Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7, den 16 november 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA TEATERFÖRBUNDETS CABARET.
H.8D, SWCKHOLMSrOTOGrAF. Kli6hå’ Kenl* A h ££^’ bUj^nparrt, Sadm-Obff.
Fru tmma Meissner som Annette Teujel, Froke i Elisa Gistedt som Bianca Herr Gösta Ekman som bigge Wuljj och herr Carl
Barcklind som Hilding Nihlén (Tevt å sid. 103)
LILLA FRÖKEN INGENTING.
FÖR HVAR 8 DAG AF GUSTAF" ULLMAN.
J|ET var en säregen trötthet, han kände,
auditör Karle, när han nu ändtligen
långt fram på sensommaren tagit
semester. En liksom rent fysisk
domning, en lust att sjunka ned i
första bästa soffa eller stol, — för
att bara se in i sig själf och tänka
efter, hur man hade det, hur det stod
till med en. — Efter ett särdeles ansträngande, af
såväl arbete som nöjen upptaget år, hade Bengt
Karle haft för afsikt att, å den natursköna kurorten
i mellansvensk skogstrakt, riktigt hvila ut, låta sina
tankar och nerver ordentligt reda och lugna sig,
liksom en fin, men tillskrynklad spetsväfnad slätas
ut på bleke. Men, — fast han lekamligen njöt i
fullaste mått af den härligt rena luften, af bad och
sömn och landtligt sund kost, så ville tankar och
nerver alls inte slå sig till ro för det. Rakt i
onödan kunde han sitta eller halfligga i
pensionatsverandans hvilfåtöljer, och grubbla, — grubbla
intensivt på redan längesedan fullgjorda uppdrag, på
grundligt utagerade och för resten i sig själfva
meningslösa små privatäfventyr. Denna hans själs
uppstudsighet kunde inte annat än reta och oroa
honom. Han ansåg sig, med en viss rätt, såsom
en ganska stark och slälfbehärskad natur. Inte var
han ju så helt ung heller, — mellan trettio och
fyrtio. Och det här liknade ju mest en
pojksjukdom, som den nervösa yrvakenheten hos en förläst
student. — Man stormar inte ostraffadt på sin hälsa,
tänkte auditören. Det hade han dock trott sig ha
till medfödt privilegium. — — Om där ändå funnits
någon eller något, där på Tallås, — utom all den
välsignade naturen, förstås, — som kunnat fängsla
och förströ honom och göra honom till det
semestern afsåg: en s. k. ny människa! Men nej, inte
så mycket som en flirthungrig backfisch. Idel
genomborgerliga människor, som badade, åto, sofvo
och solade sig utan ringaste biafsikter eller
snedsprång. Rätt klena för resten, nästan hela bundten,
ehuru icke lungsiktiga: sådana mottogos ej på Tallås.
Nå, för den hektiska typen hade Karle inte smak. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
