Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 32, den 10 maj 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Detta var annat än de vanliga och tarfliga
månatliga • s. k. Kompanibalerna, då man fick lägga sig
med skrikande mage till följd af den indragna
sou-pén. Här bjöds det på både fågel och kaka.
De blågulbandprydda marskalkarne spredo en
sällsam glans omkring sig, jourhafvande kadetten med
sin bricka kring halsen var en bild full af stolt
värdighet, och rundtomkring vimlade en samling af
allt hvad hufvudstaden ägde af kvinlig rang,
skönhet och behag. Det var en bländande anblick!
Hade man turen att som sin gäst se en ovanligt
söt flicka — och- jag vet en, som hade det — måste
man tänka på att förena det nyttiga med det
angenäma. Man vaktade henne som sin ögonsten
och tillät ingen att blifva presenterad utan en
lämplig handtryckning.
— Hör du, presentera .mig för din dam.
— Visst inte. Kommer aldrig i fråga.
— Men du skall väl inte dansa ensam med den
stackars tösen hela kvällen?
Föraktande det insinuanta "stackars", svarade
man med dryg värdighet.
— Tja — det beror på.
— Hvad vill du ha för en vals och en polka?
— En saltköttsmörgås i messen hvar dag i nästa
vecka.
— Vet skäms. Du får tre.
— Prutas inte.
— Nå — jag betalar.
— Och presenterar ingen annan?
— Nej, naturligtvis.
När korum gick var dagens id all. Då ljöd "så
går en dag än från vår tid", och man beredde sig
att röka en sista cigarr i mässen och sen krypa
till kojs under de porträtt af riksens stora
fältherrar, som prydde logementets väggar.
En smällkall januaridag hade emellertid
jourhafvande löjtnanten varit otidigare än vanligt, och det
vill inte säga litet. Man beslöt därför i all
hemlighet att ge honom på pälsen, och till den ändan på
kvällen sjunga en psalm, enkom för hans
uppbyggelse. Man valde den första versen af tolf
bröder, hvilken till författare har Lucidor, och som
börjar:
"O, syndaträl, som i din dvala dröjer
Där syndens lust din säkra själ förnöjer.„
Den kunde passa åt den ovettige löjtnanten, och
korumläsaren tog också upp den med en kläm och
en fart, som gjorde stor heder åt hans vokala
resurser.
Vi grinade litet och tittade på löjtnanten, men
han tycktes sorgligt oberörd. Då versen var sjungen,
väntade vi som vanligt, att han skulle upplösa
kompaniet, men i dess ställe sade den afskyvärda karlen:
-— Fortsätt med nästa vers!
— Nästa vers, frågade kadetten skräckslagen, ty
termometern visade — 28°.
— Ja visst. Nästa vers."
— Den kan jag inte.
— Det betyder ingenting. Var så god, och den
förskräckliga människan drog upp en stor
psalmbok ur kappfickan och räckte den förbindligt till
klockaren. Denne skar tänderna, så att det hördes
i kompaniet, men hvad ville han göra?
Och han sjöng. Till och med femte versen höll
kompaniet i, men då var det slut, och de öfriga sju
fick klockaren sjunga ensam. Jag glömmer aldrig
denna vemodiga sång i den iskalla kvällen, där vi
stodo och skälfde af köld i våra tunna spensar, och
fötterna så småningom förvandlades till isklumpar,
under det löjtnanten med ett högeligen tillfredsställdt
uttryck i ansiktet behagfullt lyssnade till de
klagande och melankoliska tonerna.
Herr löjtnanten omtalades inte i några särskildt
kärleksfulla ord den aftonen. Men hur hade karlen
fått reda på anslaget? Det blir och förblir i evighet
en olöst gåta.
— Tiden går "och vi med den, brukade en
gammal kadett säga. Nu är det slut med de gamla
Karlbergshistorierna — man har inte tid med dem.
Nu arbetas med full fart och friskt lif från morgon
till kväll, och om äfven det moderna schemat från
krigsskolan i dag, kommer att fortsättas på den
nya plats, där den skall uppbyggas, vill jag dock
för fullständighetens skull meddela ett exempel.
Klockan sex på morgonen rullar reveljen och
half sju drickes kaffe. Mellan sju och nio rides
eller åhöres föreläsningar, klockan nio ätes
frukost och klockan tio tar man .till arbetet igen med
kompaniöfning eller dylikt. Då detta slutas klockan
två kommer gymnastiken, och en kvart före fyra
middagen. Från half sex till åtta har man
öfverläsning och klockan half tio trummas tapto. Dagen
är slut, och en dag af träget och målmedvetet
arbete har det varit för såväl lärare som elever.
På det nya Karlberg finnes ingen plats för de
gamla originalen, typerna och figurerna. Lifvet har
tagit nya former. Det blåser nya friska vindar i
parkens ståtliga gamla kronor, och dessa vindar
jaga bort all slentrian, föregångna tiders uppfattning
och gammaldags åskådningssätt. Krigsskolan har
inte mer än en ärelystnad, att skapa dugliga
föregångsmän för landets dyrbaraste skatt, dess
ungdom, om örlog en gång skulle stunda. Och den
uppgiften fyller krigsskolan på det förträffligaste
sätt, under ett rastlöst, gediget och framgångsrikt
arbete af såväl lärare som lärjungar — liksom den
gamla gjorde det på sin tid. Låtom oss aldrig för
den nya skolans förträfflighet — hvilken är
obestridlig — glömma den gamlas förtjänster. Hvarje
tid har sina metoder, men det finnes intet större
misstag, än att fördöma det gamla såsom sådant,
därför att det ej duger i dag.
* c
Och nu farväl, du gamla Karlberg, bäraren af de
ståtligaste traditioner, skådeplatsen för de lustigaste
upptåg, minnets, poesiens, ridderlighetens stolta
slott! Farväl du förkättrade och till sist ändock
älskade gamla Karlberg! Ära vare dig för hvad du
under förgångna tider uträttat, lyckan och Sveriges
skyddsängel följe dig på den nya grunden!
(Text till illustr, å sid. 500),
Göteborgs Turisttrafikförenings panorama öfver Göteborgs
hamn, afsedt för Baltiska utställningen i Malmö, har före
af-sändandet under några dagar utställts i Göteborg.
Panoramat visar en rörlig och fortlöpande bild af hela
Göteborgs hamn, sedd från en ångare, hvilket ger åskådaren ett
lefvande intryck af verklighet.
Det konstnärligt utförda panoramat, som framställts af den
kände dekorationsmålaren J. C. Andresen i Göteborg är
måladt på en 2 m. hög och 100 m. lång duk.
Äran af idén till den beundransvärdt väl och sinnrikt
genomförda planen att på detta sätt lämna en bild af Göteborgs
hamn i sitt nuvarande skick tillkommer herr Aug. Vollmers,
chefen för det stora Varuhuset Vollmers-Meeths i Göteborg.
Och med sin uppfinningsrikedom och förmåga att bringa idéer
till verklighet, har han också, praktiskt taget, själf utfört
detta storstilade arbete för sin stad, hvilket tvifvelsutan blir
en betydande sevärdhet å Baltiska utställningen.
Hvar 8 Dag har för sig låtit uppföra en liten kiosk, som nog ,
också den, kommer att observeras. — Vi lämna nu endast en
liten första bild, men återkomma.
- 508 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
