Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 14, den 4 januari 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
DEN NYA KASERNBYGGNADSNÄMNDEN.
Samtidigt med
att
omorganisationen af arméns
[-kasernbygg-nadsnamnd-]
{+kasernbygg-
nadsnamnd+} i
konsel] den 19
dec. fastställdes
utfärdades
entledigande för den
tidigare
kasern-byggnadsnämnden och tillsattes
ny nämnd.
Till ordf. i den
nya nämnden,
hvilken träder i
verksamhet den
l jan. 1914, har
regeringen
förordnat t. f.
landshöfdingen i
Stockholms län
M. R. Sahlin, till
byggnadschef o.
ledamot i
nämnden arkitekten
Ludv. Peterson
samt till
ledamöter i nämnden
öfversten i
fortifikationens reserv E. S. von
Krusenstjerna
och chefen för
mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet, majoren vid Väg-
B 8 D s SlOCKHOLMSI/OTOaRÅF. <liene Brngt SUfvcrêpam.
1. LANDSHÖFDINGEN M. R. SAHLIN (ordf.), 2 ÖFVERSTEN E. S VON KRUSENSTJERNA, 3
ARKITEKTEN L PETERSON (byggnadschef, 4. MAJOREN F.^ENBLOM.
Fotografi tagen å Stockholms slotts borggård omedelbart efter uppvaktningen hos H. M. Konungen
och vattenbyggnadskåren Fr. Enblom.
GLÖDANDE KOL
FOR HVAR 8 DAG AF K. G. OSSiAN-NiLSSON.
JET var allmänna meningen i
socknen, att nya
herrgårdsfrun var en rart "gemen"
ung människa. Patron var
nog så bra, men se,
patronessan — ja, hon var något
till folklig, hon, och det trots
att hon var af finaste
stadsbosläkt.
Hon var ännu nästan en
ung flicka och obegripligt liflig. Smal och fin och
alltid klädd i ljust, gled och flög hon omkring öfverallt,
tog reda på allt och alla och intresserade sig för allt.
I synnerhet intresserade henne allsköns antikviteter,
det vare nu underliga gamla ting eller underliga
gamla människor.
Hennes man, som annars höll mera på det nya
— från gödningsämnen till radsåningsmaskinen —
fogade sig, när han kunde, i hennes smak. Han
hade för sin hustrus skull stadt henne en kusk, som
var ett ordentligt original.
Bengt kusk hade för vana att tänka högt äfven
i djupaste ensamhet. Och han behöll sin vana,
hvem som än satt bakom honom i vagnen.
Första gången han och patronessan åkte uppför
i Snapphanebacken, hördes Bengt plötsligt härma
de tröga hjulen:
— Det går aldrig — det går aldrig — det går aldrig!
Närmare krönet, där sluttningen var mindre skarp,
mumlade han:
— Nu går det bättre — nu går det bättre — nu
— uppe på höjden fortfor han triumferande:
— Ser du, det gick — ser du, det gick, — ser
du det —
För att vid nedfarten på motsatt sluttning
half-sjunga:
— Sakta i — backarna — sakta och — fortare
— fortare — fortare —
Allt i takt med hjulgnisslet och under djupaste,
omedvetnaste allvar.
Bengt kusk var genast upptäckt, han var ett
antikvariskt nummer, och ingen annan fick skjutsa
tör herrgårdsfrun.
Ej långt från herrgården satt ett gammalt par på
en arrendegård. Mårten och* Boel hade suttit där
många år, innan unge patronen köpte herregården.
Kontraktstiden hade varit tjugofem år, den var
öf-verskriden, och efter sträng rätt kunde patron sagt
upp och drifvit de gamla från arrendet hvad dag
som helst. Men Åke Cronholm var en human man
— hvad mera var: han var en god människa.
Mårten och Boel skulle sitta trygga på sin vanskötta
gård, tills döden tog dem.
Mårten var i det närmaste orkeslös. Han
tillbragte sin mesta tid på "åkedynan" i bänken vid
den gamla drakugnen. Boel var betydligt rörligare,
men föga nyttigare. Hon snodde mest ur hus i hus
och fortskatfade skvaller. Hon tog sig snart också
ärenden upp till herrgården,
Fru Märta blef förtjust. Här var en ny antikvitet,
ett förtjusande äkta och vandrande gammalt
forntidsminne. Gamla Boel gick ännu i klut, om
söndagen och sommartiden till och med i hvita
stärk-tygsärmar. När hon kom inseglande i den gamla
- 217 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
