Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 32, den 10 maj 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
upp och entusiastiskt
kommenderade i sin mest högljudda och
klingande ton:
— Oppigen! Ett — tu!
Qymnastikuppvisningarne på
våren voro fästliga tillfällen, då halfva
det manliga och hela det kvinliga
Stockholm fröjdade sig öfver
kadetternas ojämförligt vackra
prestationer.
En lokal, som kanske förtjänade
sitt eget kapitel, är arresten. Jag
har förgäfves på ort och ställe sökt
öfverkomma en afbildning af detta
afskilda och hemska rum.
— Hvem tror du vill afbilda
något så styggt, svarade man mig, och
jag förstår det talet mer än val.
De bägge arrestrummen ligga vid
stora slottstrappan med rediga
järngaller för gluggarne och med
uteslutande utsikt åt en vacker, slät, hvit
mur. Förr i världen voro de
kalkbestrukna väggarne betäckta af
inskriptioner af de förtviflade
fångarnes händer, och af dessa
snillefoster hafva tvänne bevarats åt eftervärlden:
"Sveriges ara, Sveriges hopp
I arr esten fostras opp",
hvilket ju är en vacker poetisk tanke uttryckt på
■ett rörande sätt.
Den andra inskriptionen andas en viss dof
missbelåtenhet med kungliga lustslottet Karlberg:
"Allt forandras, allt forgås,
Allt till sin förvandling skrider,
Men Karlberg står kvar Gudnås
Trotsande båd’ storm och strider ’
OFVERSTELOJTN.
Nuvarande
Karlbergs ridhus är nu för tiden
säkerligen det basta i riket, men
nog var det skäligen skrabbigt, då
major Limnelius i världen med kläm
och långa svordomar skötte
cham-brièren därinne. Den gubben ttg
inte en sekund under hela lektionen,
och hans tal skulle kommit en
kammarjunkare att svimma, där han
med bägge armarne framsträckta
stod och neg som en piga i sitt
obeskrifliga raseri. Han hade själf
utbildat sitt bildspråk, som i
originalitet och prakt ej lämnade något
att önska.
En af hans käraste liknelser var
denna:
— Herrn sitter där och vippar i
sadeln, frappant lik en skata på ett
svinhustak.
En af hans efterträdare, beridaren
Söderberg vid konungens stall, ägde
hela hans svada men knappast hans
eldiga språk. Men nog hade han
gnistan, om den också ej slog ut i
full låga.
— Snälla, goda, söta, beskedliga herrn, sitt inte
på hästen, som om herrn satt på en butelj och åt
smörgås, — är ju t. ex. ett rätt aktnings vardt försök i
den egendomliga genre, som man kan kalla
ma-nègespråk.
Men en vacker morgon uppläste jourhafvande
officeren vid orderna följande tillfredsställande
meddelande:
"På Hans Majestät Konungens höga befallning
anordnas nästkommande lördag goaterbal å
slottets rikssal".
G BOUVENG
chefen
t 8 Dt STOCKHOLMSFOTOQRAF.
FRÅN VÅRA DAGARS KARLBERG J^adettkären just nu
- 507 -
Kliché Kern, A.-B. Bengt Silfversparre, Sthlm -Gbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
