Kunde du inte afstå från pojken, sporde mor
Elin nästan hotfullt.
— Hvad skulle det nytta till — nu, frågade Bengta
med ett strålande uttryck öfver sitt friska ansikte.
— Är det — är det —, muttrade mäster och fick
en ful misstanke. Forts å sid 47.
ifluUtoto/ Jtyfa. Kliché: Kern. A.-B. Bengt biljkierapan-e, Sthlm—Gbg»
"DEUTSCH-NORDISCHER VERKEHRSVERBAND S" MÖTE I KÖPENHAMN Från Sverige närvoro dir O Åsbrink for
Turist-trafikforbundet, dir J H Nyman for Nordisk Resebureau samt hof rattsnot T Jungbeck och järnv.-tjänstemannen Kull for
Turist-trafikforen f Södra Sverige
En tysk-nordisk tunsttrafikforening bildades den 8 okt. vid ett
i Köpenhamn anordnadt möte mellan delegerade för svenska,
norska, danska och nordtyska turisttrafikföreningar och rese-
43 -
institutioner. I den femmannakommitté, som tillsattes för att
uppgöra den nybildade foren ngens arbetsprogram, invaldes som
representant för Sverige direktrör Åsbrink.
3 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:46:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/15/0063.html
