Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 6, den 7 november 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAOUL HAMILTON.
TILL PORTRÄTTET Ä FÖREGÅENDE SIDA.
Den 17 oktober fyllde ledamoten af riksdagens
Andra kammare, godsägaren grefve Raoul
Hamilton på Ovesholm sextio år.
Raoul Gustaf Hamilton är född i Paris den 17
oktober 1855 som äldste son till godsägaren, grefve
Axel Hugo Raoul Hamilton och hans maka Ann
Mary Russel-Crusie. Vid faderns död 1875 fick
han af dennes betydande jordegendomar öfvertaga
Ovesholm, Ströö och Araslöf och kom därigenom
redan från början i besittning af en bemärkt
position bland den skånska godsägararistokratien. Med
ifver och intresse ägnade han sig åt sina
jord-brukaruppgifter och den duglighet han
härvid’åda-galade i förening med den flärdfrihet och vilja att
tjäna det allmänna, som hos honom voro utslag
af naturlig läggning, föranledde inom kort, att han
kom i besittning icke blott af sina ståndsbröders,
utan äfven och kanske ännu mer af de skånska
böndernas förtroende. Redan under 1880-talets
tullstrid beträdde han den politiska vädjobanan,
och om han som moderat tullskyddsvänlig
riksdagskandidat af lätt insedda skäl intet förmådde
mot en sådan landtmannastorman som Sven
Nilsson i Efveröd, hvilken då i Andra kammaren
representerade den valkrets, inom hvilken han var
bosatt, skyndade däremot Kristianstads läns
landsting, att 1891, när han väl uppnått
valbarhetsåldern, insätta honom i vårt öfverhus, hvilket han
sedan i icke mindre än sjutton år tillhörde. Det
visade sig här snart ait grefve Hamilton icke
tillhörde det på den tiden allrådande protektionistiskt
konservativa förstakammarflertalet. I sitt första
anförande hade han — katoliken till
trosbekännelse, men i trots däraf patronatsinnehafvare och
alltså i besittning af rätten att tillsätta själasörjare
iör en evangelisk-luthersk menighet på mellan
2-och 3,000 personer — tillfälle att gent emot biskop
Billing slå ett slag till förmån för
personlighetsprincipens tillämpning vid kyrkoherdeval, som väl
i sin mån bidrog till, att själfve ärkebiskop
Sundberg begärde ordet iör att i någon mån förtaga
intrycket af sin ämbetsbroders väl ensidiga
pane-gyrik öfver godsägar- och
brukspatronstillsättnin-gàrne af prästerliga tjänster. Och i sitt andra
anförande vid samma riksdag tog han till orda
för kommunernas själfbestämmanderätt öfver
öl-handeln å sina områden på ett sätt, som redan
förebådade den utpräglade demokratiska
ståndpunkt han längre fram skulle intaga. Snart blef
han äfven i tillfälle visa, att var han
tullskydds-vän, var han det icke för tullens egen skull, utan
på grund af det nödläge, hvari den ekonomiska
konjukturen bragt jordbruket, och endast så långt
detta nödläge det kräfde. Det är farligt, när endast
ett begränsadt utrymme står till buds, att fördjupa
sig i grefve Hamiltons inlägg i
förstakammarde-batterna under dessa tider: det är kärnord, nästan
allt hvad han sade. Åtminstone ett citat må dock
anföras. När k. rmt år 1895 första gången
framlade förslag till den ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring, som först aderton år senare vardt
verklighet, fick det Hamiltons röst med en motivering,
som utmynnade i följande .varmhjärtade slutord:
-Arbetareförsäkringen skulle säkerligen binda en
stor del af Sveriges folk med kärlekens band vid
fosterjorden. Och då för mig såsom mål för
lagstiftarens arbete hägrar, att den blågula flaggan
städse måtte svaja ej allenast öfver hvarje tum
svensk iord utan äfven öfver ett religiöst och
moraliskt, ett idogt och välbärgadt, ett förnöjdt och
lyckligt, ett fosterlandsälskande svenskt folk, ja,
öfver ett land, hvars söner ej längta utöfver dess
gränser och hvilka, då det gäller att värna dess
frihet, ei gå under fanorna af tvång, utan ila dit
drifna af fosterlandskärlek, skulle jag icke tveka
— för att komma ett steg närmarè detta mål —
att yrka bifall till k. m:ts förslag." Ur detta
yttrande framlyser grefve Hamiltons politiska och
sociala grundåskådning.
I första kammaren började han ock allt mera att
känna sig som den ensamme mannen. Efter att
1895—1901 ha varit ledamot at bankoutskottet
anlitades han de följande åren endast för tillfälliga
eller särskilda utskott. Härunder närmade han
sig alltmera Andra kammarens liberala parti. År
1908 tog han slutligen steget fullt ut och lät
invälja sig -i Andra kammaren som frisinnad
representant för Gärds och Albo härad.
Inom andra kammaren kom grefve Hamilton
snart nog att intaga en på visst sätt ledande plats
som målsman för den frisinnade
landtmanna-upp-fattningen. Som sådan har han gjort mycket
betydande inlägg, hufvudsakligen syftande till
utjämning af skattetrycket mellan städerna och
landsbygden. Ett första steg härtill har redan
tagits genom statens öfvertagande af bestridandet
af folkskollärarnes ålderstillägg i deras helhet.
Bland de önskemål i samma riktning, för hvilka
grefve Hamilton kraftigt arbetat, må äfven särskildt
nämnas vägväsendet öfvertagande af staten.
Egnahemsrörelsen har i honom haft en varm vän och
vid olika tillfällen varit föremål för motioner från
hans sida. Mot de militära krafven har han
däremot ställt sig skeptisk. I 1897—98 års kommitté
angående Sveriges fasta försvar var han den ende
som ställde sig som reservant till Bodenfästningen,
och i de stora försvarsberedningarne hörde han
till dem, som mest motsträfvigt gingo med på
utsträckning af de värnpliktiges öfningstid så långt
som skedde.
Inom sitt parti är grefve Hamilton uppburen af
ett varmt och oskrymtadt förtroende. Han både
tillhör liberala samlingspartiets förtroenderåd och
är ordförande i frisinnade landsföreningens
verkställande utskott. 1 kammaren har han insatts
först i lagutskottet, därefter i det nyinrättade
jordbruksutskottet. I valrörelsen har han deltagit med
varmhjärtade och medryckande föredrag i skilda
delar af vårt land.
Man skall emellertid icke tro att grefve Hamilton
på något sätt gått upp i politiken. Han har tid
öfver äfven för hembygdens angelägenheter. Där
det stora jordbruket dominerar, har han visserligen
satts på svarta listan på grund af sitt liberala
tänkesätt och han har afsatts från ordförandeskapet såväl
i Skånska hypoteksföreningen som i
betodlareföreningen. Men bland sitt eget läns småbrukare
är han fortfarande uppskattad såsom den
oegennyttige och nitiske målsmannen för deras
intressen och från platsen som vice ordförande närmast
den ordförande landshöfdingen i
hushållningssällskapet och dess förvaltningsutskott har det sig
icke så lätt att aflägsna honom. Om sitt län har
han föröfrigt gjort sig särskidt förtjänt genom den
sammanslagning af de smärre enskilda järnvägar,
hvilka nu gå under namnet Östra Skånes järnvägar,
som förnämligast är hans verk.
På sextioårsdagen voro också hemlänet och
hembygden rikligt företrädda bland de hvllningar
och välgångsönskningar, som för öfrigt " kommo
grefve Raoul Hamilton till del från meningsfränder
och personliga vänner i alla trakter af vårt land.
- 82 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
