Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8, den 23 november 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
ARETS NOBELPRIS I LITTERATUR.
Årets litterära
Nobelpris har af Svenska
Akademien tilldelats den
indiske skalden Rabindra
Nath Tagore.
Pristagaren, som
föreslagits af mr T. Sturge
Moore, medlem af "The
royal Society for
literature of United kingdom"
hyllas i sitt hemland,
Bengalen, som en stor
och oförliknelig diktare,
men är utanför dess
gränser — om man bortser
från en del exklusiva,
litterärt intresserade
anglosachsiska kretsar —
en i det närmaste okänd
författare.
Tagore är född 1861 i
Kalkutta och tillhör en
högstående indisk släkt,
utmärkt för kulturella
intressen och
konstnärlig begåfning.
Hunnen knappast öfver
gosseåren gjorde han sig
ett namn som skald,
studerade som sjuttonårig
ett år vid University
College i London,
återvände därefter till Indien och utvecklade under de
följande åren en rik författareverksamhet. Från
Efter en ’blyertsteckning.
denna tid föreligga gu
betydande antal romaner,
dramer och lyriska
dikter. Efter ännu ett
besök i England tillbrakte
Tagore fem år som
eremit vid Padmafloden,
hvilken religiösa
samlingstid följdes af en
mäktig och glansfull poetisk
alstring. Förra året
läm-Tagore för tredje
gången sitt fädernesland och
har sedan dess besökt
Amerika, Frankrike och
Tyskland men vistas f. n.
åter i sitt hemland.
Det ar endast helt koit tid
— ett år — som Tagores dikt
ning vant tillgänglig for den
västerländska världen. Den
diktsamling som först fäste
uppmärksamheten vid honom
och gjorde hans namn
berömdt äfven dar ar
"Qitån-jah" (Sångoffer), af författaren
Själf med mästarhand pa
rytmisk prosa ofverförd till
engelska språket Utom dessa
sånger, ett urval af diktarens
sublima religiösa poesi,
föreligga i engelsk öfversättning
"The gardener," en samling
lidelseberusad kärlekslyrik,
samt en volym noveller "Qlimp
ses of Bengale Life". Af dessa
arbeten kommer "Gitanjali"
att i svensk öfversättning under den närmaste tiden blifva
tillgänglig i bokhandeln Valet har i England halsats med varmt
gillande, medan man i Tyskland ställer sig kyligt förvånad
/ s
KttJiåt Bengt Mtfoertparre.
Den indiske folkskalden RABINDRA NATH TAGORE.
RINGARNA.
FOR HVAR 8 DAG AF ANDERS ÖSTERLING.
FTERMIDDAGSSOLEN föllin
genom det lilla kajutaktiga
fönstret åt Arno och dröjde
med vällustigt glitter på
juvelerarens tusentals smycken af
guld och silfver. Det unga
paret framför disken tog sig
god tid; herrn blickade ut
genom fönstret, där ljus och
vatten spelade; damen hade
slagit sig ner på en stol.
— Den här gröna är lustig, sade hon. Den
tycker jag om.
Herrn böjde sig öfver hennes /axel.
— Hvad är det för sten? frågade han.
— Krysofras, svarade den gamle juveleraren.
Rätt vacker, men lämpligast för en signetring.
Smaragden är ju finare.
Han räckte fram en smaragdring. Men damen
hade redan tryckt krysofrasringen på fingret.
— Jag tycker om den färgen, sade hon. Grön
som campagnan. Hvad säger du?
Han såg på henne med en leende blick och de
möttes i situationens barnsliga nöje. De kommo
från Cascinerna, de hade åkt i järnekarnas skugga,
och de hade talat om det förestående afskedet.
Han måste resa norrut, och förmodligen skulle de
aldrig återses. Förstämda och håglösa hade de
stigit af droskan vid Ponte Vecchio och gått in
mellan dess många krypin af guldsmedsaffärer. Så
hade de fått infallet att köpa ett souvenir, en enkel
ring eller dylikt, eller rättare hvars en af samma
slag. Därför stodo de nu här.
— Godt, sade han, är du verkligen nöjd med
krysofrasen? Finns det en till likadan?
Juveleraren tog fram en annan och åsåg med ett
diskret leende, hur de tvenne främlingarna profvade
ringarna på hvarandras händer. De måste själfva
le med, när de hade hvar sin gröna ring på fingret.
Det såg ut som ett slags trollsk förlofning, och
dock var det fråga om ett afsked.
— Så vet jag, sade han, att så länge du bär den
ringen, skall du i alla fall tänka på mig ibland. En
vacker dag skall du sannolikt finna den smaklös
och tarflig. Men till dess alltså, till dess blir den
ett minne af den här dagen och den här kvällen.
Rundtomkring dem glittrade all världens smycken,
briljanter och pärlhalsband, ametister i
silfverfili-gran, medaljonger med Dantes profil* i emalj,
mosaiker och nipper från golf till tak. När
vagnsbullret för ett ögonblick upphörde, kom flodsorlet
stigande underifrån och den halfdunkla interiören blef
härigenom hemlighetsfullt lefvande. Den gamle
juvelerarens ansikte var blekt och aflägset; de voro
ensamma, de stodo i kajutan på ett lustskepp, som
nu plötsligt landade efter sin seglats.
Så gingo de ut.
Hvad de gröna stenarna lyste bjärt och trotsigt på
deras händer, när de möttes på restauranten om ett
par timmar! Det sista vinet, den sista samvaron, det
sista leendet öfver bordet! När han såg henne
där, vemodigt blid, tankfullt betraktande sin ring,
måste han beklaga, att han skulle resa just nu, ehuru
han i hemlighet hittills tänkt med tillfredsställelse
på denna naturliga afslutning. De hade mötts för
en vår, båda som fria människor, men utan tanke
på att binda hvarandra. Nu skulle deras korta lust
endast vara bunden vid en ring. Han lyfte sitt glas:
— För våra minnen, sade han.
- 121 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
