Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 31, den 3 maj 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
och öfver den lögn, som han måst värja sig med.
Men hans syster hade gått på kalaset; och
plötsligt kom hon tillbaka, åtföljd af Sonja von Lindé.
Och Sonja hade en hel liten korg med godter i
handen, och den fick han.
— Det är så tråkigt att Lars skall vara sjuk,
sade hon. Vill inte Lars ha det här?
Hon var hvitklädd, med blåa sidenband i håret
och med guldskor som en riktig prinsessa. Han
stirrade på henne som på en uppenbarelse. Så
måste himlens änglar se ut, hade han tänkt. Och
han rodnade och kunde knappt få fram ett tack.
Men hans syster hade bara skrattat — hon var
lycklig, hon märkte inte sina tarfliga kläder — och
så hade de försvunnit igen, hon och väninnan, och
Lars var ensam i sitt kalla rum. Han kunde höra
dansmusiken från våningen bredvid, och de
våldsamma skrattsalfvorna förföljde honom ännu när han
krupit i säng och dragit täcket öfver hufvudet för
att få gråta ut. Det var som man skrattat åt
honom. Men på natten hade han drömt om Sonja,
och han hade tyckt att han fallit på knä för henne
och kysst guldskorna, och hon hade klappat honom
på hufvudet och bedt honom inte vara ledsen för
att hans ärmar voro så korta och så slitna.
Låt se, tänkte Grim, när han gick hem i
decemberskymningen, det måste vara öfver femtio år sen
nu. Och jag minns alltsammans som i går. Jag
minns att Sonja var min första kärlek och kanske
min enda riktiga. De andra ha inte varit så
mycket med. Men hur gick det sedan, jag måste
fundera, fortsatte Qrim i sina tankar. Jag var förälskad
i Sonja, men hon älskade en löjtnant vid ’flottan,
och det var illa af henne. Och så flyttade Lindes
från Regeringsgatan, och det gick flera år. Jag
mötte grosshandlaren på gatorna ibland; han var
inte längre så glad och vacker och polisongerna
hade grånat. Min syster kunde också berätta, att
nu var Sonja förlofvad med en kammarskrifvare i
tullen, och då förstod jag att grosshandlaren inte
hade kvar sina granna möbler. Och så gifte hon
sig väl med kammarskrifvaren, kan jag tro, och
hvar är nu pnnsessan med guldskorna? Hon
heterenkefru Kalländer, och jag skall ta vara på hennes
dotter som naturligtvis har lungsot och inte duger
något till
Direktören åt sin middag vid ett mycket retligt
lynne, och så gick han på Sällskapet, spelade illa,
förlorade, åkte hem och somnade med en grimas
åt sig själf. När han nästa morgon satt i
kontorsstolen, var han grå i ansiktet i stället för gul. Han
raspade ner några rader på ett papper och skickade
i väg en vaktmästare. Om en timme stod fröken
Kalländer i rummet Hon var hvit af spänning, oro
och en aning om en lycka, som trillat ner på henne.
— Det har yppat sig ett tillfälle till vikariat, sade
Qrim långsamt och stelt. Det lät som han halat
upp orden med hästkraft. Är fröken beredd och
hågad att börja i morgon?
— Ja, jag tackar.
Ögonen tändes; hon neg och de röda fläckarne
kommo åter fram på kinderna.
— Direktören var då belåten med mina betyg?
vågade hon en fråga.
— Mycket belåten, sade Grim och såg ut genom
fönstret. Ja, välkommen då i mörgon. Fröken
anmäler sig hos kassören. Halsa er mor, hade han
så när tillagt.
Han dök ner i sina papper, sedan dörren stängt*,
och började arbeta, som det gällde lifvet.
Tröttheten var med ens borta. Men på gatan halfsprang
en ung flicka, störtade uppför en massa trappor och
i famnen på en gråhårig och litet fetlagd fru, som
stod och såg bekymrad efter hur luggsliten hennes
vinterkappa var.
— Kan du tänka dig, mor, att jag fått plats. Och
jag får börja i morgon redan. Hvad säger du nu?
— Är det verkligen sannt?
— Och välkommen sa’ han till och med. Det
trodde jag inte det där gamla torra fnösket om —
för inte är han söt att se på. Men jag tänker att
han har nog godt hjärta. Tror du inte, mor? Och
så var det förstas betygen.
— Sa’ han något om dem då?
— Att han. var mycket belåten, sa’ han.
— Käraste barn, så roligt allt detta var. Tank
om pappa hade lefvat nu. Det är allt honom vi
ändå till sist måste tacka, som han sträfvade och
slet för att du skulle få lära dig så mycket som
möjligt. Nu bär det frukt,
Och änkefru Kalländer gick in i sängkammaren
och höll en liten femminuters tack- och
åminnelsegudstjänst inför den saligen afsomnades porträtt.
Därpå tog hon, lättad till hjärtat, kaffepannan och
satte på elden. Och en strimma vintersol, som
föll in genom köksfönstret, lyste på hennes gråa
hår och på det enda som fanns kvar af den lilla
prinsessan: de barnsliga ögonen med sin frågande
blick. Hennes dotters ögon voro mycket äldre.
VICTOR BALCKS 70-ÅRSDAG.
(Till ill. å sid. 484)
Victor Balck, den moderna svenska idrottens skapare och
den Lingska gymnastikens mest energiske och framgångsrike
gynnare, fyllde lordagen den 25 april 70 år, och blef därvid
föremål for en hyllning så storslagen i omfattning och
mak-tighet att den endast kan komma ett lands ädlaste och mest
berömda söner till del. Dagen blef en enda hanford gård af
beundran och erkännande åt det betydelsefulla lifsverk som
ar förknippadt med Victor Balcks namn. Och alltifrån konungen
och ned till den yngste idrottsadepten gick tankarna denna
dag till den store idrottsgeneralen, hvilken for öfrigt som en
första hyllningsgard fick på sin 70-årsdags morgon mottaga
de verkliga generalsepåletterna. Klockan half tio på
morgonen aftäcktes pa Stadion en i dess södra arkad rest byst
af general Balck, utford af Carl Eldh. Vid den enkla men
värdiga högtidligheten närvoro kronprinsen-regenten och en
del af vår idrottsrörelses framstå man, och har fick alltså
födelsedagsbarnet mottaga de första af dagens otaliga
lyckönskningar. Kronprinsen förrättade aftacknmgen cch bjöd med
följande ord tackelset falla:
Det ar med gladje vi alla samtals har denna vackra morgon
for att ajtacka bysten af general Balck, På de svenska
idrottsmannens vagnar och fram jör allt på Centralfo rening ens vill jag
till den frikostige gifvaren rentier Bergsten har framföra vårt
hjärtliga tack Denna byst skall blifva en värdig prvdnad for
den svenska idrottens boning och for denna och kommande
generationer länge minna om den som varit initiativtagaren och
skaparen framfor andra af den svenska idrottsrörelsen
Unc.er dagens lopp gick en oandlig ström af hyllande och
hyllningar till generalens hem. Bland de uppvaktande
marktes Centralstyrelsen for idrottens främjande, som öfverlämnade
en adress med följande inskription:
"Styrelsen jör Sveriges centralforening for idrottens främjande
anhåller att pä eder 70-årsdag få bringa eder sin erkannsamma
och varma hyllning Genom edert initiativ har forbandet
bildats-Åt dess verksamhet har ni agnat ett hängifvet och framgångsrikt
arbete och spåren däraf skola ständigt vara markbara i
jore-ningens historia. Måtte lycka och välsignelse alltid följa eder
under edert hfs dagar ’
Svenska gymnastik- och idrottsforeningarnes riksförbund
förärade generalen en förgylld silfverskold och bland öfriga
uppvaktande föreningar marktes Stockholms gymnastikförbund
samt Föreningen for skidlöpningens framiande.
En mängd framstående personer inom idrottslifvet och
samhället öfverlämnade en praktfull borduppsats af forgylldt
silfver Icke mindre an 800 telegram anlande af hvilka ett från
konungen och ett frän prins Carl, som lyckönskade å Svenska
ridsportens centralförbunds vagnar. I en särskild bok hade
inbundits 300 telegram från gymnastik- och idrottsföreningar
i riket samt från enskilda personer, däribland från kronprinsen.
Pa kvallen hölls pa Qrand Hotell en lysande bankett for
general Balck, i hvilken kronprinsen och kronprinsessan deltogo.
Kronprinsen hyllade fastforemåiet i ett hogstamdt anförande
och i sitt af markbar rörelse burna svarstal antydde generalen
att han nu så småningom ämnade draga sig tillbaka och muta
sitt otium.
- 494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
