Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 32, den 10 maj 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
H. 8 D t STOCKHOLMSFOTOGPAF.
(Forts. fr. sid. 503)
Men det var inte bara under trägna
exercisöfningar, som den härliga Karlbergssommaren förflöt,
ty man hade bland annat äfven det gouterade
arbetet med kartritning. Om detta slog man sig
tillsammans två och två, och förr i världen skickades
man långt ut på landet, där kadetterna voro hjärtligt
välkomna på herrgårdarna, och där de hade det
bästa tillfälle att för de unga fröknarne visa sig och
sina sällskapstalanger i det yppersta ljus. Man var
ju häller inte så direkt öfvervakad som hemma på
Karlberg, och det gjorde glädjen dubbelt ljuf att få
tråda dansen till dess solen steg upp och kurtisera
vackra flickor med all den eld, som ett ungdomligt
krigarhjärta var mäktigt.
Sedermera inskränktes dessa rekognosceringar
till Karlbergs närmaste omgifningar, men de voro
behagliga nog i alla fall, och ännu i min ålders höst
kommer jag med varm tacksamhet ihåg
kyrkoherden i Solna, som en het sommardag förfriskade en
dammig och illa medfaren kadett medels en utmärkt
välsmakande middag.
Så slog man bro öfver Karlbergsdammen och
ramlade naturligtvis med eller mot sin vilja
oupphörligt i vattnet. Det var som om disciplinen skulle
slappats ett litet, litet grand vid dessa öfningar,
hvilka för öfrigt inte gingo sämre för det
År 1854 hade regeringen af riksdagen begärt
anslag till inköp af pontoner och uppsättandet af en
pontonierkår, och en hel del ledamöter af
riksförsamlingen bevistade en dag broslagningsöfningen.
Pontonerna räckte emellertid inte till öfver hela
dammen, utan man fick taga s. k. hängselbockar
till hjälp, och då en hop farbröder samlat sig på
spången just öfver en sådan bock, sjönk dennes
ena ben ned i gyttjan, och hela skaran störtade
FRÄN VARA DAGARS KARLBERG: Faktlektion.
Kliché. Rem. A.-B. Bengt kilfoenparre, Uhlm-OO^,
i plurret. Det blef naturligtvis ett förfärligt
fästligt "räddande", men de våta gubbarne tyckte att
bockar voro osäkrare än pontoner och —
regeringsförslaget gick igenom.
Det var för öfrigt vid samma tillfälle, som
riksdagsmännen besågo sjukhuset, där bland andra låg
en gammal kadettveteran, ärrig och skäggig, och
med ett ansikte rödare än en eldbrasa, där
"strupens möda spunnit turkiskt garn", som Wadman
säger. En allmogerepresentant stannade häpen
inför denne gengångare, där han stod uppsträckt
bredvid sin säng.
— Hvad är det åt herrn, frågade bonden blygt.
— Jag lider af bleksot, rosslade kadetten med sin
hemskaste bas.
Lars Persson stirrade ett ögonblick på den
talande, hvarpå han gjorde helt om och flydde. Han
ville på inga vilkor längre vistas på ett ställe, där
denna djupa rodnad kallades för bleksot. Tänk då
på den, som finge "röda hund" på Karlberg. Han
flydde.
För öfrigt var sjukhuset ryktbart för sin
spöksång — gamla fru Engström, alla sjuka kadetters
goda försyn, och härskarinna öfver alla
sjukhusmobilier, kunde berätta hårresande historier
därom.
Det Var emellertid inte endast på sjukhuset, som
det spökade. Många kadetter ha hört
kommandorop och vapenrassel från gymnastiksalen, ehuru
absolut ingen varit därinne. De mäst bekanta lärarne
i denna spöksal voro den store Ling, major
Wahlfelt och öfverstelöjtnanten, baron von Vegesack,
den koleriske och beskedlige "Tutte", som engång
på operan, då en dansös vid ett vågadt pas
ramlade omkull, till parkettens stora glädje reste sig
- 506 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
