Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9, den 30 november 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄRKLIGT FURSTEBESÖK I LONDON.
HVAR 8 DAG
y ERKEHERTIG FRANZ FERDINAND MED GEMÅL (X) PA VAG TILL ENGELSKA KONUNGAPARET.
Foton tagen under öfv erresan från Calais till Dover den 15 nov. Af uppvaktningen synes grefvinnan de
Baillet Latour.
Den
österrikiskungerske tronföljaren, erkehertig
Franz Ferdinand
och hans gemål,
hertiginnan af
Hohenberg, hafva i
dagarne aflagt ett
besök hos
engelska konungaparet
på slottet
Windsor. Vid besöket,
hvilket icke torde
hafva saknat
politisk innebörd,
mottogs hertiginnan af
Hohenberg, ehuru
hennes äktenskap
med erkehertigen
endast
harmorga-natisk karaktär,
med alla en
furstinna tillkommande hedersbetygelser. Erkehertigen
formaide sig år
1900 med
grefvinnan Sophie
Cho-tek, en dam af hög
aristokratisk, men
ej furstlig bord,
hvilken sedermera
af käjsar Franz
Joseph förlänades
titeln grefvinna af
Hohenberg
Giftermålet var
morganatiskt, och
erkehertigensbemödanden att få sin
gemål officiellt
erkand ha strandat
på den gamle
kajsarens motstånd
(jenom sitt
vinnande vasen är
hertiginnan emellertid
synnerligen
popuiar i sitt hemland
och afhållen vid
hofvet. I
äktenskapet finnas tre
barn, däraf två
söner, hvilka dock
sakna arfsrätt till
tronen.
EN GLIMT.
FÖR HVAR 8 DAG
| UR VAR DET, skulle ni inte
gifta er härom året? Jag
tyckte, en fågel kvittrade något i
den vägen–––?
Han såg på hennes
"giftas-finger", där en liten sten lyste
i en eljes slät ring. Ögonen
plirade och tonen var en smula
raljant.
— Ah, det var ingenting.
— Det blef ingenting, menar ni!?
Hon stod där lugn och småleende bakom
serveringsdisken, rödkindad och präktig, litet satt och
fyllig som en kvinna i 30-åren gärna blir — litet
för fyllig måhända, men icke på något sätt
osmaklig. Inte ännu åtminstone.
— Hur kom det sig egentligen att
— att det blef om intet!? Äsch — —
Hon log igen. Naturligtvis intresserade ämnet,
men det är inte alltid så lätt att gifva besked i en
del saker.
— Åh, ni kan gärna säga det! Åt en gammal
van så här — jag ska inte misskruka förtroendet.
— Det vet man aldrig. Ni pennans folk, ni —
Hon fullföljde meningen med en betecknade blinkning.
AF ELF NORRBO.
Han såg betydligt nyfiken ut, låtsadt eller verkligt
var ju inte så godt att säga. Genom att luta sig
framåt sökte han fånga hennes blick, som hon, med
afsikt" tycktes det, sände på irrfärder lite här och
där i rummet.
— Hur stod det i sista brefvet, han skref? Var
han trött? Ledsen på det hela kanske?
Det var då inte mycket finkänsligt sagdt, det där,
men beräkningen var ju ej att såra utan att narra
fram något positivt.
— Eller det kom nå’n annan emellan; sådant är
ju så vanligt.
Ett klingande skratt gjorde honom en smula
perplex att börja med. Ett ystert, riktigt smittande
skratt, så att ett par. små guldplomber lyste fram
ur oxel-gömmorna. Ögonen glittrade. Den
svällande barmen darrade, då hon lade upp tårta och
wienerbröd åt en nykommen kund.
— Ni är visst duktigt nyfiken nu, hva?
Hon hade bara allt för väl genomskådat honom.
Egentligen kunde han ju inte neka till, att han
var en smula nyfiken. Det började roa honom.
Och så tog han upp igen, på en annan bog:
— Han såg väl bra ut Eller det gjorde han nog
inte, kan jag förstå
137 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
